321 Empire State Building. Empye'm, varsamling i kroppshåligheter såsom ledgångar, gallbåsa, lungsäck. E. åtföljs av feber och frysningar samt för övrigt varierande symtom (smärtor), beroende på dess plats. Empyre'um, i grek, filosofi den högsta himmels-sfären, eldhimmeln. I medeltidsfilosofin var E. de saligas och änglarnas boning. Ems. — 1. Flod i nv. Tyskland. Upprinner på v. sidan av Teutoburgerwald, flyter i nordvästlig riktning och utfaller i Nordsjön. Längd 440 km. — 2. Stad och brunnsort i delstaten Hessen, n. Västtyskland. 8 000 inv. Bekant för sina källor med varmt, koksalthaltigt, alkaliskt vatten (Emservatten). Em'scher-brunn, anordning för renande av kloakvatten. De fasta ämnena sjunker genom en springa ner i en behållare (rötkammare), där de får ruttna, medan vattnet får avrinna ur en övre behållare. Ems'depesch'en, se Fransk-tyska kriget. Em'servatten, ett alkaliskt mineralvatten, som erhålls från brunnsorten Ems i Hessen. Det framställs numera på konstgjord väg. E. används vid strup-och lungkatarrer. — E.-s alt, en tesked i Vi glas vatten, ger en lösning som motsvarar E. Emsfors, fabrikssamhälle vid Emån i ö. Småland. Sulfit- och pappersbruk. Emu', se Kasuarfåglar. Emulsion, en uppslamning av olje- el. hartsartade ämnen vanligen av mjölkliknande utseende. E. används i medicinen för att underlätta intagandet av illasmakande ämnen. E. bör omskakas före intagningen. Emund den gamle, d. omkr. 1060, konung i Sverige, son till Olov Skötkonung. Enligt en gammal konungalängd kallades E. ”den slemme” på grund av sin girighet. Emån, småländsk å, upprinner på det småländska höglandet vid trakten av Tomtebacken, flyter åt ö. och utfaller i Kalmarsund. Längd 220 km. Dess forsar lämnar i stor utsträckning drivkraft till kvarnar, sågar etc. Bekant för sin tillgång på lax. En (Juni'perus commu'nis) har kransställda blad och köttiga kottefjäll, som vid mognaden sammansmälter till bärliknande frukter. E. är i allmänhet en buske men kan under gynnsamma förhållanden utväxa till träd av upp till 12—14 m höjd. På blåsiga platser (fjäll, kusttrakter) blir E. lågvuxen och krypande. Virket är segt och hårt och är, om det kan fås i lämpliga dimensioner, utmärkt för slöjdändamål. Enbären är sockerhaltiga och används för beredning av enbärsdricka och även för brännvinstillverkning. Enafors, järnvägsstation och turistort i v. Jämtland nära Snasahögarna. End Enander, Bo, f. 1904, fil. lic., historiker, utrikesredaktör i Expressen sedan 1944. E'nare träsk (Inari), insjö i n. Finland. Omkr. 1 425 km2. Dess avlopp är Pasvikälven, vilken utfaller i Norra Ishavet. E. är uppfyllt av småöar. Enarmad hävstång, se Hävstång. En avant [agnavag'], fr., framåt! Encelliga djur, se Protozoa. Encelliga växter, se Bakterier, Jästsvampar och Kiselalger. Enchåssure [agsjasy'r], fr., infattning av ädelstenar. Enckell'. — 1. Magnus E., 1870—1925, finländsk målare, som till en början målade i en blek, linje-betonad stil men senare utförde koloristiskt accentuerade arbeten. — 2. C. E., f. 1876, utrikesminister i Finland i Paasikivis regering 1945, i Pekkalas 1946 och i Fagerholms 1948—51. — 3. Rabbe E., f. 1903, finländsk författare och lyriker, tillhör modernisterna. Har bl.a. utgivit diktsamlingen Lutad över brunnen och versdramat Orfeus och E u r y d i k e. En corps [ag kå'r], fr., i sin helhet, mangrant, samfällt. Jfr In corpore. Encouragera, se Enkur agera. Ency'clica, av påven utfärdad rundskrivelse adresserad till hela den katolska kristenheten och vanligen behandlande någon av tidens mera brännande frågor. Bekanta är E. av 1864 och 1907, i vilka påvedömet anföll den s.k. modernismen och vilka utgör utmanande angrepp på tankens frihet och på den nutida kulturens åskådningar. Kända E. utfärdades vidare 1891 och 1931 rörande den sociala frågan. Encyklopedi', metodisk sammanställning av vårt vetande inom konst och vetenskap, antingen med avseende på det inre sammanhanget (systematiskt) el. i bokstavsföljd (lexikaliskt). De äldsta kända E. är de kinesiska. Under antiken utgavs flera betydande E. (Plinius d. ä., Historia naturalis). Under medeltiden liksom under 1500- och 1600-t. ökades E:s antal alltmera. Det ryktbaraste av 1700-t:s E. är den stora franska E., som utgavs av bl. a. Diderot och d’Alembert. Bland moderna större E. kan nämnas Encyclopædia Britannica, Brockhaus’ Konversationslexikon, Nordisk familjebok och Svensk uppslagsbok. Encyklopedis'ter, benämning på medarbetarna i en på 1700-t. utgiven ryktbar fransk encyklopedi, Encyclopédie ou dictionnaire raisonné des Sciences, des arts et des métiers. Ledarna för verket var Diderot och d’Alembert och bland medarbetarna märks Montesquieu och Voltaire. Endemi', se Epidemi och Endemisk. Ende'misk kallas en sjukdom, som envist uppträder i vissa trakter såsom malaria i sumptrakter, kolera i Gangesdalen och struma i vissa bergstrakter. Sådana sjukdomar beror vanligen på något smittämne, vilket på grund av naturförhållandena av en el. annan orsak håller sig kvar i trakten. — E. används även om växter och djur, bundna vid oceanöar. Enders [en'dös], John F., f. 1897, amerikansk bakteriolog, professor i patologi och immunitetslära vid Harvard University, Cambridge, Mass., USA. Tillsammans med Fr. C. Robbins och Th. H. Weller erhöll E. 1954 nobelpriset i fysiologi och medicin för undersökningar rörande barnförlamningens virus. EndFvia (Cicho'rium endi'via), en ört härstammande från Medelhavsländerna, vars blad används som sallad. Endogami', inom antropologin beteckning för att giftermål ingås inom stammen el. släkten. Endoge'n, beroende på inre orsaker. Jfr Exogen. 11