End — Endogena krafter, geol., från jordens inre verksamma krafter, t.ex. de, som åstadkommer vulkaniska utbrott, landhöjning och landsänkning, förkastningar, jordskalv osv. Endokri'na körtlar, se Inre sekretion. Endometri't, inflammation i livmoderslemhinnan. Endossement [arjdåsmarj'], fr., påteckning varigenom en växel, en check, ett konossement e.d. överlåts på annan person, överlåtelsen sker i regel genom påteckning på dokumentets baksida. — Endo s s e n t, den, som överlåter. Endote'l, beteckning för tunna hinnor uppbyggda av platta celler, vilka bekläder kroppshålorna och insidan av blodkärlen. Endoterimisk förening, kemisk förening, som bildats under upptagande av energi. E. sönderfaller lätt. Jfr Exotermisk förening. Endy'mion, enligt den grekiska gudaläran en yngling, som av mångudinnan Selene försänktes i dvala så att hon ostörd kunde kyssa honom. Den bildande konsten framställer E. som en vacker, sovande yngling. Ene'as el. Aeneas, grek. Aineias, var enligt den grekisk-romerska sagohistorien son till konungen i Troja, Anchises, och gudinnan Afrodite. Vergilius har i sin hjältedikt Eneiden gett en glänsande skildring av E:s äventyrliga färd till Italien. E. var i det trojanska kriget jämte Hektor Tröjas tappraste kämpe. Vid Tröjas fall flydde han och räddade därvid sin fader och sin son. Efter långa irrfärder anlände han till Kartago, vars sköna drottning Dido intogs av kärlek till hjälten. Efter att ha lämnat Dido kom han efter åtskilliga äventyr till Latium i Italien. Latinarnas konung gav honom sin dotter Lavinia till maka. Roms förste konung härstammar enligt sagan från E:s ättlingar. Även den juliska släkten räknade sig som avkomlingar till E. EneoliTisk tid, beteckning för tiden mellan den yngre stenåldern och bronsåldern. Då användes trekantiga koppardolkar, flata yxor m.m. samtidigt med stenverktyg. Energeti'k, läran om energin. Energi [enersji'], kraft, ihärdighet. Fys., arbete. Vattnet ovanför ett vattenfall sägs på grund av höj dläget besitta en viss mängd lägesenergi el. potentiell E., som kan utnyttjas i vattenhjul, varvid mekanisk E. vinnes. En avskjuten kula besitter en viss mängd rörelseenergi (kinetisk E.). Skjuts den uppåt, används denna rörelseenergi förutom till att övervinna luftmotståndet till att lyfta kulan uppåt. Härvid minskas kulans rörelseenergi (och farten), men samtidigt tilltar kulans potentiella energi. När kulan vänder, är rörelseenergin förbrukad, men återvinns igen på nervägen allteftersom fallhastigheten växer, medan höjden och därmed den potentiella energin minskas. Slår en kula mot en skottavla, blir den het, rörelseenergin omsätts i detta fall i värme, vilket är en annan form av energi. Värme kan i en ångmaskin utnyttjas till att pumpa vatten från en lägre till en högre nivå; härigenom omvandlas värme till potentiell E. Genom en ångmaskin kan värme el. genom ett vattenkraftverk kan potentiell E. med tillhjälp av elektriska generatorer överföras i elektrisk E., som i elektriska värmeapparater återigen kan överföras i värme. Vid elektrolys av ed ämne överförs elektrisk E. i kemisk E.; omvänt överförs i ett gal-vaniskt element kemisk E. i elektrisk E. Olika former av E. kan således omvandlas i varandra. Den totala E.-mängden är dock alltid densamma (lagen om energins oförstörbarhet), även om vi i våra maskiner ej för praktiska ändamål kan tillgodogöra oss den utan en stor del går förlorad i form av friktions-värme el. på annat sätt. Eftersom värme kan omvandlas i andra energiformer, råder ett bestämt förhållande mellan enheten för värme och enheterna 322 för andra energiformer. Sålunda motsvarar en gramkalori en potentiell energi av 427 grammeter. Jfr cgs-systemet. Energico [enär'djikå], it., mus., med kraftigt, betonat föredrag. Ener'gisk, kraftig, verksam, ihärdig, eftertrycklig. Enerve'ra, försvaga, göra nervös. En face [anfas'], fr., framifrån, mitt för. Jfr Profil. En famille [arjfami'j], fr., i familjekretsen, bland de sina; förtroligt. Enfant terrible [arjfarf teri'bl], fr., ”förskräckligt barn”; person, som genom sin tygellöshet sätter sina närmaste el. sitt parti i förlägenhet. Enfield [en'fild], stad i sö. England, förstad till London. 110 000 inv. 1950. Gevärsfaktori. Enfin [agfäg'], fr., äntligen; med ett ord, nog av. Engadfn, övre delen av floden Inns dalgång, kantonen Graubünden, ö. Schweiz. Storslagen alpnatur. Livligt besökt av turister. Engagera [aqgasje'ra], anställa i tjänst (ofta vid teater). — Engagemang, anställning, ekonomisk medverkan (i företag); förbindelse; skärmyts-ling. En garde! [aq gar'd], fr., kommandoord: intag ställning (vid fäktning o.d.). Engberg, Arthur, 1888—1944, socialdemokratisk politiker och journalist. 1918 blev E. redaktör för Arbetet och var 1924—32 redaktör för Social-Demokraten. Från 1917 var E. ledamot av 2:a kammaren. E. var ecklesiastikminister sept. 1932—juni 1936 och blev åter ecklesiastikminister hösten 1936 —39. 1940 blev E. landshövding i Västernorrlands län. Fil. hed.-dr i Uppsala 1936. Engdahl, Axel, 1863—1922, från 1903 direktör för Folkteatern i Göteborg för vilken han skrev talrika revyer. Engel, Karl Ludvig, 1778—1840, tysk arkitekt, verksam i Finland, repr. för nyklassicismen i vilken stil han uppförde universitetet, senatshuset m.fl. byggnader i Helsingfors. Engel, Arthur G. W., f. 1900, läkare, med. lic. i Stockholm 1927, med. hed.-dr i Uppsala 1949. E. var 1934—43 t.f. överläkare, resp, överläkare vid garnisonssjukhuset i Boden, därefter las ar ettsläkare i Falun till 1952, då han blev generaldirektör och chef för medicinalstyrelsen. Engelbrekt, församling i Stockholm, omfattande n. Östermalm. — Engelbrektskyrkan, uppförd 1910—14 av L. I. Wahlman, utgör en av den nyare svenska byggnadskonstens förnämsta skapelser. Engelbrekt Engelbrektsson, d. 1436, frihetshjälte, anklagade som representant för dalabönderna den allmänt avskydde fogden i Västerås, Jösse Eriksson, inför konung Erik av Pommern. Då förtrycket dock fortfor, satte sig E. i spetsen för en allmogehär, som genom Västmanland tågade in i Uppland. Frihetskampen grep omkring sig till alla delar av landet, och på den av E. samlade första svenska riksdagen i Arboga 1435 utsågs E. till Sveriges hövitsman, varefter en ny riksdag f.å. förklarade konungen avsatt och E. jämte marsken Karl Knutsson för rikshövitsmän. E. lönnmördades på en holme i Hjälmaren av Måns Bengtsson (Natt och Dag). Engelholm, se Ängelholm. Eng'els, Friedrich, 1820—95, tysk socialdemokrat, räknas jämte Marx som socialismens grundläggare. E. verkade ursprungligen som affärsman i England och utgav 1845 Die Lage der arbeiten-den Klassen in England. 1848 utgav E. tillsammans med Marx Det kommunistiska manifestet. De följande åren medarbetade han i Marx’ tidning, den i Köln utgivna Neue R h e i-nische Zeitung. Under senare delen av sitt liv var han bosatt i England som privatman ocb