323 utövade en livlig skriftställarverksamhet. Såsom den auktoritative uttolkaren av Marx’ åskådningar har E. haft stort inflytande på socialdemokratins utveckling. Engelska cupen, vandringspris i fotboll, instiftat 1871. Den korrekta beteckningen är The Football Association Cup [thö fot'bål ösåsiej'sjön kapp']. Engelska folksången benämns vanligen efter sin början ”God save the king”. Den sjöngs första gången 1740. Melodin är använd till ”Heil Dir im Siegeskranz”. Engelska kanalen (eng. The [English] Channel, fr. La Manche), en 550 km lång arm av Atlanten, som skiljer England från europeiska fastlandet och förenar Atlanten med Nordsjön. Smalaste delen av havsarmen kallas Pas de Calais (efter franska överfartsorten) el. Strait of Dover (efter engelska överfartsorten); dess bredd är där 40 km. Engelska ligan, The football league, den största serietävlingen i fotboll i England. Engelska sjukan, en hos barn under första och andra levnadsåret förekommande sjukdom. Barnen blir oroliga och kinkiga. De svettas ofta kraftigt. Tarmrubbningar är ej ovanliga i anslutning till E. Det karakteristiska för sjukdomen är emellertid förändringar i skelettet, som förkalkas dåligt. Benen är mjukare än normalt och företer ofta förändringar, som kan bli mycket höggradiga och i svåra fall kan utgöra vanprydande missbildningar. Den viktigaste orsaken till E. är minskad vitamin-halt i födan. Flaskbarn, särskilt sådana, som uppföds med grundligt kokad mjölk, får jämförelsevis ofta E., emedan mjölkens vitaminer förstörs vid kokning. För att undvika E. bör man från och med andra halvåret låta en allt större mängd mos av färska grönsaker, frukt o.d. ingå i födan. Sjukdomen behandlas på liknande sätt genom lämplig ändring av uppfödningen. Engelska svetten, en epidemisk sjukdom under slutet av medeltiden, som framför allt förekom i England men 1529 också spred sig till kontinenten. E. tycks ha kännetecknats av stark svettning och sömnbegär. Engelsk mil, mile [maj'l], 1 609 m. Engelsk setter el. laveracksetter är en långhårig fågelhund, vanligen vit med svarta el. gula fläckar. Engelskt fullblod, se Hästraser. Engelskt horn, mus., förr benämnt altoboe, ett biåsinstrument av trä, påminnande om oboen men med stämläget en kvint djupare. Engelskt rött, färgämne, bestående av järnoxid [Fe2O3]. Framställs genom glödgning av järnvit-riol [FeSo4]. Engelskt salt, se Bittersalt. Engelskt skinn, beteckning på 5-skaftad bomulls-satäng. Enghien [aggäri'], L. A. H. de Bourbon-Condé, hertig av E., 1772—1804, fransk prins. E. utvandrade under den franska revolutionen och kämpade sedermera i en rojalistisk armé. Då E. 1804 vistades i det neutrala Baden, fängslades han av franska soldater och anklagades för att ha stämplat mot Napoleons liv. Fastän oskyldig dömdes han av en krigsrätt till döden och arkebuserades. England, s. och mell. delen av Storbritannien. E. används ofta som beteckning för konungariket Storbritannien*. — Historia. Under den yngre stenåldern bodde sannolikt iberiska stammar i E. Under bronsåldern fanns i E. en keltisk stam, britterna, efter vilken ön fick namnet Britannien. 55 och 54 f.Kr. företog Caesar tåg till E., men det egentliga romerska väldet i E. (43—410 e.Kr.) började först under kejsar Claudius’ tid. Vid 400-t:s mitt började germanska stammar intränga i landet. E. kom under anglosaxare och danskar 410—1066. Angler, saxare och jutar bildade flera Eng småriken, som länge kämpade om herraväldet, tills slutligen härskaren över Wessex, Egbert, lyckades bli erkänd som landets herre. Redan på 700-t. hade emellertid vikingar från de nordiska länderna, särskilt danskar, börjat företaga krigsfärder mot E. De behärskade tidvis delar av E. Alfred den store besegrade dem och slöt en fred med dem, enligt vilken danskarna fick behålla den s.k. Danelagen. Striderna med danskarna fortsatte emellertid under hans efterträdare, tills slutligen den danske konungen Sven Tveskägg underlade sig hela E. (1013). Efter den danska kungaättens utslocknande utbröt nya strider. Wilhelm av Normandie vann 1066 vid Hastings en avgörande seger över sina medtävlare. Så kom E. under de normandiska kungarna (1066—1154). Dessa efterträddes av ätten A n j o u-Plantagenet (1154—1485). Under dessa perioder organiserades E. till en feodalstat, vilket slutligen medförde brytningar mellan konungen och de mäktiga stormännen. Johan utan land (1199—1216) tvangs slutligen 1215 att underteckna det berömda frihetsbrevet Magna Charta, vilket räknas som en hörnsten i E:s författning och som stadgar säkerhet till liv, frihet och egendom för alla fria män. Under denna period erövrades Wales, och en kort tid var även Skottland förenat med E. På 1300-t. började ”hundraårskrigen” mot Frankrike. Engelsmännen hade i början framgångar, men i och med Jeanne d’Arcs uppträdande vände sig krigslyckan. Då fred slöts 1453, behöll E. endast Calais. Snart därefter (1455) började i E. de inbördeskrig, som fått namnet Rosornas krig. Husen Lancaster och York gjorde bägge anspråk på E:s tron. Den senare släkten hade i allmänhet framgång men lyckades ej fullt befästa sin makt och slutligen tillföll kronan en sidolinje av Lancastersläkten. Så kom E. under huset Tudor (1485—1603), under vars sista representant, drottning Elisabet, reformationen genomfördes i E. Efter henne kom med Jacob I ätten Stu art (1603—49) på tronen. Under denna tid förenades Skottland i personalunion med E. Stuart-arnas strävan att utöka konungamakten mötte kraftigt motstånd liksom också deras katolska sympatier. Detta förde till inbördeskrig mellan konungens och parlamentets anhängare, vilket slutade med de kungliga truppernas nederlag och Karl I:s avrättning. E. blev nu republik (1649—60) under folkpartiets ledare Cromwell, som 1653 lät förklara sig för protektor. Han och hans son och efterträdare kom emellertid snart i stark motsättning till parlamentet. Deras styrelse urartade till militärdiktatur. Slutligen inkallades Karl I:s son, Karl II (restaurationen) och E. styrdes åter för en tid av Stuartarna. Dessa fortsatte emellertid sin egenmäktiga politik. Oppositionen genomdrev 1679 Habeas Corpus-akten, som avsåg att skydda den personliga friheten. Detta nederlag gjorde dock kronans innehavare ej försiktigare. Under Jacob II tillspetsades situationen och slutligen inkallades hans svärson, den protestantiske Wilhelm II av Ora-nien, som 1688 valdes till konung, sedan han i Declaration of Rights bekräftat engelsmännens fri-och rättigheter. Under Wilhelms efterträderska, drottning Anna, blev personalunionen med Skottland ombildad till en realunion 1707 och de båda konungadömena sammanslogs till konungariket Storbritannien. (Om E:s historia efter 1707, se Storbritannien.) England väntar att varje man gör sin plikt, amiral Nelsons dagorder 1805 före slaget vid Trafalgar. Englergrad, ett mått på viskositet, dvs friktion inom vätskor, främst smörjoljor. En gros [aggrå'], fr., i stort, i parti. Engström. — 1. Albert E., 1869—1940, författare och tecknare, professor vid Konstakademin 1925, ledamot av Svenska akademin 1922. I skämt