327 Epilation, avlägsnande a v hår. Epilepsi', fallandesot, sjukdom med anfall av över hela kroppen utbredd kramp. Anfallet börjar med att den sjuke förlorar medvetandet el. faller omkull. Efter snart övergående styvhet inträder krampryckningar. På ett par minuter upphör dessa och den sjuke faller i en dvalliknande sömn. I lindriga fall kommer anfallen med långa mellanrum el. består i endast snabbt övergående sinnesfrånvaro. I svåra fall kommer anfallen tätt, till och med flera om dagen, och de sjukas själsförmögenheter avtrubbas vanligen i dessa fall, ibland ända till sinnesslö-het. Under anfallen bör man sticka ett träföremål mellan tänderna på den sjuke för att hindra honom att bita sönder tungan. Behandlingen går ut på att motverka anfallens uppträdande genom användande av bromsalter samt genom ett förståndigt levnadssätt (sprit förbjudes). — Liknande sjukdomstecken kan orsakas av förgiftningar t.ex. alkohol (suparepilepsi), bly etc. och kan också framkallas av retning på rörelsecentra i hjärnan t.ex. av svulster (Jacksons E.). I dessa fall kan man ibland bota sjukdomen (avlägsna giftkällan, resp, genom operation). Även vid hysteri förekommer E.-liknande anfall. Epilo'bium, duntrav, växtsläkte, tillhörande familj Onagra'ceae. över 150 arter. I regel örter med fyr-taliga röda blommor, långa, smala frukter och frön, försedda med hårpensel. Mjölkört (E. angusti-folium) är högväxt med blommor i lång klase. En småväxt art är b e r g d u n ö r t (E. montanum). I kärr och diken växer k ä r r dun ör t (E. palustre). Epilo'g, slutord till ett tal, en dikt e.d., särskilt till ett drama. I det grekiska dramat var E. en sammanfattning av styckets grundtankar. d’Épinay [depinä'], Louise Florence, 1726—83, fransk författarinna, som beskyddade Rousseau och åt honom uppförde det berömda Eremitaget i Mont-morency. Hennes memoarer är berömda (Fru de Montbrillants ungdom). Epfrus, forntida berglandskap i Grekland, motsvarande nuvarande nv. Grekland och sydligaste Albanien. E. beboddes först av illyrierna men kom på 300-t. f.Kr. under Grekland och intogs 168 f.Kr av romarna. — Numera är E:s invånare greker och albaner. Epis'copus el. Episkopos, se Biskop. E'pisk, se Epos. Episko'p, se Balloptikon. Episkopa'1, biskoplig, högkyrklig. — Episko-p a 1 ky r k a n, den engelska högkyrkan. Jfr Anglikanska kyrkan. Episkopalism, enligt romersk-katolska kyrkan läran att den högsta kyrkliga myndigheten tillkommer biskoparnas koncilium, i motsats till papalis-men, som gör gällande att den tillkommer påven. Episkopa't, biskopsdöme el. biskopligt ämbete. Episo'd, lösryckt del av drama, epos el. roman, innehållande en mer el. mindre fristående händelse. E. betecknar även mindre händelse i allmänhet. — Episo'disk, inskjuten, inflätad, avvikande från ämnet. Epistel, lat., brev, används egentligen endast om apostlarnas brev i Nya testamentet el. som utdrag ur dessa (dagens epistel). Epita'fios, liktal. EpitaTium, minnestavla över en avliden, särskilt förr ofta uppsatt i kyrkor. E. utfördes i trä el. sten, pryddes ofta med den dödes porträtt och bar en minnesskrift. Epitelkropparna, bisköldkörtalrna*. Epite'lvävnad, sammanfattande namn på de av kroppens cellvävnader, som bildas från yttre och inre groddbladet (jfr Fosterutveckling). Från dessa bildas hudens övre lager, epidermis, de vävnader, som bekläder tarmkanalen och lungornas håligheter samt kroppens körtlar. E;s uppgift år alltså i all- T.v. enkelt cylinderepitel (t.ex. i luftvägarnas slemhinna). T.h. enkelt skivepitel (t.ex. lungsäcken). mänhet antingen att utgöra en täckande beklädnad eller att avsöndra sekret. För retning känsliga celler i sinnesorganen hör också till E. (sinnesepitel). E. saknar blodkärl samt består av celler, som ligger tätt intill varandra utan mellansubstans. Man skiljer på olika slag av E., enkelt el. flerlagrat; skiv-E. med platta celler, kubiskt E., cylinder-E. Epite't, ett biord, som omedelbart ansluter sig till ett huvudord för att bestämma en egenskap hos detta. Epizo'isk spridning av frön betecknar spridning med djur. Epizooti', smittosam sjukdom hos djur. E. motsvarar epidemi hos människan. Till E. räknas mul-och klövsjuka, svinpest, hönskolera, smittsam kastning hos hästar. E. faller under epizootilagen av 1935 med senare tillägg, för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. Epo'k, tidpunkt, från vilken ett nytt tidevarv tar sin början (framstående personer och händelser sägs bilda epok). Epopé, fr., Epos*. E'pos, episk dikt, den diktform, som berättande återger förflutna händelser. E. kan vara både tragiskt och komiskt. Man skiljer bl.a. mellan folkepos, romantiskt och historiskt E. I vidsträcktare mening innefattar E. även mindre diktformer, t.ex. fabeln, sagan, legenden, idyllen osv. Épreuve [epröv'], fr., provavtryck inom etsnings-konsten; korrektur. Ep'som, stad i sö. England. Omkr. 70 000 inv. Jfr Derbydagen. Epstein, J., f. 1880, polsk-judisk bildhuggare, verksam i London. Hans modernistiska formgivning har fått entusiastiska anhängare, men också väckt våldsam opposition. EPU, se Europeiska betalningsunionen. E pur si muove [e po'r si moå've], it., ”och dock rör hon sig” (dvs jorden), ett yttrande, som tillskrivs Galilei*, då han straffades för sin lära om jordens rörelse. Epworthförbundet [ep'oöth-], ett i Förenta staterna 1889 stiftat förbund av ungdomsföreningar inom metodist-episkopal-kyrkan. Epålett', uniformspersedel, som bärs å axlarna och tjänar som gradbeteckning inom militärväsendet. Equiseta'ceae, växtfamilj, fräkenväxter, tillhör kärlkryptogamerna. Er, kem. tecken för en atom erbium. E'ra el. ära, tidevarv, tidrymd. — Geol., tidsålder, omfattande flera geologiska formationer. Eras'mus, D. Rotterda'mus, troligen 1466—1536, humanismens förnämste representant (hette egentligen Geert Geertz), bosatte sig i Basel 1521 efter omfattande resor i Europa. I sina i dialogform hållna Förtroliga samtal riktar han sin skarpa satir mot tidens svagheter. E. var en av reformationens banbrytare men kom i konflikt med Luther, vars demokratiska läror han ej omfattade. Han närmade sig reaktionen och skrev sin mot reformationen riktade De libero arbitrio, vilken ledde till polemik med Luther. Emellertid ställde han sig ingalunda okritisk mot den katolska kyrkan utan riktade angrepp även mot den i Ecclesiastes. E'rato, hos grekerna kärlekssångens gudinna, en av muserna. Erato’stenes, omkr. 275—195 f.Kr., grekisk mate