Fal Primo de Rivera, son till diktatorn med samma namn. Sonen dog i fängelse vid spanska inbördeskrigets början 1936. I detta stödde F. det av Franco ledda partiet. År 1937 sammanslogs falangister och carlister (rojalistpartiet) till ett parti under Francos ledning. Inom detta fick F. ett allt större inflytande och efter inbördeskrigets slut fick Spanien i själva verket en fascistisk regim. Vid axelmakternas motgångar under 2:a världskriget intog Spanien en alltmera försiktig hållning och i samband härmed minskades F:s inflytande; dess milis upplöstes 1943. Efter kriget har denna utveckling fortsatt. Falanger, namn på pungapor av olika släkten. Falbygden, del av Västergötland, som upptas av Billingen, Mösseberg m.fl. och deras av silurforma-tion bestående omgivningar. F., som är den bördigaste delen av Västergötland, är en gammal kulturbygd rik på fornlämningar. Falck. — 1. August F., 1882—1938, skådespelare, ledare för Intima teatern 1907—10, där särskilt Strindberg spelades. F. uppträdde sedan som uppläsare av Strindberg och utgav även Strindbergs-brev. — 2. Johan F., f. 1909, regissör, teaterchef. F. har framgångsrikt lett stadsteatern i Norrköping 1947—52 och är f.n. chef för Hälsingborgs stadsteater. Son till F. 1. Falconet [falkånä'], E. M., 1716—91, fransk bildhuggare. Hans mest kända verk är en ryttarstaty av Peter den store i Leningrad. Fale Bure, två medeltida hövdingar i Norrland, vilkas existens dock är omstridd. Falern'vin kommer från nv. Kampanien i Italien och är ett lätt vin. Fa'leron, hamnstad till Aten innan Pireus byggdes. Numera villastad och badort. Falerts, grått mineral innehållande svavel, koppar, silver och antimon. Falguière [-giä'r], Alexandre, 1831—1900, fransk bildhuggare, som gjorde ett stort antal kvinnosta-tyer och vars porträttbyster är särskilt bekanta (Rhodin, Renan). Falk, se Falkfåglar. Falkberget, Johan, f. 1879, norsk författare, ursprungligen gruvarbetare. F. har i sina romaner skildrat livet bland arbetare samt ödemarkernas natur och människor. Falkenberg, stad vid Ätrans utlopp i Kattegatt, mell. Halland. 10141 inv. 1956. Staden omtalas redan på 1200-t. Garveri. Laxfiske. Falkenberg, D. v., d. 1631, tysk krigare i svensk tjänst sedan 1615. F. sändes av Gustav II Adolf till Magdeburg, vars försvar han hjältemodigt ledde mot Tilly. Han stupade vid stadens stormning. Falkene'rare, den, som inövar falkar till jakt; falkjägare. FaFkenhausen. — 1. L. v. F., 1844—1936, tysk general, generalguvernör i Belgien 1917 till l:a världskrigets slut. — 2. Alexander v. F., f. 1878, tysk general, som under l:a världskriget tjänstgjorde i Orienten. Senare var F. Chiang Kai-sheks militäre rådgivare. 1940 blev F. befälhavare i Belgien och Holland under invasionen, därefter överkommendant i Belgien till juli 1944. överlämnades 1948 till Belgien för att dömas som krigsförbrytare. Han dömdes 1951 till 12 års straffarbete men frigavs samma år. Falkenhayn [-hajn], E., 1861—1922, tysk militär. F. blev 1913 krigsminister. Efter Marneslaget sept. 1914 efterträdde han Moltke som generalstabschef. Efter det misslyckade anfallet mot Verdun 1916 avgick F. och ledde sedan 9:e armén i de rumänska fälttågen. Falkenhorst, N. v., f. 1885, tysk generalöverste, vilken ledde ockupationen av Norge april 1940. Överflyttades 1941 till Finland för att delta i ope 344 rationerna mot Ryssland. F. var 1942—44 överbefälhavare för alla tyska stridskrafter i Norge, sedan på östfronten. Tillfångatogs av amerikanerna 1945. F. dömdes till döden i aug. 1946, men straffet ändrades till 20 års fängelse. Frigavs 1953. Falkenhorstlinjen, befästningar från Mandal till Agdenäs i Norge, färdigställda av tyskarna augusti 1941. Falkfåglar (FalconFdae), en familj dagrovfåglar med hakformig näbb och fjäderklätt huvud och hals, ofta fjäder klädda tarser samt kraftiga klor. Till F. hör bl.a. falk- och kungsörnsläktet, vråksläktet, havsörn, höksläktet. Falklandsströmmen ffå'klænds-], kall havsström, som från Falklandsöarna flyter utefter Argentinas ö. kust mot ekvatorn. Falklandsöarna [få'k-], brittisk ögrupp i s. Atlanten, nära Sydamerikas sydspets, bestående av två större öar, East Falkland och West Falkland, samt en mängd mindre öar, tillsammans 12 000 km2. 2 230 inv. 1953. öarna är ödsliga och ofruktbara. Fåravel och fiske är befolkningens huvudnäringar. Huvudort Port Stanley, 1 135 inv. 1953, på East Falkland. Invånarantalet fluktuerar med valfångstsäsongerna. — Vid F. utkämpades 8 dec. 1914 ett slag mellan tyska östasiatiska kryssareskadern och en brittisk eskader, varvid den tyska eskadern gick under. Fplkonetf, i äldre tider relingskanon på fartyg. Falksläktet (FaPco), till falkfåglar hörande släkte vilka har en skarp tand innanför spetsen av den böjda övernäbben, som motsvaras av en inskärning på undernäbben. Honan är större än hannen. Bland de talrika hit hörande arterna må nämnas 1 ä r k-falken (F. subbu'teo), som har mörkgrå översida och brungul undersida med svarta fläckar; finns i Sverige upp till Ångermanland. Dvärgfalken (F. ae'salon) har grå översida med hos hannen rödbrunt, hos honan blekgult band över nacken, undersidan är gulbrun med mörka längsfläckar. Den är vanlig i fjälltrakter och lever av småfågel. Tornfalken (F. tinnun'culus) är ovan rödbrun, under rostgul med svarta fläckar. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige och lever av råttor, ödlor och insekter. Pilgrimsfalken (F. peregri'-nus) har blågrå översida och rödgrå undersida med svarta fläckar. Den förekommer sällsynt i Sverige. Jfr även Jaktfalken. Falköga, prydnadssten av blågrå kvarts, som är genomdragen av fina strålar av krokydolit. Falköping, stad vid Mösseberg i mell. Västergötland. 12 824 inv. 1956. Hatt- och mössfabriker. Nära staden Mössebergs kuranstalt. Fall, Leo, 1873—1925, österrikisk operettkompositör (Dollarprinsessan, Stambuls r o s). Fall. — 1. Fys., se Fallrörelse. — 2. De tåg och taljor, som används då rår, segel eller flaggor hissas, firas eller nedhalas. — 3. Se Vattenkraft. Falla betecknar inom navigationskonsten, att ett fartyg rör sig från vinden, dvs vrider bogen i vindens riktning. Motsats: lova. Falla [faFja], M. de, 1876—1946, spansk tonsättare, komponerade för piano och orkester m.m. FalFada, Hans, författarnamn för Rudolf Ditzen, 1893—1947, tysk författare, som förenade en medryckande berättarkonst med humanitet och humor. Hans mest kända romaner är: Hur skall det gå för Pinneberg, Varg bland vargar. Fallandesjuka, se Epilepsi. Fallbila (giljotin), verktyg för halshuggning, som särskilt användes under franska revolutionen. Fallenius, Bertil, f. 1900, landshövding i Blekinge län 1948—52. Förutvarande statssekreterare i jordbruksdepartementet. Tf. generaldirektör och