Fin är Saimaa, som direkt sammanhänger med flera andra stora sjöar och med dessa utgör ett enda flikigt, örikt sjösystem på över 3 000 km2. Ay andra större sjöar märks i s. F. Päijänne, i ö. F. Pielisjärvi, i n. delen av mell. F. Ule-träsk, i nordligaste F. Enare träsk. Inalles upptas 12 % av F:s ytvidd av sjöar. Ungefär hälften av F:s mark är skogbärande, resten utgörs huvudsakligen av myrmarker. Ehuru endast 8,1 % av F. är odlat, är jordbruk med boskapsskötsel huvudnäring. Därnäst i betydelse kommer trävaruindustrin; i fråga om virkesproduktionens storlek kommer F. jämte Sverige och Ryssland främst bland Europas länder. Trävaru- och pappersindustrierna sysselsätter omkr. 28 % av landets industriarbetare. Viktigaste industriort i det inre av F. är Tammerfors. Av befolkningen är 348 286 (1950) svenskar till språk och härstamning, medan det stora flertalet är finnar*. Svenskarna bor på Äland, utefter den v. och mell. delen av F:s sydkust samt från trakten av Gamla Karleby till något s. om Kristinestad på västkusten. I huvudstaden, Helsingfors (Helsinki), 396 000 inv. 1954, som ligger inom svenskt språkområde, är numera befolkningens flertal finnar. — Historia. Äldremedeltiden. Omkr. 1157 företog Erik den helige korståg till F. och lade trakterna i sv. F. under Sverige. Genom Birger Jarls tåg mot tavasterna införlivades deras land med det svenska väldet. Senare medeltiden. Den närmaste tiden hörde F. som län till medlemmar av svenska kungafamiljen. Genom ännu ett svenskt korståg till F. förvärvades 1293 områdena kring Viborgska viken. Under denna period utkämpades flera strider med ryssarna. Även danskarna satte sig fast i F., men 1523 segrade svenskarna under Erik Fleming över dem. Nyare tiden. Gustav Vasa gav F. åt hertig Johan (III) som tämligen självständig förläning. Senare fick F. titeln storfurstendöme. Efter ryska kriget 1570—95 utbröt ett bondeuppror, ”klubbekriget”, som dock undertrycktes 1597. I Stolbovafreden 1617 blev Keksholms län en svensk besittning. Genom freden i Nystad 1721 erhöll emellertid Ryssland större delen av Karelen med Viborg och Keksholm och i Äbofreden 1743 ytterligare s. Savolaks med Nyslott samt landet till Kymmene älv i v. Efter det olyckliga kriget 1808—09 införlivades resten av F. jämte Äland och en del av Västerbotten till Torne och Muonio älvar med Ryssland. Så började den ryska tiden (1809—1917), som i början var jämförelsevis lyckosam. Emellertid började ryssarna snart åsidosätta den finska författningen, och ett omfattande förryskningsarbete vidtog. Flera oroligheter utbröt, tills slutligen under l:a världskriget den nya ryska revolutionsregeringen återgav F. den ursprungliga oberoende styrelseformen. Brytningar uppstod dock snart och 1917 förklarade sig F. för en självständig stat (från 1917). Ännu rådde emellertid starka jäsningar inom ett revolutionärt parti i F. och 1918 utbröt det ”röda” upproret, som underblåstes av den ryska bolsjevikregeringen. Detta kuvades s. å. av en ”vit” armé, som understöddes av tyskarna. I F. arbetade nu ett parti på ett närmande till Tyskland, men efter detta lands kapitulation 1918 gjordes F. till en parlamentarisk republik 1919. 1920 ingick F. i NF, som tillerkände det Äland. 1920 slöt F. fred med Sovjet-Ryssland i Dorpat, där det beslöts, att F. skulle få Petsjengaområdet vid Norra ishavet men i stället avsäga sig sina anspråk på delar av öst-Karelen. De närmaste åren efter l:a världskriget fördes en mera försonlig politik såväl mot de radikala elementen som mot de svensktalande. År 1929 påbörjades en häftig agitation mot kommunisterna, vilken utmynnade i lapporörelsen, vilken till en del utvecklades efter mönster av den tyska natio 364 nalsocialismen. Under trycket av lapporörelsen stiftades undantagslagar mot kommunisterna, vilka ej längre tilläts delta i riksdagsmannaval. Lapporörelsen fortsatte emellertid med våldsdåd, vilket berövade den sympatier och förde fram till en borgerlig samling med Svinhufvud som president år 1931. Därefter lugnade sig den politiska motsättningen. I stället har på senare tid språkfrågan spelat en större roll. Speciellt har striden gällt Helsingfors universitet. Sedan Kallio valts till president år 1937 vidtog man åtgärder för att ytterligare förfinska universitetet. F. led hårt av krisen 1930—32 (över 80 000 arbetslösa), men de ekonomiska förhållandena förbättrades efter krisen. Spritförbudet avskaffades 1932. — Efter 2:a världsla-igets utbrott förklarade sig F. neutralt. Hösten 1939 framställde emellertid Sovjetunionen krav på gränsändringar på Karelska näset samt begärde att Hangö skulle upplåtas som flottbas åt Ryssland. Då F. vägrade att gå med på villkoren, anföll Sovjetunionen Finland, som efter tappert försvar måste gå med på fred i Moskva 13 mars 1940. Jfr Finsk-ryska kriget. Gränsen mot ö. drogs längre åt v. än ursprungligen fordrats, så att hela Viborgs län måste avträdas. Ryssarna erhöll vidare Hangö som flottbas. Tyskland hade under kriget stått neutralt (och i viss mån stött Ryssland). Sverige hade lämnat hjälp i form av krigsmateriel m.m., som sammanlagt beräknas ha uppgått till omkr. 400 milj. kr. Efter kriget var förhållandet till Ryssland spänt och F. orienterade sig allt mer i utrikespolitiskt hänseende åt Tyskland. I samband med det tyska anfallet på Ryssland juni 1941 utbröt på nytt krig mellan Finland och Ryssland. Juli 1941 avbröt F. utan särskild anledning de diplomatiska förbindelserna med Storbritannien. I nov. 1941 begärde England att Finland skulle dra sig tillbaka till gränsen av år 1939 samt avsluta kriget med Ryssland. Då Finland vägrade förklarade England krig dec. 1941. F. hade redan i nov. anslutit sig till antikominternpakten. Juni 1944 genombröt ryssarna den finska fronten på Karelska näset. Preliminär separatfred slöts med Sovjetunionen 19 sept. 1944, varvid 1940 års gränser i stort sett tills vidare återställdes. F. förklarade krig mot Tyskland mars 1945. Kriget upphörde 1945 men den formella freden slöts först 1947. Finland fick till Sovjetunionen avträda ett stort område i ö. inklusive Viborgs län, vidare hyra ut Porkkalaområdet på 30 år samt förbinda sig att betala krigsskadestånd. Jfr Världskriget 2. Efter kriget var marskalk Mannerheim president fram till 1946; han efterträddes av Paasikivi. President från 1956 är Urho Kekkonen (agrar). Statsminister från 1956 är K. A. Fagerholm (soc.-dem.). Jan. 1956 återlämnades Porkkalaområdet av ryssarna. Finlandia, symfonisk dikt av den finske tonsättaren J. Sibelius. Finlands vita ros, den enda orden i Finland. Instiftades 1919. Finländare, beteckning på Finlands svenska invånare i motsats till urinvånarna, finnar. F. betecknar även finsk medborgare i allmänhet. Finn, enligt sägnen en jätte, som byggde domkyrkan i Lund. Finnar, Finlands urinvånare, hör till den finsk-ugriska språkstammen. Ur rassynpunkt har man velat hänföra dem till en ost-baltisk ras, som ursprungligen haft sin hemvist i ö. Europa och av vilken folköar ännu finns kvar i Ryssland (mordviner m.fl.). Till utseendet anges F. vara kortväxta och kortskalliga, ha ljust hår, blåa ögon och brett ansikte med tämligen grova drag. Finnboda, stort skeppsvarv invid Stockholm, anlagt 1873. Ägs av AB Finnboda Varf. Aktiekap. 2,1 milj. kr. 1956.