Fit 371 F. handlägger ärenden som tidigare handhafts av lantbruksstyrelsens fiskeribyrå. Under F. sorterar en försöksanstalt för havsfisket resp, sötvattens-fisket och en tillsyningsmyndighet för övervakande av vattnets beskaffenhet med hänsyn till fiske. Fiskfodermjöl, ett fodermedel, tämligen rikt på fett, kväve och kalciumfosfat, som bereds av fiskavfall, vars fett först tillvaratagits. Jfr Fiskguano. Fiskgift. I ruttnande fisk bildas genom sönder-delning av äggviteämnen gifter, som efter förtärandet av sådan fisk orsakar diarré samt ibland ett rosliknande hudutslag, förlamningar och andra nervsymtom. — En del fiskar alstrar gifter i vissa organ och kan därför vara farliga att förtära. Vissa ålarter och sutare har i blodserum giftiga ämnen med om ormgift påminnande verkningar. Fiskgjuse (Pan'dion halia'ètus), en till dagrovfåglar hörande art, som har vändbar yttertå och trinda klor. Ryggen är mörkbrun, undersidan vit, bröstet rostgult, huvudet vitt med brunt band genom ögat. F. finns i hela Sverige och lever av fisk, som den griper vid störtflykt ned i vattenytan. Fiskgua'no. Av fiskeriavfall utvinns först olja genom kokning eller pressning. Om återstoden ej undergått förskämning, bereds därav fiskfodermjöl, i annat fall används den som F. till gödsling. Fiskleverolja, fiskolja, torsklevertran erhålls ur levern hos flera torskarter. Den är gulaktig, genomskinlig, har oangenäm lukt och smak samt har sedan gammalt använts som läkemedel särskilt för engelska sjukan. Förr grundade man denna användning huvudsakligen på dess höga näringsvärde, numera anser man, att F:s verkan betingas av dess höga vitaminhalt (A-vitaminer). Man har på senare tid påvisat att F. i större dos kan verka giftigt. Fisklim, se Lim. Fiskmås, se Måssläktet. Fiskodling avser dels kläckning av fiskyngel för utplantering i fria vattendrag, dels uppfödandet av fisk i konstgjorda dammar (dammkultur). För erhållandet av fiskyngel används antingen naturlig befruktning (i synnerhet för vårlekande fiskar) eller konstgjord befruktning, då rom och mjölke pressas ur den lekande fisken och direkt blandas, vanligen innan vatten tillsätts. Laxfiskars yngel kläcks under vintern, och F. av dessa måste därför försiggå i särskilda kläckningshus. — Dammkultur ifrågakommer i Sverige blott för karpfiskar (karp och sutare) samt för laxfiskar (laxöring, röding). Den förra är mera lönande. Stora anstalter för F. finns vid Aneboda i Växjö-trakten, Bonäshamn och Semlan i Jämtland samt på Sollerön. Staten har vidare fiskodlingsanstalter vid Borenshult, Kälarne, Mörrum och Älvkarleby. Fiskredskap. — 1. Nätredskap. De enklaste näten utgörs av en enkel nätvägg. De hålls i vatten i vertikal ställning genom sänken i underkanten och flöten i överkanten. De används t.ex. för torskfiske och strömmingsfiske, varvid maskornas storlek avpassas efter fiskslagen. Snörpvadarna är djupa garn, vilkas nederdel snörs ihop, sedan de placerats runt ett fiskstim. En not är ett garn, på mitten försett med en för fångstens uppsamling avsedd säck, vilket släpar på bottnen och med linor dras mot land eller på vintern upp genom en vak på isen. En trål är en slags vad, som släpas efter en i gång varande båt (trålare). — 2. Fällor. Till dessa hör de med ett som ledarm tjänstgörande nät försedda ryssjorna, vidare m j ä r d a r, h u m-m e r t i n or, kräftburar m. fl. samt de för fångst av lax och ål under deras vandringar i floder eller åar byggda fasta redskapen 1 a x t i n o r och ålkistor. — 3. Krokredskap. Hit hör de olika slagen av för mete avsedda redskap (spö, slantkrok m.fl.). Vidare hör hit drag, s v i r v e 1 och makrilldörj, som släpas efter i gång varande båt, ståndkrok, som förankras på bottnen eller på land eller is, samt den med ett flertal krokar försedda långreven. — 4. Till stick- och huggred-skapen, som numera ej spelar någon större roll, hör bl.a. ljuster och harpun (jfr Valfångst). — 5. En särskild grupp bland fiskredskapen bildar h å v a r n a (sänkhåv, kräfthåv m.fl.) samt de redskap, som används vid fångst av olika slags skaldjur. Fiskskinn, torkat skinn av haj m.fl. närbesläktade fiskarter. F. har hårda taggar, som borttas före garvningen. Används till etuier m.m. Fisktärna, se Tärnor. Fisk University [-jonivö'siti], negeruniversitet i Nashville, Tennessee, USA, grundat av C. B. Fisk 1865. Är 1954 hade F. 726 studenter. Fiskutter, namn på Utter. Fiskväg, anordning avsedd att hjälpa vandrande fiskar förbi fall och forsar. F. är dels s.k. laxtrappor, breda, ofta av tvärväggar avbrutna rännor, eller trappformigt anordnade bassänger, avsedda framför allt för laxfiskar, dels å 1 y n g e 1-ledare, dvs smala av sten eller kvistar fyllda, täckta rännor. Fisködla, iktyosau'rius. Fisködlor (Ichthyosau'ridae), utdöda, fisklika kräldjur, som fanns under trias-, jura- och kritpe-rioderna. F. hade fenlika extremiteter, vertikal stjärtfena och utdragen nos. Längd 1 till över 10 m. Fiss, den med en halv ton höjda tonen f. Förväxlas enharmoniskt med gess. Fiss dur, mus.: durtonart, som har 6 # för f, c, g, d, a, e samt fiss till grundton och diss moll till parallelltonart. Fississ, den med två halva toner, dubbelkors (X), höjda tonen f. Fiss moll, mus., molltonart med fiss till grundton, a dur till parallelltonart samt 3 # (för f, c, g). Fissu'r, spricka, sprickformigt sår i mjukdelar eller spricka i ben utan rubbning av benändarna. Fistel, en ej normalt förekommande kanal, som för in till någon av kroppens håligheter. Den kan vara operativt anlagd men kan även vara orsakad av en sjuklig process, vanligen en varbildning. F. benämns efter det organ, till vilket den leder (blås-fistel, tarmfistel etc.). Fittja. — 1. Socken i Lagunda härad, Uppsala län, med en ödekyrka från 1200-t., ursprungligen i romansk stil men på 1400-t. ombyggd i gotisk stil. — 2. Egendom i Botkyrka socken, Södermanland, omfattande 139 ha, varav 97 åker. Huvudbyggnad i empirstil. Fitz, normandiskt ord (av lat. filius), som betyder son och som ingår i engelska släktnamn. Fitzgerald [fitsdjerr'öld], E., 1809—83, engelsk författare, främst känd för sin mästerliga översättning av den persiske skalden Omar Khayyåms verk (Rubaiyat). Fitzgerald [fitsdjerr'öld], Francis Scott, 1896— 1940, amerikansk författare som i sina böcker gav uttryck åt 20-talsgenerationens rotlöshet, Den store Gatsby. Fitzmaurice [fitsmårr’is], familjenamn för markiserna av Lansdowne.