377 Flamingo. rare och konsul, anlade militärvägen Via Flaminia, som från Rom ledde över Apenninerna till Nord-italien. Flamländare, invånare i s. Holland och n. och v. Belgien, vilka tillhör den flamländska språkgruppen, som är en med plattyskan besläktad, starkt avvikande avart av holländskan. Flammarion [flammariårj'], Camille, 1842—1925, fransk astronom, mera känd genom sitt populära författarskap än genom djupare vetenskapliga insatser. Hans böcker utmärker sig för en fängslande fantasi, som för läsaren vida utanför de vetenskapligt nådda resultaten. En del av dem är rena romaner, som bygger på astronomiska spekulationer. Hans författarskap visar också en världsåskådning med stark dragning åt mysticism och spiritism. — Bland hans till svenska översatta arbeten märks: Bebodda världar, Populär astronomi och U r a n i a. Flampunkt, se Eldfarliga oljor. Flanagan [flänn'ögön], Edward Joseph, 1886— 1948, amerikansk katolsk präst, grundade 1917 i Omaha, Nebraska, USA, Fader F:s pojkhem för hemlösa pojkar. Detta utvidgades så småningom till den s.k. pojkstaden, Boys Town, där pojkar togs om hand utan hänsyn till ras eller religion. Flan'dern. Fordom grevskap, beläget vid Nordsjön, omfattade utom de delar av Belgien, som numera benämns östflandern och Västflandern, s. delen av den nederländska provinsen Zeeland samt delar av Picardie och Artois i n. Frankrike. — Historia. F. var ursprungligen befolkat av kel-ter och erövrades på 300-t. av germanska stammar, vilka sammansmälte till det flamländska folket. F. ingick i det Frankiska väldet och blev ett mer eller mindre självständigt grevskap under växlande ätter. Under hundraårskrigen anslöt sig F. till England. 1384 förenades det för en tid med hertigdömet Bur-gund och skildes då definitivt från Frankrike. I fortsättningen hörde F. till Spanien och Österrike och delade under nyare tiden Nederländernas växlande öden. — F. var krigsskådeplats såväl under l:a som 2:a världskriget. Slaget i F. 1940 blev ett svårt nederlag för de allierade. De brittiska trup Fle perna lyckades dock över Dunkerque rädda sig till England. Flandin [flarjdärf], P. E., f. 1889, fransk politiker, ursprungligen advokat. F. blev konservativ medlem av deputeradekammaren 1914 och har upprepade gånger varit minister, samt var konseljpresident nov. 1934—juni 1935. Han var konsult i den efterföljande ministären Laval och utrikesminister i Sarrauts regering jan.—juni 1936. F. arbetade för samförstånd med Tyskland men intog en mindre utpräglad ståndpunkt än Laval, vilken han efterträdde som utrikesminister dec. 1940—jan. 1941. F. dömdes 1946 till 5 års förlust av de medborgerliga rättigheterna. Flanell', ett mjukt, ruggat tyg med fin varp och tjockare inslag. F. finns såväl av ylle som av bomull. FIane'ra, spatsera, promenera utan bestämt mål, driva. — F1 a n ö'r, en som flanerar. Flank, krigsterm, den yttersta sidopunkten av en stridsfront eller truppavdelning. FIanö'r, se Flanera. Flapper [flæpp'ö], eng., andunge, beteckning på ung flicka av backfischtyp. Flaskkuribits (Lagena'ria vulga'ris), en till fam. gurkväxter hörande, klättrande ört, som finns i tropiska trakter av Gamla världen. F. har stora frukter med stenhårda skal, av vilka bl.a. tillverkas dryckeskärl. Flaskträd (Brachychi'ton rupest'ris), ett i Australien inhemskt träd med egendomlig flasklik stam. Flatenbadet, friluftsbad vid sjön Flaten, 1 mil s. om Stockholm. Flatholmen, fiskeläge i Göteb. o. Bohus län på en holme ö. om Tjörn. Flatlus, se Löss. FIatte'ra, smickra, säga artigheter. Flatöboken, en stor isländsk handskrift från slutet av 1300-t. Den innehåller norska konungasagor och andra historiska uppgifter. F. tillhörde ursprungligen en bonde på Flatö vid Islands västkust och förvaras nu i Köpenhamn. Flau, matt, kraftlös. Handelsterm: olustig, trög marknad, börs e.d. Flaubert [flåbä'r], G., 1821—80, fransk författare, mest bekant för romanen M a d a m e Bovary, i vilken F. framstår som en skarp psykolog och överlägsen stilist. F. var en av naturalismens ban-brytare, ehuru i hans författarskap ingår även romantiska element. Flavi'ner, gula färgämnen, som förekommer hos djur, t.ex. laktoflavin i vassla, hepaflavin i lever. FIa'vius, romersk släkt, till vilken bl.a. hörde kejsarna Vespasianus*, Titus* och Domitianus*. Flaxman [flæks'mön], J., 1755—1826, engelsk bildhuggare. F. räknas som nyklassicismens förnämste representant i England. Hans teckningar till Homeros, Aiskylos, Dante etc. är berömda. För engelsk lergodstillverkning har han även varit av betydelse. FIebi't, blodåderinflammation. Flecker [flekk'ö], J. E., 1884—1915, eng. förf., företrädesvis lyriker. I sin diktning använde sig F. framför allt av österländska motiv. Hans förnämsta arbete är skådespelet H a s s a n. Fleet-in-being [flit-in-biing], ”flotta som (bara) finns till”, beteckning för en metod i sjökrig, då flottan undviker slag men genom sin blotta existens skadar fienden genom att förhindra truppförflyttningar, handel o.d. Fleet Street [flit strit], gata i Londons City, vid vilken de förnämsta tidningarna har sina lokaler. Fleg'ma, liknöjdhet, tröghet. Flekte'rande, egentligen böjande, kallas sådana språk, där ordens betydelse i förhållande till var