Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Flygödlor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fly
springande mot vinden nedför en sluttning få upp
glidplanet i luften lyckades han utföra flygningar
på upp till 300 meters längd. Vid ett sådant försök
havererade planet (som saknade stabiliserings- och
styrorgan) och Lilienthal ådrog sig så svåra skador
att han avled (1896). Lilienthals flygningar
studerades med stort intresse av två amerikaner,
bröderna Wilbur och Orville Wright. De återupptog
glidflyktsförsöken men började snart experimentera
med att söka konstruera ett flygplan, vilket kunde
höja sig från släta marken. Den på 1800-t:s slut
uppfunna bensinmotorn befanns vara en lämplig
kraftkälla. År 1903 lyckades det den ene av bröderna att
med ett flygplan med inmonterad bensinmotor flyga
en sträcka av 260 meter. Redan i okt. 1905 var de
i stånd att företa turer på 4 mil. Under de båda
följande åren började särskilt fransmännen
intressera sig för flygning. Bröderna Wright hade inte
givit sina försök någon offentlighet, vilket hade
till följd, att man allmänt tvivlade på uppgifterna
om deras framgångar. Så kom det sig, att det
motordrivna flygplanet för andra gången
”uppfanns” i Frankrike. Emellertid lyckades Wilbur
Wright år 1908 konstruera ett flygplan i vilket han
höll sig uppe i 2 timmar och 20 minuter och
till-ryggalade en sträcka av 125 km. Under de år, vilka
nu följde, arbetade man intensivt på att förbättra
flygplanskonstruktionerna. De fabriker, som
startades, fick god avsättning för sina maskiner ej blott
till privat utan även i allt större utsträckning till
militärt bruk. Under l:a världskriget användes
flygmaskiner i oerhört stor utsträckning vid spaning,
bombfällning etc. F. utvecklades hastigt, särskilt
med hänsyn till flygplanens bärförmåga och
trafiksäkerhet. — Ett flygplan består utom av
flygkroppen av ett eller två par vingar (monoplan, biplan),
en eller flera motorer och propellrar,
styranordningar (roder) samt landningsställ. På
landflygplanen utgörs landningsstället av hjul eller skidor;
sjöflygplanen, hydroplanen, är försedda med
flottörer el. har båtformig flygkropp, flygbåtar.
Flygbåtar med uppfällbara hjul, s.k. amfibieplan, kan
starta från både land och vatten. Flygplanens
prestationsförmåga har oerhört förbättrats på senare tid.
Detta har möjliggjorts dels genom utvecklingen av
allt effektivare kraftkällor (förbättrade kolvmotorer,
turbiner och reamotorer), dels genom införandet av
lättare och starkare material (lättmetall-legeringar
etc) samt genom en omfattande forsknings- och
experimentverksamhet inom aerodynamiken*.
Samtidigt som flygplanens hastigheter blivit allt större
och flygplanen allt tyngre har behoven av längre
start- och landningsbanor blivit allt mera
påfallande. För att i någon mån komma ifrån dessa
nackdelar har flygteknikerna sökt lösa problemet med
vertikal start och landning. Helikoptern* (med
horisontellt roterande propellervinge = rotor) är en
sådan lösning. Under de senaste årtiondena har det
reguljära trafikflyget fått allt större utbredning och
utgör nu ett av de viktigaste
kommunikationsmedlen, främst på de längre distanserna. Världens
flygtrafiknät utvecklas i allt snabbare takt.
Trafikflygplan på över 100 tons vikt och hastigheter på upp
till 1 000 km/tim är inte längre någon utopi.
Direktförbindelse med flyg över de stora haven och
kontinenterna är numera en alldaglig företeelse. Och
samtidigt har Lilienthals glidflygidé utvecklats på
det flygsportsliga området. Genom utnyttjande av
termiska och mekaniska uppvindar i lufthavet har
segelflygarna — utan motorer — nått höjder på
över 13 000 m, flugit distanser på över 800 km och
uppnått flygtider på nära 21^ dygn. Ur militär
synpunkt har flyget fått oerhörd betydelse, och i
för-svarsanslagen upptas nu stora summor till flygvapen
och luftförsvar. De militära luftflottorna är sam-
384
mansatta av jaktplan för hemortsförsvar,
eskortskydd etc, bombplan, attackplan för angrepp mot
marktrupp, invasionsföretag etc, spaningsflygplan
m.m. Genom flygvapnets utveckling har det
militära läget ändrat sig. Storstäder, järnvägsknutar,
militära centraler av olika slag, fabriksanläggningar
m.m. är öppna för angrepp på ett helt annat sätt än
tidigare. Civilbefolkningen är ej längre så skyddad
som förr. Även för sjöförsvaret betyder flygvapnet
en revolution. De stora slagskeppen i öppen sjö går
ej längre säkra. Genom användning av
hangarfartyg har stormakterna skaffat sig rörliga flygbaser
inte bara för jakt- och attackflyg, utan även för
bombflyg. Under 2:a världskriget fick civilflyget stå
tillbaka och man strävade att utveckla det militära
flyget. Genom utvecklingen av reaktionsmotorn
från början av 1940-t. har flygplanens prestanda
ökat enormt. Hastigheter långt över ljudets är
numera möjliga. Likaså har flygplanens stigförmåga
ökat ofantligt liksom deras möjlighet att nå stora
höjder och flyga långa distanser. Genom
bränsle-påfyllning i luften har bl.a. de stora
bombflygplanens aktionsradier blivit närmast oändliga. Såväl i
land- som sjöstrider har flygvapnet kommit att
spela en dominerande roll. Man har vidare utbildat
fallskärmstrupper*. Se vidare Flygförarcertifikat,
Konstflygning, Aerodynamik, Luftskepp.
Flygödlor, under juraperioden levande ödlor,
utrustade med flygförmåga. F. hade vingar efter
ungefär samma modell som hos flädermössen.
Flyinge, stationssamhälle i mell. Skåne vid
Käv-lingeån. Vid F. ligger statliga stuterier.
Flykte'n, hos barn uppträdande inflammatorisk
ögonsjukdom, sannolikt på skrofulös (tuberkulos)
bas. Den kännetecknas av gulaktiga fläckar i
hornhinnans rand med rodnad omgivning. Barnen
besväras av ljusskygghet. Med riktig behandling hävs
sjukdomen vanligen snart. I svåra fall bildas
kvarstående grumlingar i hornhinnan, vilka nedsätter
synförmågan.
Flyktighet. En vätska sägs vara flyktig, om den
övergår i gasform redan vid låg temperatur.
Flyktingar, se Emigration.
Fly t jord. Lösa jordslag kan genom uppsugning av
vatten, särskilt vid växlande frysning och upptining,
bli grötartade och råka i skridning el. flytning på
sluttande mark. Företeelsen är vanlig i synnerhet
i fjäll- och polartrakter.
Flytrock är en rock fodrad med Javakapok och
försedd med livbälte. F. kan hålla en person
flytande i ett dygn. Sedan 1943 är F. obligatorisk för
svenska sjömän.
Flyttblock el. erratiska block har ofta annan
geologisk karaktär än den fasta berggrunden i
trakten, och har blivit dittransporterade antingen av
landis och glaciärer el. av kringdrivande isberg
(jfr Istiden).
Flyttfåglar, se Fåglar.
Flyttningsersättning för flyttningskostnader utgår
till vissa statstjänstemän, som utan egen ansökan
förflyttas till annan ort.
Flåhackning, upphackning av grästorv, utförs
med flåhacka, som har spadformigt blad.
Fläckfeber, se Fläcktyfus.
Fläcktyfus el. fläckfeber, en smittosam sjukdom,
som sprids genom klädlöss. Efter en till tre veckor
inträder frossbrytningar med hög feber, yrsel och
hjärtsvaghet. På buk och bröst uppträder först
blekröda, senare blåröda fläckar, vilka utbreder sig över
kroppen. Spridningen av F. gynnas av dålig hygien,
hungersnöd etc. och särskilt bland luffare och
arméer på fältfot är F. vanlig. Dödligheten är
mycket hög, upp till 50 %. I Sverige har endast
smärre epidemier förekommit.
Fläder (Sambu'cus ni'gra) är en 3—5 m hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skolupps/0394.html