385 buske, som förekommer vild i större delen av Europa och även i s. Sverige. Blommorna sitter i jämnhöga knippen och är vita el. gulaktiga. Frukten är en två-trerummig svart stenfrukt. De torkade blommorna användes förr inom medicinen (fläderte) och brukas ännu här och där som folkmedicin. Flädermöss, se Fladdermöss. Fläns, ringformigt utskjutande kant på en cylindrisk kropp, oftast avsedd till stöd (t.ex. på en kastrull). Flöjel, äldre namn på sammet. Flöjt, biåsinstrument, vars ton framkallas genom att en smal luftström blåses mot en skarp kant. Alltefter biåsöppningens plats benämns F. spetsflöjt el. tvärflöjt. Prov på den förra typen, som nu mera sällan används, är panflöjten och flageoletten. Tvärflöjten har vanligen ett tonhål och ett tonomfång av ettstrukna till fyrstrukna c. Piccoloflöjten är mindre och ligger en oktav högre. Flörta, se Flirta. Flöts, beteckning för intill varandra liggande tunnare lager av brytbara bergarter el. mineral särskilt stenkol. f.m., förkortning för före middagen. fmk, förkortn. för finska mark. F moll, tonart med f till grundton och b för h, e, a och d. Parallelltonart ass dur. FN, förkortning för Förenta nationerna. FN:s fackorgan. Till FN har knutits ett antal tämligen självständigt arbetande fackorgan. Dessa omsluter dels sådana internationella organisationer, som existerat under lång tid, dels ett antal efter andra världskrigets slut nyskapade organ för internationellt samarbete. F. omfattar Världspostunio-nen (UPU), Internationella arbetsorganisationen (ILO), Internationella telefon- och telegrafunionen (ITU), FN:s organisation för livsmedel och lantbruk (FAO), FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kulturella frågor (UNESCO), Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO), Internationella återuppbyggnadsbanken, Internationella valutafonden, Världsorganisationen för hälsovård (WHO), Internationella flyktingorganisationen (IRO) och Internationella handelsorgani-sationen (ITO). Fnöske erhålls från en del svamparter (Poly'po-rus), vilka växer parasitiskt på träd som kullriga utväxter. Dessa svampar innehåller brungula, porösa vävnadspartier, vilka efter beredning fordom användes att uppfånga gnistan från elddon. F. användes förr även inom medicinen och tandläkarkonsten som blodstillande medel. FOA, se Försvarets forskningsanstalt. Foajé (av fr. foyer, härd), den i de flesta teatrar förekommande sal, i vilken publiken under mellanakterna fritt kan röra sig. Fob [fåbb], uttryck bildat av begynnelsebokstäverna i de engelska orden free on board (fritt ombord), innebär, att säljaren svarar för kostnaderna och står riskerna för transporten, till dess varan inlastats å det fartyg, med vilket den skall transporteras. -fobi', grek., fruktan, avsky, ingår i sammansättningar såsom agorafobi, torgskräck. Fo'bos och Dei'mos, grek., ”fruktan och skräck”, i den grekiska gudasagan krigsgudens följeslagare. Härav namnen på planeten Mars’ månar. Foch [fåsj], F., 1851—1929, fransk militär. F. utmärkte sig under l:a världskriget i Marneslaget 1914 och ledde sedan Sommeslaget 1915. Han blev skarpt kritiserad för sina åtgärder vid detta tillfälle och fick för en tid träda tillbaka. 1917 blev han emellertid chef för generalstaben och bidrog som sådan till skapandet av de allierades högsta krigsråd. Under den tyska våroffensiven 1918 blev han ledare (generalissimus) för de allierades armé på Fog västfronten och förde sedan detta befäl till krigets slut. Som belöning utnämndes han 1918 till marskalk av Frankrike och 1920 till ledamot av Franska akademin. Som ett exempel på militär genialitet och offensivanda brukar citeras ett uttryck av F.: ”Min högra flygel är slagen, min center sviktar, situationen är kritisk; jag går till anfall!” Fock, ett triangelformat segel mellan fockmast och fockstag (stagfock) ävensom det understa, förligaste råseglet på vissa fartyg (bredfock). Fockmast, den främsta masten på vissa segelfartyg. Fo'cus, se Fokus. Foderbeta, se Beta. Foderblad, se Blomma. Fodercellulosa, kemisk pappersmassa, som vid foderbrist används till utfodring av kreatur och hästar, ibland blandad med melass e.d. Foderenhet. En foderenhet motsvarar näringsvärdet hos 1 kg korn. Ett fodermedels fodervärde uttrycks i den mängd av ämnet, som motsvarar detta näringsvärde. Foderfosfa't, kalcium- el. natriumfosfat som tillsätts kraftfoder. Fodermarsk, person, som övervakar el. sköter utfodringen i stall el. ladugård. Fodermedel kan indelas i: 1. F. från växtriket, som antingen utgörs av stråfoder, halm o.d. el. saftfoder såsom grönfoder, rotfrukter, betmassa, melass. Hit hör även en del kraftfoder såsom säd, ollon, kli, oljekakor, glutenfoder m.m. 2. F. från djurriket, som utgörs av mjölk el. mejeriavfall och kött- och fiskavfall samt därav beredda produkter. 3. Oorganiska produkter såsom foderfosfat. — De olika fodermedlens värde uttrycks i foderenheter. Foedera'ti, den romerska beteckningen på folk som gjorde krigstjänst hos romarna utan att vara medborgare. Foetus [fö'tus], lat., foster. Fog [fågg], eng., dimma. Fog, mellanrum mellan stenarna i en mur. F. är vanligen fylld med murbruk, cement etc. Är F. vågrät, benämns den liggfog, i motsatt fall stötfog. En mur, där stenarna sammanfogas utan bindemedel, kallas kall mur. Fogde, fordom vissa av kronans ämbetsmän. Fogdelän el. fögderier har funnits i Sverige sedan 1200-t:s slut. F. bodde vanligen på en befäst kungsgård och hade till uppgift att uppbära skatt och att vara kronans ombud vid tingen. Fogelberg, B. E., 1786—1854, svensk bildhuggare, mestadels verksam i Rom. F. arbetade för återupptagandet av de nordiska gudasagorna som motiv inom konsten. Bland hans arbeten märks marmor-stoder av Oden, Tor, Balder, statyer av Birger Jarl, Gustav II Adolf och Karl XIV Johan m.fl. Fogelklou, Emilia Maria, f. 1878, pedagog och författarinna, som framför allt skrivit socialpsykologiska och religionspsykologiska arbeten (t.ex. Samarbetets psykologi, 1929; Vad man tror och tänker inom svenska folkrörelser, 1934; Bortom Birgitta, 1941). Gift med fil.dr A. Norlind, död 1929. Biografi över denne: Arnold (1944). Teol. hed.dr i Uppsala 1941. Fogelqvist, Torsten, 1880—1941, rektor vid Brunnsviks folkhögskola 1912—18, redaktör för Aftontidningen 1918—19, sedan litteraturkritiker i Dagens Nyheter samt 1925—31 dess redaktör för politik och kultur. F. utgav dikt- och essäsamlingar samt reseskildringar och hörde till våra mest kända litteraturkritiska och kulturella skriftställare. Fil. hed.dr i Uppsala 1927. Från 1931 var F. medlem av Svenska akademien. Fogelström, Anders, f. 1917, författare, tidningsman. F:s noveller och romaner behandlar stock-holmsungdomens problem. 13