387 (1893) grundades av Artur Hazelius Svenska folkdansens vänner. Numera finns ett hundratal skilda föreningar på olika platser, sammanslutna i Svenska ungdomsringenför bygdekultur. Folkdemokrati, efter 2:a världskriget beteckning på de kommunistiska regimerna i de östeuropeiska staterna, som står under sovjetrysk kontroll. Folkdräkt el. nationaldräkt kallas dräkter, som fordom begagnades i allmogekretsar. F. har funnits i de flesta europeiska länder men brukas fortfarande endast i vissa trakter av Skottland, Nederländerna, Alperna, Balkanhalvön, Ryssland samt i Sverige i några socknar vid Siljan i Dalarna. Lapparnas urgamla dräkter kan i viss mån även räknas hit. I Sverige var F. i allmänhet socken- och häradsdräk-ter. På senare år har man sökt uppteckna och beskriva alla möjliga slags F. särskilt för Nordiska museets och bygdemuseernas räkning. Se följande uppslag. Folke, Gösta, f. 1913, regissör, teaterchef. F. är sedan 1951 ledare för den nya stadsteatern i Uppsala. Gift med skådespelerskan Agneta Prytz. Folke Filby'ter, se Folkungaätten. Folkestone [få'kstön], eng. sjöstad sv. om Dover, 43 800 inv. 1954. Badort. Överfartsort till Frankrike. Folkets Dagblad, daglig tidning i Stockholm, ursprungligen organ för vänstra flygeln av socialdemokraterna, 1921—36 för kommunisterna. 1939— 42 nedlagd. Sedan var F. nazistiskt fram till 1945, då det åter nedlades. Folkets hus, arbetar- och andra organisationer tillhöriga byggnader med kontorslokaler, salar för sammanträden o.d. I Sverige finns ca 1 000 F., det äldsta i Malmö (1893—94). För att underlätta tillkomsten av F. bildade Landsorganisationen 1906 en Folkets hus byggnadsfond. De flesta F. tillhör Folkets husföreningarnas organisation. Folkets park, nöjesplatser, helt el. delvis ägda av arbetarorganisationer. Den äldsta och största finns i Malmö. De flesta F. (248 st. år 1955) hör under Folkparkernas centralorganisation, Stockholm, som förmedlar engagemang och inköp samt utger månadstidningen Scen och Salong, organ också för Folkets husföreningarnas organisation. Folkfront, beteckning på en samverkan mellan vänsterpartierna i Frankrike 1935, som organiserades för att utgöra motvikt mot samverkan mellan borgerliga och konservativa partier. F. hade framför allt till mål att motarbeta fascismen. Vid valen 1936 segrade F. i Frankrike. Sedermera uppstod en stark motsättning mot de ”nationella”, vilka beskyllde F. för att samverka med kommunisterna och Ryssland, samtidigt som F. gjorde gällande, att de nationella samarbetade med nationalsocialisterna och Tyskland. — I Spanien föregicks inbördeskriget av bildandet av en F., omfattande vänsterpartierna under Azana. Försök att i England skapa en F. strandade på arbetarpartiernas motvilja mot samarbete med kommunisterna. Folkförbundet, se Nationernas förbund. Folkförsäkring, se Socialförsäkring och Försäkring. Folkhushållningsdepartementet, ett 1939 inrättat tillfälligt departement under särskild chef, vilket under 2:a världskriget och till 1950, då det avvecklades, hade till uppgift att handlägga ärenden rörande folkhushållningen. Folkhögskola. F. syftar till att meddela vuxen ungdom allmän och medborgerlig bildning. Förebilden till de svenska F. är hämtad från Danmark, men deras utveckling har skett efter självständiga riktlinjer, som i mycket skiljer sig från de danska. De första F. (Hvilan i Malmöhus län, önnestad i Kristianstads län samt Herrestad, sedermera Lunne- Fol vad i Östergötland) började sin verksamhet hösten 1868. Statsunderstöd till F. utgick första gången 1872. De statsunderstödda F. var 1952 till antalet 71. Elevantalet har under 1954 uppgått till 10 250, varav 7 088 kvinnliga elever. Förutom de förut nämnda må ytterligare följande F., som är av en speciell karaktär, nämnas: F. i Brunnsvik, vars elever rekryteras huvudsakligen bland industriarbetar-ungdomen, nykterhetsfolkets speciella F. på Ven-delsberg, kooperationens på Jakobsberg, den kyrkliga F. i Sigtuna samt högerns medborgarskola i Gimo. Folkhögskolinspektör har till uppgift att övervaka folkhögskolorna. Folkhögskollärare skall enligt gällande stadga vara universitetsutbildad. Behörighet till sådan lä-rarbefattning prövas av skolöverstyrelsen. Folkkominissarie, chefen för ett f o 1 k k o m-missariat i Sovjetunionen under perioden 1918 —46, då benämningarna ändrades till minister och ministerium. F:s råd motsvarade regeringen och heter numera ministerrådet. Folklanden, tre områden i Uppland, A11 u n d a-1 a n d, Tiundaland och Fjärdhundra-land. F. var indelade i hundare (härad), respektive 8, 10 och 4, varav namnen. Folklivsforskning, den svenska benämningen på etnografi och etnologi, dvs vetenskapen om folkens kulturyttringar. F. omfattar framför allt de nationella kulturyttringarna, alltså ej de högre klassernas mera internationella kultur. F. används särskilt om utforskande av de civiliserade ländernas folkliga seder, språk, dräkter m.m. Folklore [få'klå], eng., en äldre även i svenskt språk använd benämning på dels folkminnen, dels folkminnesforskning. — Folkloris t, folkmin-nesforskare. Folkminnen, sammanfattande beteckning på seder, tro och dikter, som bevaras genom muntlig tradition (folkminnesforskning). Folkmusik, beteckning på de bredare lagrens, särskilt allmogens musik. F. har fått sin karaktär av att dess utövare i allmänhet ej varit virtuosmässigt utbildade. Samtidigt som den tagit intryck av den mera konstnärliga musiken, karakteriseras den även av segt kvardröjande ålderdomliga drag. Den svenska folkmusiken står jämförelsevis högt och har en egendomligt vemodsfylld prägel. Den går vanligen i moll och röjer ofta inflytande av kyrkomusiken. Sedan 1800-t:s slut har man alltmer systematiskt börjat studera den svenska F. 1908 tillsattes på enskilt initiativ en folkmusikkommission, som bl.a. övervakar utgivandet av Svenska låtar. Folkmål (dialekt, landsmål), en lokalt begränsad variation av ett språk. I F. ingår starkt arkaiska element och de uppvisar oftast en språkligt renare byggnad än riksspråket (frånvaro av främmande låneord). — I Sverige gjordes redan under 1600-och 1700-t. försök till folkmålsforskning. Först på 1800-t. vaknade emellertid ett livligare intresse för denna forskning, företrädesvis tack vare nyromantikerna och Götiska förbundet. 1861—67 utgav J. E. Rietz ett Svenskt dialekt-lexikon, som fått stor betydelse. På 1800-t. bildades s.k. landsmålsföreningar i syfte att göra folkmål och folkliv till föremål för ingående studier. Bland moderna svenska dialektforskare märks Noreen. Hesselman och Geijer. — De svenska F. brukar indelas i fem huvudgrupper: norrländska mål, sveamål, götamål, sydsvenska mål och gotländska. Folkomröstning, se Allmän folkomröstning. Folkpartiet. — 1. Politiskt parti i Sverige 1895 —1900, bildat av radikalare medlemmar av Gamla lantmannapartiet i riksdagens andra kammare. F. arbetade för utsträckt rösträtt, skyddstullarnas avskaffande, nykterhetsreformer etc. 1900 uppgick F.