405 Ungern var starkt beroende av Tyskland vid l:a världskrigets utbrott. Kort efter F:s död upplöstes hans rike. — Många privata sorger fördystrade F:s liv; gemålen Elisabeth mördades av en anarkist och sonen Rudolf dog en bråd död under outredda omständigheter. Frans Josefs fjord, en 20 mil lång fjord på Grönlands östkust. Frans Josefs land, se Franz Josefs land. Franska akademin, se Institut de France. Franska Ekvatoria'lafrika, se Franska Kongo. Franska Guayana, se Guayana. Franska Guine'a, fransk koloni i Västafrika, omfattande dels en smal kuststräcka mellan Portugisiska Guinea och den brittiska kolonin Sierra Leone, dels ett vidsträckt område kring övre delen av Senegals och Nigers flodområden. 275 000 km2. 2,3 milj. inv. 1953, därav 4 687 fransmän och 2 395 av andra nationaliteter. Huvudstad Conakry, 38 500 inv. Kusten låg och genomdragen av floder. Osunt klimat. Huvudprodukter: kautschuk, palmolja, palmkärnor och jordnötter. Franska Indien bestod av fem mindre områden i Främre Indien nämligen Chandernagor, Karikal, Mahé, Pondichéry och Yanaon. 513 km2, ca 318 000 inv. 1952. — Chandernagor uppgick i Indiska unionen 1951, de övriga aug. 1954. Franska In'dokina, f.d. franskt område i ö. Bortre Indien. 740 000 km2, 27 milj. inv. 1949, varav 43 000 fransmän och 600 000 av andra nationaliteter. F. är en av Asiens fruktbaraste trakter och ett av världens mest betydande veteproducerande länder. Viktiga produkter är vidare kryddor, bomull, socker, ris och teakträ. Stora mineralfyndigheter, delvis ej bearbetade. — Under 2:a världskriget var F. besatt av japanerna 1941—45. En nationell själv-ständighetsrörelse med starkt kommunistiskt inslag ledde efter krigets slut till att 1946 tre gentemot Frankrike halvt självständiga stater erkändes, nämligen republiken Viet-Nam, bestående av områdena Annam, Tonking och senare även Cochinchina, kungadömet Kambodja och kungadömet Laos. Striderna i F. blossade emellertid snart åter upp. Då förhandlingar med ledaren för den nationalistiskkommunistiska rörelsen Ho Chi Minh ej ledde till resultat, började fransmännen gentemot honom stödja den landsflyktige f.d. kejsaren av Annam, Bao Dai, vilken utsågs till statsöverhuvud i Viet-Nam. Bao Dai erkändes 1950 av Storbritannien och USA, medan Ho Chi Minh erkändes av Sovjetunionen och Kina. Ho Chi Minh understöddes av Kina med militär utrustning, medan USA från Koreakrigets utbrott 1950 lämnade hjälp till regeringstrupperna. Juli 1953 erbjöd Frankrike de tre staterna i F. full självständighet, vilket accepterades endast av Laos. Striderna fortsatte utan större förändringar ur militär synpunkt. Frankrikes utgifter i samband med kriget blev allmera betungande, trots att den amerikanska hjälpen ökade, vilket emellertid också gällde Kinas insatser på kommunistsidan. Under 1954 försämrades så småningom fransmännens militära läge i F. alltmera. Djungelfästningen Dien Bien Phu föll i april 1954 ungefär samtidigt som en västmakts-konferens ägde rum i Genève för att bl.a. behandla Indokinafrågan. Man var enig om att vapenstillestånd borde slutas, men sådant kom först till stånd 21 juli 1954, sedan Frankrike fått ny regering med Mendès-France som konseljpresident. Kriget hade nu pågått i 714 år. Enligt stilleståndsavtalet delades F. efter en linje som ungefär följde 17:e breddgraden. Fransmännen uppgav n. Viet-Nam, medan rebellerna skulle utrymma sina ställningar i s. Viet-Nam. En internationell övervakningskommission med representanter för Indien, Kanada och Polen tillsattes. Ho Chi Minh utfäste sig att respektera Laos’ och Kambodjas suveränitet. Allmänna val Fra skulle hållas i hela Viet-Nam inom två år men hade aug. 1956 ännu ej kommit till stånd. För Ho Chi Minh torde stilleståndsavtalet kunna betraktas som en framgång. Jfr Viet-Nam. Franska institutet i Stockholm grundades 1937 och har till uppgift att tillvarata fransk-svenska intressen och anordna franska föreläsningar. F. sorterar under universitetet i Paris. Franska Kong'o el. Franska Ekvatorialafrika, fransk koloni i Västafrika, belägen vid Atlanten, n. om Kongos nedre lopp. 2,5 milj. km2. 4,5 milj, afrikaner och 21 885 européer 1952. Kusten låg och sumpig med ytterst osunt klimat. Det inre av F. är till det mesta en högslätt. Yppig vegetation. Stora skogar med värdefulla träslag. Bananer, majs, hirs, kaffe, vanilj och kakao odlas. Viktigaste exportvaror är kautschuk, elfenben, olika träslag, palmolja och palmkärnor. Bland större städer märks Brazzaville (5 245 européer 1951) och Libreville. Franska Oceanien omfattar Sällskaps-, Marque-sas-, Tuamotu-, Tubuai- och Gambieröarna samt vidare Makatéa, Rapa och Clipperton. 62 700 inv. 1952. 4 000 km2. Huvudstad Papete, 12 428 inv. 1946, på Tahiti, Sällskapsöarna. Franska revolutionen. På grund av de franska statsfinansernas hopplösa tillstånd blev Ludvig XVI tvingad att 5 maj 1789 sammankalla riksförsamlingen (états généraux), som då på 175 år aldrig sammanträtt. I Frankrike rådde till följd av missväxt, penningbrist och dyrtid stor upphetsning, och folket var dessutom påverkat av upplysningsfilosofernas läror om mänskliga rättigheter, som endast kunde vinnas genom omfattande samhällsförbättringar. Då konungen visade sig ur stånd att fatta beslut, tog riksförsamlingen ledningen i sin hand. Tredje ståndet med Mirabeau i spetsen yrkade på grundliga sociala förbättringar, och då de två högre stånden motsatte sig varje minskning i sina företrädesrättigheter, förklarade sig tredje ståndet ensamt vara franska folkets rättmätiga ombud och konstituerade sig som nationalförsamling. De lovade genom eden i Bollhuset att ej åtskiljas, förrän konungariket fått en författning. Bastil j ens stormande av folkmassan i Paris visade ytterligare behovet av en lösning, och den 4 aug. avskaffades alla privilegier och en förklaring om ”de mänskliga rättigheterna” utgavs. Efter stora svårigheter (och trots ett flyktförsök från konungens sida) fastställde församlingen i sept. 1791 en fri författning, som hade föregåtts av en kyrkoreform. På den konstituerande följde en lagstiftande församling, som behärskades av girondisterna, vilka framtvingade ett krig mot Österrike och Sardinien. Då detta syntes gå olyckligt, ökades upphetsningen i Paris, folket stormade Tuilerierna, konungen avsattes och ett nationalkon-vent bildades. Under intryck av de ohyggliga ”septembermorden” utropades republiken den 21 sept. 1792. I nationalkonventet genomdrev yttersta vänstern, jakobinerna, konungens avsättning. Sedermera blev jakobinerna, företrädda av bl.a. Danton och Robespierre, de härskande (”skräcken”, jan. 1793—juli 1794). Mot Frankrike hade den s.k. första koalitionen bildats, vilken dock ej kunde uträtta något mot revolutionens segrande arméer. I Paris dömdes och avrättades tusentals personer, framför allt adelsmän, med hjälp av revolutions-tribunalet och giljotinen. Offer för dessa blev bl.a. girondisterna, drottningen, kommunens ledare Hé-bert samt slutligen Danton, varefter Robespierre var enväldig. Snart störtades emellertid även han (thermidorkuppen) och därmed var det slut på skräcken, varunder bl.a. den kristna tideräkningen avskaffats och revolutionskalendern införts. 1795 antogs direktorialförfattningen, som avsåg att stabilisera republiken. De franska arméerna var fortfarande segerrika, 1795 ingicks fred med Preussen.