406 Fra och 1797 med Österrike efter general Bonapartes glänsande fälttåg. Stora områden förvärvades och flera franska lydstater upprättades. Direktoriet kunde emellertid ej i längden upprätthålla ordningen, och då efter Bonapartes egyptiska fälttåg den andra koalitionen bildades mot Frankrike, förlorade direktoriet sitt anseende. Genom brumaire-kuppen (9 och 10 nov. 1799) tog Bonaparte makten i sin hand, varefter konsulatförfattningen stadfästes. Enligt denna blev Bonaparte förste konsul och i realiteten så gott som enväldig. Med Österrike slöts fred 1801 och med England 1802. F. hade en avgörande betydelse, därför att den innebar en brytning med tron på ett konungadöme av Guds nåde och på en av högre makter av evighet fastställd rangordning mellan individer tillhörande olika samhällsklasser. Denna brytning tog sig uttryck i orden liberté, égalité et fraternité — frihet, jämlikhet och broderskap. Den samhällsutveckling, som fört fram till demokrati, bottnar i de omvärderingar, som låg bakom F. Franska Soma'liland, fransk besittning i Östafrika, bestående av ett område vid n. kusten, s. om Bab el-Mandcb-sundet mellan Eritrea, Britt. So-maliland o. Etiopien. 23 500 km2. 65 403 inv. 1953, varav 3 000 européer. F. utgörs till övervägande del av ett ofruktbart stäppland. Står genom järnvägar i förbindelse med Etiopien och förmedlar detta lands exporthandel. Viktigaste hamnstad Dji-bouti, 31 900 inv. 1953. Livlig handel. Viktigaste exportvaror elfenben och kaffe. Franska Suda'n, se Sudan. Franska unionen, benämning på en sammanslutning mellan Frankrike och dess kolonier och protektorat. I spetsen för F. står franska republikens president. Franska Västafrika, gemensam benämning på de franska kolonierna i Västafrika: Senegal, Franska Guinea, Elfenbenskusten, Haute-Volta, Dahomey, Mauritania, Niger och Dakar samt Franska Sudan, tillsammans omkring 4,7 milj, km2 med 17,4 milj, inv. 1951, varav 62236 européer. Fransk-klassicism, den litterära smakriktning, som uppstod i Frankrike på 1600-t. I anslutning till den grekisk-romerska, klassiska litteraturen strävade man efter lugn och klarhet i stilen, undvikande överdrifter och svulstigheter. De teoretiska reglerna, som exempelvis fastslogs av Boileau-Despréaux*, följdes dock ibland alltför slaviskt, vilket medförde en överskattning av formen på innehållets bekostnad. Till riktningens förnämsta representanter i Frankrike hör Molière, Racine, La Rochefoucauld, Fénélon m.fl. F. utövade stort inflytande på hela den europeiska litteraturen. Fransk lilja el. fleur de lis [flör dö li'], heraldisk lilja, en stiliserad lilja, som redan under äldsta kristna tiden var en vanlig prydnad på kronor, spiror samt på minnesvårdar och mynt. Tre sådana liljor förekom redan på 1200-t. i de franska konungarnas vapen och kallades därför F. Fransk potatis, fr. pommes frites [påmm fritt'], i bitar skuren potatis, kokad i flottyr. Fransk sköld karakteriseras av en spets nedåt. Fransk trädgårdsstil kännetecknas av klippta häckar och en regelbunden, geometrisk anordning, ofta med fontäner och kanaler. F. utbildades av Le Nötre på 1600-t. Fransk-tyska kriget 1870—71 hade sin grund i det misstroende, som på 1860-t. rådde mellan de franska och tyska regeringarna. Frankrike såg med oro Preussens tilltagande makt och dess strävan att genomföra Tysklands enhet. Då det 1870 blev fråga Fransk trädgårdsstil. om att till konung av Spanien välja en släkting till hohenzollrarna, framställde franska regeringen till konung Vilhelm av Preussen en begäran, att han måtte förmå prinsen att avsäga sig tronkandidaturen. Detta skedde även, men då fordrade Frankrike av konung Vilhelm, att han skulle ge garantier för att prinsen allt framgent avsade sig kandidaturen. Konungen avböjde detta och sände samtidigt meddelande från Ems, där han då befann sig, till Bis-marck om förhandlingarna. En kort men utmanande rapport offentliggjordes nu av Bismarck (Emsdepeschen). Den franska allmänheten fick härigenom klart för sig, att dess regering lidit ett diplomatiskt nederlag och formligen tvingade regeringen att utfärda en krigsförklaring. Denna överlämnades till preussiska regeringen, trots att den franska armén icke var i stridsberedskap. Tre tyska härar med general Moltke som generalstabschef ryckte in i Frankrike, segrade över fransmännen bl.a. vid Wörth och Spicheren-Forbach samt inneslöt en fransk härstyrka under marskalk Bazaine i Metz. Kort därpå besegrades marskalk Mac Mahon vid Sedan, där kejsar Napoleon och hela Mac Mahons armé tillfångatogs, varefter Paris belägrades. Ungefär en månad senare gav sig Metz, och preussarna slog en ny, av Gambetta uppsatt armé. I januari 1871 kapitulerade Paris och sedan även det inneslutna Belfort givit sig, ingicks ett fredsfördrag i Versailles, där det bestämdes, att Frankrike skulle avstå så gott som hela Elsass och en del av Loth-ringen samt betala ett skadestånd på 5 miljarder franc. Villkoren bekräftades i den slutliga freden i Frankfurt am Main 10 maj 1871. Redan i början av året hade tyska kejsarriket utropats i Versailles. Franso's, äldre svensk benämning på fransman. Fransys'kan, stek från ländregionen på oxe. Fransä's, en kontradans i e/8 takt, dansad av mot varandra uppställda par med flera olika turer. Franzén, F. M., 1772—1847, skald, biskop, född i Finland. I hans första dikter (Till Selma, Människans anlete) spåras inflytande från Kellgren. Efter en resa i utlandet skrev han den berömda Sången över Creutz. Han fann småningom sitt egentliga fält i den mindre, idylliska dikten och sällskapsvisan (Glädjens ögonblick). Sångerna om Fanny skildrar en mera överjordisk kärlekslängtan till skillnad från Selma-sångerna, som talar om den jordiska kärlekslyckan. F. var även god psalmförfattare. Franz Josefs land, rysk ögrupp i Norra Ishavet, n. om Novaja Zemlja. F. består av omkring 60 öar, som tidigare varit obebodda och där alltjämt bebyggelsen är ringa. Frappanf, slående; iögonfallande. Frappe'ra, fr., ”slå”, göra intryck på, överraska, falla i ögonen. Fransk lilja.