435 är vanlig vid vägkanter och på åkerrenar. Snärj-g r ä s (G. apari'ne) har små nedåtriktade hakar och är även ett vanligt ogräs. GalFzien, förr österrikiskt kronland, 1918—39 utgörande en del av republiken Polen, efter 2:a världskriget delvis införlivat med Sovjetunionen. G. är beläget n. om Karpaterna, kring övre loppet av floderna Weichsel och Dnestr. 79 000 km2, omkr. 8,5 milj. inv. S. delen av G., som uppfylls av förgreningar från Karpaterna, är ett högland, vilket så småningom sänker sig mot n. och vid Weichsel och Dnestr övergår till lågland. Åkerbruk (spannmål, sockerbetor, tobak, hampa) och bergsbruk är huvudnäringar. Bland bergsbruksprodukter märks salt, petroleum och stenkol. Största städer är Lemberg (Lvov) 592 559 inv. och Krakau (Kraköw) 307 048 inv. 1950. Galjo'n, övre delen av ett segelfartygs förstäv. Galjonsbild, snidad figur, som pryder övre delen av förstäven på ett fartyg. Gall, se Frenologi. Gali- används i sammansättningar i betydelsen ofruktsam, könlös, t.ex. gallko. Galla avsöndras från levern och överförs till tolv-fingertarmen genom gallgången, varvid en del G. magasineras i gallblåsan för att vid behov uttömmas. G. innehåller gallfärgämnen samt alkaliska salter av gallsyror, vilka har betydelse för fettarternas tillgodogörande i tarmkanalen. Galla'er, hamitiskt biandfolk i ö. Afrika (bl.a. i s. Etiopien). Omkr. 8 milj. Gall'a PIaci'dia, d. 450, gift med västgöternas konung Ataulf. Hon ligger begravd i Ravenna. Hennes gravkapell är berömt för sina målningar, som hör till de märkligaste inom den fornkristna konsten. GalFas, M., 1584—1647, riksgreve, kejserlig fältmarskalk, deltog i trettioåriga kriget och blev överbefälhavare efter Wallenstein 1634. G. besegrade svenskarna vid Nördlingen 1634 men sökte sedan förgäves omintetgöra Banérs och Torstensons planer. Därvid uttröttade han sitt eget folk varför han fick namnet ”härfördärvaren”. Gallbildning. Ekblad med galläpplen förorsakade av gallstekel. Gallbildningar, sjukliga utväxter av mycket varierande utseende, som orsakas av parasiterande svampar el. insekter, maskar o.d. G. kan te sig somför-tjockningar, inrullningar, punglika utväxter, håriga bollar el. mera oregelbundet greniga bildningar. G. tjänar det parasiterande djuret till skydd. Av betydelse för växten är t.ex. bakterieknölarna på ärtväxternas rötter. Galläpplen på ekblad har betydelse för framställning av galläpplesyra. Jfr Gallmyggor och Gallsteklar. Gallblåsa, se Lever. Gallblåskatarr, akut el. kronisk inflammation i gallblåsan, ger smärtor och feber. G. förekommer Gal särskilt i samband med gallsten och behandlas som denna sjukdom antingen med stillaläge, diet, varma omslag m.m., el. i svåra fall med operation. Gall'e, Peder, d. 1537 el. 1538, professor i teologi i Uppsala, motarbetade ivrigt reformationens genomförande i Sverige. G. höll en bekant disputation med Olaus Petri vid riksdagen i Västerås 1527. Gall'e, Johann Gottfried, 1812—1910, tysk astronom som upptäckte planeten Neptunus med ledning av beräkningar utförda av Leverrier. Gallehus, by i sö. Jylland, Danmark, bekant för två därstädes funna guldhorn från 400-t:s förra hälft. De blev sedan stulna men har rekonstruerats efter beskrivningar. På hornen fanns inskription med runor. Gallehushornen, se Gallehus och Guldhornen. GalFen, se Sankt Gallen. Galle'n-Kall'ela, Akseli (tidigare Axel Gallén), 1865—1931, finsk målare, till en början påverkad av fransk konst, senare den förnämste representanten för en äkta finsk skola. G. målade bilder ur folklig miljö samt Kalevalamotiv i symbolistisk, dekorativ stil och gjorde sig även känd som skicklig illustratör. Galler är en elektrod mellan anod och katod som vanligen är gallerformig. Genom att ändra spänningen av G. kan man förstärka eller försvaga de strömmar som går genom röret. Galler, se Gallien. Galleri'. — 1. Långt smalt rum, ofta praktrum med konstverk. — 2. Gång med arkad, vanligen i en övre våning. — 3. Konstmuseum. — 4. Utgiven samling av porträtt e.d. — 4. De platser i en teater, som är närmast taket. — 6. Utrymmet på sidorna om akterspegeln på ett fartyg. Galleriton, den mörka ton som småningom uppstår hos oljemålningar genom oljans oxidering. Gallermast, en tronliknande mast på slagskepp. Gallern, Den döende (Den döende fäktaren), berömd marmorstaty från antiken, funnen på 1500-t. G. förvaras i Rom. Gallfeber, fordom använd benämning på gulsot. G. finns kvar i uttrycket ”reta gallfeber på någon”, vilket bottnar i en äldre föreställning om att gulsot skulle kunna framkallas av ilska. GalFia cisalpi'na, se Gallien. Gall'ia transalpfna, se Gallien. Gallicism, från franskan lånat uttryck el. ord. Galli-Curci [gallikört'sji], Amelita, f. 1889, känd italiensk koloratursångerska vid Metropolitan i New York (1918—35). GalFien, romerskt namn på n. Italien, Gallia cisalpina, och nuvarande Frankrike, Gallia trans-alpina, även omfattande Belgien samt delar av Holland och v. Schweiz. Cisalpinska G. indelades i cispada'nska G. — G. hitom Po (räknat från Rom) — och transpadanska G. el G. bortom Po. Dessa områden erövrades av romarna 222 f.Kr., medan sö. delen av transalpinska G. intogs omkring 120 f.Kr. och resten av Caesar 58—49 f.Kr. G. beboddes av de keltiska gallern a. Galliéni [galjeni'], J. S., 1849—1916, fransk general, under l:a världskriget militärguvernör i Paris. G. spelade en avgörande roll i Marne-slaget genom att han med garnisonen i Paris anföll den tyska hären i flanken. Han blev efter sin död utnämnd till marskalk av Frankrike 1921. Gallie'ra, hertigdöme i Italien invid Bologna, som tillhörde drottning Josefina av Sverige. Hon sålde det till påven 1837 för 600 000 kr. Denna summa utgör penningfideikommiss i släkten Bernadotte. Gallika'nska kyrkan, benämning på den franska kyrkan under den tid, då den utmärktes av en viss självständig hållning gentemot påvemakten. Från 1800-t. har gallikanismen betydligt försvagats och alltmer lämnat plats för ultramontanismen*.