Gal GallimatFas, osammanhängande prat. GallTpoli, halvö på europeiska sidan av Darda-nellerna, var under l:a världskriget (1915) skådeplats för blodiga strider, varunder ententen förgäves sökte bemäktiga sig herraväldet över sundet. GalFisk, fransk, egentligen från Gallien. GalFiska tuppen, sinnebild av Frankrike, sannolikt uppkommen ur latinets gallus, som betyder både tupp och fransman, galler. GalFium, sällsynt metall. Kem. tecken Ga. Atomvikt 69,72. Specifik vikt 5,96. Smältpunkt 29,7°. Atomnummer 31. Förekommer i små mängder i vissa zinkbländen. Gallmyggor, Cecidomy'idae, en familj tvåvingar med pärlbandslika antenner och breda vingar. Till G. hör talrika arter, vars larver orsakar gallbildningar på de mest olika växter. E n g a 11 m y g-g a n framkallar i toppknoppar på enbuskar de så kallade kikbären. Andra arter lever på sälg, ask etc. En del arter är skadedjur såsom pärongallmyggan, vetegallmyggan m.fl. Gallodier [-dje'], Louis, 1733—1803, balettmästare, som organiserade den första balettskolan vid operan i Stockholm. Gallon [gæFlön], engelskt rymdmått, som motsvarar 4,543 liter. 1 gallon = 4 quarts = 8 pints = 32 gills. En amerikansk G. är 3,785 liter. Gallor, vätskeutgjutningar i ledgångar el. senskidor, vilka är jämförelsevis vanliga hos hästar. G. kan bero på inflammation men kan även orsakas av överansträngning. Gallsteklar (Cyni'pidae), en familj små steklar, med vanligen från sidorna hoptryckt bakkropp. En del G. är parasiter på andra insekters larver. Andra arter framkallar gallbildningar. Sömntornsste-k e 1 n s larver orsakar mossliknande gallknölar på nyponbuskar. Ekgallstekelns larver orsakar galläpplen hos ek. Gallsten. Genomskärning av gallväggarna och tarmen vid gallsten. 1. Gallblåsa med talrika stenar. 2. Gallgången från levern. 3. Den gemensamma gallgången. 4. Bukspotts-körtelns utförsgång. 5. Tolvfingertarmen. 6. Den gemensamma mynningen för gallgången och buksportgången. 7. En i gallgången fastnad sten. Gallsten, upp till hönsäggstora kroppar, som uppkommer av ur gallan utfällda ämnen. Orsaken är i en del fall en inflammation i gallblåsan el. gallgångarna. Möjligen spelar ibland avsöndrandet av 436 särskilt koncentrerad galla en viss roll. G. är vanligare hos kvinnor än hos män och förekommer särskilt hos äldre fetlagda personer. Möjligen spelar ärftliga anlag in för dess uppkomst. I många fall orsakar G. inga besvär. Om en sten inkilas i någon gallgång, uppstår i dennas vägg sammandragningar, vilka driver stenen mot tarmen. Därav orsakas ytterst häftiga, vanligen plötsligt insättande smärtor. Ibland uppstår kräkningar och kväljningar samt feber. Hindrar stenen under längre tid gallans avlopp följer gulsot. Om G. ligger stilla i gallblåsan, orsakas inga symtom. G.-anfall uppträder mycket oregelbundet, ibland tätt, ibland endast någon enstaka gång, och många personer har över huvud taget ej besvär av sin G. Behandlingen är i svåra fall operation, i lindrigare fall ett reglerat levnadssätt med måttlig föda (ej fett), undvikande av spritdrycker och lagom kroppsrörelse. GalFupinstitutet, en amerikansk institution, grundad 1933 av George Gallup, vilken genom statistiskt korrekt utförda stickprovsmässiga förfrågningar orienterar över befolkningens åsikter. Man kan nöja sig med ett jämförelsevis litet material, om man på ett representativt sätt utväljer de personer, man frågar, så att dessa med hänsyn till yrke, social ställning, ålder, kön etc. motsvarar de röstberättigade. Svagheten vid G. är att resultatet blir beroende av det sätt på vilket man frågar och också på att folkopinionen är beroende på vad man tror andra tänker. Ett publicerat Gallupresultat kan alltså påverka opinionen. Sådana undersökningar spelar en stor roll i USA, där det finns flera dylika institutioner. En liknande institution har startats i Sverige 1941. Gallussyra, se Galläpplegarvsyra. Galläpplegarvsyra förekommer i galläpplen, te, kaffe m.m. G. används som motgift vid opium- och blyförgiftning samt såsom medicin vid vissa mag-och tarmsjukdomar. G. används även inom färg-ämnesindustrin och vid framställning av bläck. Galläpplen, se Gallbildningar och Gallsteklar. Galmefa, en zinkmalm, bestående av zinkkarbo-nat [ZnCO3], ur vilken zink framställs. Galois [galloa'], E., 1811—32, fransk matematiker, som utförde banbrytande undersökningar inom ekvationsteorin. Galo'n. — 1. Band av guld- el. silvertråd. G. används som prydnad på uniformer. — 2. Plast på väv, använt som konstläder (eg. ett firmamärke på denna vara). Galopp', gångart hos djur, varvid båda bak- och båda framfötterna samtidigt sätts i marken. Vid höger G. är högra sidan något framskjuten och högra bakfoten sätts något framför den vänstra. Galsworthy [gå'lsoöthi], J., 1867—1933, engelsk författare, intog en ledande ställning i modern engelsk litteratur. G:s författarskap utmärks av socialt patos, som dock är starkt pessimistiskt färgat och mera framhäver missförhållanden, mindre är inriktat på konstruktivt samhällsarbete, mera bottnar i allmän medkänsla, mindre betonar bestämda tendenser och åskådningar. Hans stil är förfinad och behärskad. Till hans mera kända arbeten hör cykeln The Forsyte saga samt Broderskap och Den svarta blomman. G. skrev vidare flera dramer (Vi och de våra). Han erhöll nobelpriset i litteratur 1932. Galtabäck, fiskeläge i Halland, där man 1928 fann lämningar av ett skepp från äldre järnåldern. Galton [gå'ltn], sir F., 1822—1911, engelsk naturvetenskapsman, kusin till Ch. Darwin. G. företog resor i Afrika tillsammans med J. A. Andersson. Senare arbetade G. särskilt med ärftlighetsproblem och blev på så sätt arvshygienens grundläggare. Han grundläde ett eugeniskt, dvs arvsbilogiskt, laboratorium i London och påbörjade utgivandet av tid