44i Om panik kan undvikas är det därför möjligt, att skadorna ej blir så stora. Dessa förhållanden jämte fruktan för repressalier torde vara orsaken till, att man under 2:a världskriget ej använde G. Erfarenheterna från l:a världskriget visar, att förhållandevis många blir för tillfället försatta ur stridbart skick, men att dödligheten är jämförelsevis liten och att fall av bestående invaliditet också är fåtaliga. Ur militär synpunkt skiljer man på luft-stridsgaser (försvinnande gaser) och markstridsgaser (kvarliggande gaser). Till de förra hör fosgen, till de senare senapsgas. Ur medicinsk synpunkt skiljer man på 1. Tårretande gaser: Bromaceton, klor-acetonfenon, brombenzylcyanid, vilka framkallar sveda i ögonen och tårflöde men ej i övrigt orsakar skador. 2. Nervretande gaser, till vilka hör arsiner (difenyl-arsinklorid, difenyl-arsinocyanid, difenyl-aminoarsinklorid el. ”adamsit”),vilka är ett fint stoft, som har stark genomträngningsförmåga (maskbryta-re) och starkt retande effekt på näs- och svalgslemhinnor. 3. Lungskadande (kvävande) gaser, såsom fosgen, difosgen, klorpikrin och klor. Viktigast är fosgen, som har svag lukt som av skämd frukt. Dessa gaser framkallar lungskador först efter flera timmar och är mycket lömska. De som överlever två till tre dygn tillfrisknar i allmänhet. 4. Hudska-dande (frätande) gaser, såsom senapsgas och lewi-sit. Senapsgasen är den viktigaste stridsgasen. Den är en olja med svag lukt av senap; den genomtränger tyg, läder m.m. och orsakar hudretning med rodnad, biåsbildning och elakartade sår. 5. Explosions-och brandgaser, såsom nitrösa gaser och koloxid. De är ej egentliga giftgaser men uppstår vid brandtillfällen och explosioner. Som skydd mot stridsgaser används gasmask, som innehåller en filtreringsanordning. Vidare har man byggt skyddsrum, i allmänhet i husens källare, i en del fall försedda med speciella reningsanordningar vid ventilerna. Som skydd mot senapsgas används särskilda kläder av cellofan. För att oskadliggöra gas på ett område utförs sanering av särskilt skolad personal. Speciella indikeringsmetoder har utarbetats för att i tid upptäcka stridsgaser. Vid behandling av förgiftade används olika metoder. Mot tårretande gaser används 3 %-ig bikarbonatlösning el. alkalisk ögonsalva; mot nervretande gaser används först och främst frisk luft och om så behövs svaga doser av klorgas el. kloroform. Vid förgiftning med lungretande gaser är stillhet viktig; vidare kan behövas syrgasinandning och hjärtstärkande medel. Mot hudskadande gaser används tvättning med klo-raminlösning el. i nödfall sprit el. bensin el. endast tvål och vatten. Kläder bör bytas fortast möjligt. Gaskällor, vanligen heta källor, som utstöter gaser. Jfr Fumaroler och Solfatarer. Gasljuspapper, fotografiskt papper som innehåller klorsilver i stället för bromsilver och därför är mindre ljuskänsligt. Används till kopiering. Gasmask, se Gaskrig. GasolPn el. petroleumeter erhålls vid destillation av bergolja. Dess kokpunkt ligger mellan 40° och 80°. Gasolja erhålls vid destillation av bergolja; kokpunkt mellan 40° och 120°. Gas'peri, Alcide de, 1881—1954, italiensk politiker tillhörande kristligt-demokratiska partiet. G. blev konseljpresident och utrikesminister 1945, var efter valen juni 1946, då republikanskt statsskick antagits, provisorisk statschef till 1 juli s.å. Han bildade maj 1947 en ren partiregering, i vilken dock senare socialister, liberaler och republikaner inträdde. Sedan hans parti vid valen i april 1948 fått majoritet i deputeradekammaren, ombildade han sin regering i maj s.å. G. förde överhuvudtaget en västmaktsorienterad politik och under hans tid ägde Italiens anslutning till Atlantpakten rum. Gau Gasprotokollet, se Gaskrig. Gasser [gæss'ö], H. S., f. 1888, amerikansk fysiolog, chef för Rockefellerinstitutets avdelning för medicinsk forskning. Erhöll 1944 tillsammans med Erlanger nobelpriset i fysiologi och medicin för upptäckten av de enskilda nervtrådarnas arbetssätt. Gasskydd, se Gaskrig. Gast, matros. — I folktron betecknar G. ett slags illasinnat spöke, en avliden, som tänks gå igen. Gastein [gasjtajn'], livligt besökt brunnsort i Salzburg, Österrike. Radioaktiva källor. Gaste'ra, ge gästspel (vid främmande teater). Ga'stermome'ter, se Pyrometer. Gas'trisk, hänförande sig till magen, buken. Gastrono'm, matkännare, finsmakare. Gas'trula, se Fosterutveckling. Gaständare kan innehålla finfördelad platina, vilken verkar som katalysator och antänder gasen. Platinan skakas dock jämförelsevis snabbt bort. Andra G. bygger på gnistbildning genom repning av en cerjärnlegering. Jfr Auermetall. Gastäthet, vikten av en gas i förhållande till luft eller vätgas. Av Avogadros lag framgår, att gastät-heterna för olika gaser förhåller sig såsom moleky-larvikterna. Då vätemolekylen innehåller två atomer, är en gas’ molekylarvikt dubbelt så stor som dess gastäthet i förhållande till väte. Då G. varierar med temperatur och tryck brukar dessa storheter också anges samtidigt. Gasurladdningslampor finns dels i form av ädel-gasfyllda rör med kalla elektroder och hög spänning, vilka används som ljusskyltar, dels i form av rör med glödkatoder för vanlig nätspänning, för växtbelysning, flygfyrar m.m. Vidare används G. fyllda med metallånga (kvicksilver el. natrium) och ädelgas, s.k. metallånglampor, vilka ger högt ljusutbyte och används bl.a. för gatubelysning, då ljusets färg spelar mindre roll. Gasrvatten, se Lysgas. Gasverk, se Lysgas. Gate, Simon, 1883—1945, målare och konsthantverkare. 1916—44 arbetade G. vid Orrefors glasbruk och framställde högt skattade konstglas. Gateshead [gej'tshed], stad och grevskap vid Tynge intill Newcastle, nö. England. 113 900 inv. 1954. Järnindustri. Kolgruvor. Gathenhielm, L., 1689—1718, svensk kaparkapten, utförde i stora nordiska kriget djärva bedrifter i spetsen för en kaparflottilj, varför han utnämndes till kommendör. G. deltog i sjöförsvaret av Göteborg 1717 och sårades härvid dödligt. Gatlopp, fordom använt straff bestående i att brottslingen fördes mellan två led soldater, som tilldelade honom käppslag över ryggen. Gatt. — 1. Smal farled till sjöss. — 2. Hål i relingen m.m. å ett fartyg (spygatt). Gattemala'ta, S. G., d. 1443, italiensk kondottiär, känd genom Donatellos utomordentliga ryttarstaty i Padua. Gafjina, stad i Ryssland s. om Leningrad. 17 000 inv. Bekant för det kejserliga sommarpalatset i G., som senare varit museum. G. intogs sept. 1941 av tyskarna. Hette 1923—26 och 1930—44 Krasnog-vardejsk. Ga'tunsjön, i kanalzonen, Panama, belägen uppdämd sjö ca 25 m ö.h. Areal: 400 km2 (ungefär = Hjälmaren). Gau [ga'o] ingår i ett flertal geografiska namn i s. och mell. Tyskland. G. var under medeltiden ett grevligt förvaltningsområde och anses från början ha varit en politisk indelning i den forngerman-ska författningen. Benämningen G. återupptogs av nationalsocialisterna som använde G. som beteckning på förvaltningsområden i Tyskland, som lydde under en Gauleiter. Gau'chos [-tjås], herdar på Pampas i Argentina