Gar och koksaltlösningar; kromgarvningen sker med tillhjälp av kromsyra och natriumhyposulfit. Ett annat slag av G. representerar sämskgarvningen, som knappast kommer i fråga för hudar av nötkreatur och hästar. Vid denna bortskrapas före den egentliga G. även läderhudens översida, narven, varefter hudarna behandlas med tran. Fettöver-skottet borttvättas slutligen med soda. Garvsyror, mestadels amorfa och lättlösliga organiska garvämnen. Garvämnen, huvudsakligen växtdelar el. extrakt av dylika, som på grund av sin egenskap att förena sig med lim- och limgivande ämnen används vid garvning av hudar och skinn. Som ex. på G. må nämnas bark av ek, gran med flera träslag, veden av quebracho m.fl. Även alun, järn- och kromföreningar, liksom vissa fettämnen används för garvning. Gary, stad i Indiana, USA, vid Michigansjön. 133 911 inv. 1950. I G. finns stora fabriker, som tillhör ståltrusten. Gas. — 1. Fys. Gaser skiljer sig från fasta och flytande ämnen genom sin expansionssträvan. Mo-lekylarrörligheten är så stor, att G. ständigt strävar att utfylla det rum, i vilket de befinner sig. Förhållandet mellan en gasmassas tryck och volym vid konstant temperatur anges av Boyle-Mariottes lag; en gasmassas volymförändringar vid temperaturförändringar under konstant tryck sker enligt Gay-Lussacs lag. Sambandet mellan tryck, volym och temperatur fås genom en kombination av dessa lagar, gasernas så kallade allmänna tillståndslag. Det matematiska uttrycket för denna är — = v’ p och * en 8asmassas volym, tryck och temperatur vid ett tillfälle, medan och /i är motsvarande storheter för samma gasmassa vid ett annat tillfälle och c utvidgningskoefficienten = 27J’ En annan efter Gay-Lussac uppkallad lag anger förhållandet mellan volymerna hos gaser, som deltar i en kemisk reaktion. Den stora överensstämmelse, som alla gaser utvisar vid tryck- el. temperaturförändringar, har funnit en förklaring i Avogadros lag, som brukar uttryckas så, att lika stora volymer av olika gaser vid samma temperatur och tryck innehåller lika många molekyler. Genom avkylning och samtidig tryckökning kan alla gaser överföras till vätskor; några s.k. permanenta gaser finns alltså icke. En sådan kondensation är dock icke möjlig över en viss, för varje särskilt ämne karakteristisk temperatur, den s.k. kritiska temperaturen. — 2. Benämning på en del glesa vävnader. — 3. Se Gasformiga brännmaterial. Ga'sa el. Gaza stad i s. Palestina nära Medelhavet på en bördig alluvialslätt, en tid den förnämsta av filistéernas städer, numera handelsstad av viss betydelse. 30 000 inv. Gasackumulator, behållare för gas avsedd för belysning. Den Dalénska G. håller i en porös massa acetylengas löst i aceton. G. tillverkas av AB Gas-accumulator, som numera bl.a. även tillverkar Agaspisar. Gasaland, s. delen av portugisiska Mosambik. Gasbetong, en porös betong, framställd av cement, vatten och metallpulver, vilket senare med kalken i cementet utvecklar vätgasblåsor. G. är lättare och mera värmeisolerande än vanlig betong, men är mindre hållfast. Gasbrand, en särskilt under världskriget vanlig sjukdom, orsakad av i sår inträngande bakterier, vilka under gasutveckling framkallar en våldsam inflammation. G. medför i omkring hälften av fallen döden. Man behandlar numera G. med serum. 440 Gascogne [gaskån'j] (lat. ”Vasconia”, baskemas land), provins i sv. Frankrike, omfattande landet mellan Atlanten i v., Pyrenéerna i s. och floden Garonne (Les Ländes). G. upptas av sandhedar och dyner och är längre in genomdraget av ett flertal från Pyrenéerna kommande djupt nedskurna bifloder till Garonne och av floden Adour. Landets viktigaste produkter är säd, vin och harts. Städer: Bayonne, Tours, Pau, Lourdes, Tarbes. GaselVer, se Antiloper. Gaser, se Gas. Gasformiga brännmaterial. Det allmännast förekommande G. är 1 y s g a s e n*, som används för belysningsändamål, för hushållsändamål och inom vissa industrier. Den framställs genom torrdestilla-tion av stenkol och består till nära hälften av vät-gas, till inemot V10 av koloxid och i övrigt av kolväten (huvudsakligen metan). De inom industrin såsom bränsle i stor utsträckning använda generatorgaserna framställs genom ofullständig förbränning av fasta bränslen (kol, koks, torv, ved m.m.) i därför särskilt inrättade ugnar, gasgeneratorer. De består till huvudsaklig del av kvävgas och koloxid, ofta även vätgas, vartill kommer en mindre mängd kolväten. Jfr Gengasdrift. Vattengasen, som särskilt används då mycket höga temperaturer erfordras, framställs genom att leda vattenånga genom ett glödande kollager. Den består till hälften av koloxid, till hälften av vätgas. D o w s o n g a s el. biandgas erhålls genom att leda luft och vattenångor över glödande kol. Huvudbeståndsdelarna är kvävgas (omkring hälften), koloxid (ungefär en fjärdedel) samt vätgas (10 å 15 %). Se vidare Acetylen. Gasgenerator, se Gasformiga brännmaterial och Gengasdrift. Gasglödljuset el. Auers glödljus består av en glödstrumpa, som bringas att glöda i en icke lysande gaslåga. Glödstrumpan består av en vävnad av bomullsgarn el. konstsilke, som genomdränkts med lösningar av torium- och ceriumnitrat. Gask, ett spelbud i vira; uppsluppen fest. Gaskell [gæs'köl], E., 1810—65, engelsk författarinna, vars arbeten vittnar om sociala intressen. G. var vän till Fredrika Bremer. Gasklocka, se Lysgas. Gaskonnad, skryt, storordighet. Uttrycket härleder sig från invånarnas i Gascogne ordspråks-mässigt bekanta skrytsamhet. Gaskrig. Under l:a världskriget användes en del kemiska ämnen, som var giftiga el. retande och försatte fiendens trupper ur stridbart skick. När dessa gaser först började användas av tyskarna hade de en skrämmande effekt. Man använde dem mest på försök och utnyttjade ej den panik som utbröt i de fientliga linjerna. Skyddsåtgärder vidtogs snabbt och framför allt konstruerades gasmasker. Efter kriget sökte man uppnå överenskommelse om att i kommande krig giftgaser ej skulle användas. Enligt det s.k. gaskrigsprotokollet av år 1925 är användandet av kemiska stridsmedel förbjudet. Sverige har anslutit sig till denna överenskommelse. En stridande part har emellertid rätt att använda gas, om motståndaren börjar. Arbetet på fullkomnandet av G:s metoder har ivrigt fortsatts. Detta arbete är naturligtvis till stor del hemligt. Man diskuterar i vad mån nya gaser med oväntad effekt upptäckts. Det är tveksamt i vad mån överraskningar är att vänta. Gaser bestående av små molekyler är systematiskt utforskade. Det är förhållandevis lätt att skydda sig mot gaser bestående av stora molekyler. Vilken effekt giftgaser har som stridsmedel är omstritt. Man gör gällande att effekten inte är stor, då oerhörda mängder åtgår för att gasbelägga ett större område, samt endast undantagsvis väderleksförhållandena är sådana att gaser får större effekt.