Goj med oförskräckt verklighetstrohet många skuggsidor i det dåtida ryska samhällslivet. Hans förnämsta arbeten är komedin Revisorn och romanen Döda själar. Goj'im, judisk beteckning på icke judar med bibetydelsen hedningar, fiender. Gokstadskeppet upptäcktes 1880 vid Gokstad i Norge. Det härstammar från vikingatiden och är 20,8 m långt. Golconda, se Golkonda. Golden Gate [gå'ldn gej't], gyllene porten, inloppet till San Franciscobukten. Golding [gå'lding], Louis, f. 1895, engelsk författare av judisk börd, f. i Ryssland. G. behandlar i romaner motsättningen mellan kristna och judar (Magnoliagatan, Döttrarna Silver). Goldoni [gåldå'ni], C., 1707—93, italiensk lust-spelsförfattare, skapare av den moderna italienska komedin. G. skrev komedier, byggda på ur verkligheten hämtade karaktärsproblem, vilka kritiserades av den gamla skolan men med förtjusning mottogs av publiken. Från 1762 var G. verksam vid italienska teatern i Paris. Gold'schmidt, M. A., 1819—87, dansk-judisk författare, främst bekant för romanerna En J ö d e och H j e m 1 ö s. I den första ger G. en patetisk och temperamentsfull bild av judarnas olyckliga ställning i samhället. Goldsmith [gå'ldsmith], Oliver, 1728—74, engelsk författare, främst ryktbar för romanen Lantprästen i Wakefield, en mästerlig präst-gårdsidyll, som gav uppslaget till ett flertal romaner i samma genre. Bland G:s övriga arbeten kan nämnas lustspelet Värdshuset Råbocken och elegin The deserted village. Goldwyn [gå'ldo-in], Samuel, f. 1884, amerikansk filmindustriman, som 1918 grundade ett bolag, vilket 1924 uppgick i Metro-Goldwyn-Mayer. Golf. — 1. Engelskt bollspel, vid vilket man med en lätt klubba efter vissa regler slår en boll fram till en grop i marken. G. fordrar vidsträckta, något så när jämna fält. G. spelas nu även på små banor med liten boll, miniatyrgolf. — 2. Havsvik. Golf o de Fonseca, se Fonsecabukten. Golfströmmen, varm atlantisk havsström. Från Mexikanska bukten (el. ”Golfen” — därav namnet) går den i nö. riktning över Atlanten och sköljer Englands och Norges v. kuster. G. är av oerhörd betydelse för nv. Europas klimat, som genom den får mycket mildare vintrar än andra länder på motsvarande breddgrader. G. för mera vatten än alla jordens älvar tillsammans. Gol'gata, Golgota, den plats, på vilken Jesus korsfästes. G:s läge är ej säkert känt. Golgi [gål'dji], C., 1843—1926, italiensk läkare, professor i Pavia, erhöll 1906 tillsammans med Ramön y Caj al nobelpriset i fysiologi och medicin för arbeten rörande nervsystemets byggnad. Go'Ijat el. Goliat, en jättelik, filisteisk kämpe, vilken enligt en uppgift i Gamla testamentet (1. Sam. 17) besegrades av David, enligt uppgift på annat ställe (2. Sam. 21) däremot besegrades av en av Davids hjältar. Den senare uppgiften anses kanske något pålitligare än den förra. Golkon'da, ruinstad i Främre Indien nära Hyde-rabad, islamitisk residensstad på 1500—1700-talen. G:s rykte för sagolika rikedomar härleder sig från denna tid och från de rika diamantfyndigheterna i närheten. Golowanjuk, Jascha, f. 1905, författare av rysk härstamning, sedan 1944 svensk medborgare. G. ägnade sig till en början åt musik. Har sedan utgivit romaner, ofta med rysk-asiatisk miljö. Goltz, C. von der, 1843—1916, tysk generalfältmarskalk och militärskriftställare, var 1883—95 och 1909—10 i turkisk tjänst. 1914 blev G. gene- 458 ralguvernör i Belgien men överflyttades s.å. till Turkiet för att vara ledare för turkarna i Mesopotamien. Gömez [gåmm'es], Laureano, colombiansk konservativ politiker och tidningsman, Colombias president 1951—53, varefter han lämnade landet. Efterträddes av Pinilla. Gomorr'a, stad i Palestina, blev enligt 1 Mos. jämte Sodom förstörd genom en våldsam naturkatastrof till straff för där härskande osedlighet. Gompers [gåmm'pös], Samuel, 1850—1924, amerikansk fackföreningsmän, som 1881 bildade amerikanska arbetarförbundet (American Federation of Labor). Goncourt [gårjko'r], Edmond de, 1822—96, och Jules de, 1830—70, franska författare, skrev tillsammans och var i uppfattning och stil så lika, att det ej är möjligt avgöra vad som är skrivet av den ene el. den andre. G:s romaner (R e n é e Mauperin, G e r m i n i e Lacerteux) kännetecknas av noggrann detaljskildring och fint psykologiskt behandlingssätt och räknas till naturalismens främsta alster. G. skrev även betydelsefulla konst- och kulturhistoriska arbeten. Bröderna G. donerade 1896 sin förmögenhet till Goncourt-akademin, som består av 10 medlemmar, vilka årligen utdelar ett pris till det bästa prosaarbetet under året. Ingen av medlemmarna får tillhöra Franska akademin. Gon'dar, stad i n. Etiopien. Under 1500—1700-t. huvudstad. 22 000 inv. 1953. Gondoler. Gondo'I, roddbåt med flat botten och höga stävar, företrädesvis använd på Venedigs kanaler. G. bär vanligen en kajuta el. ett tält. Gondoljä'r, gondolroddare. Gondwa'nalandet, geol., en under permiska perioden existerande kontinent på södra halvklotet, av vilken Sydafrika, Främre Indien och Brasilien anses vara återstoden. Där förekommer i permfor-mationen flerstädes vitt utbredda glaciala avlagringar, som vittnar om klimatförhållanden helt olika jordens nutida (jfr Permperioden och Glos-sopteris). Gonfaloniä'r (it. gonfaloniére), egentligen fanbärare. G. var även titel på vissa inflytelserika ämbetsmän i en del medeltida italienska stater, t.ex. Florens och Rom. Gonggong, ett metallinstrument, bestående av en metallskål el. en hängande metallskiva med uppvikta kanter. G. anslås med en läderklädd träklubba och avger en dov, klockliknande ton. G. används i österlandets tempel för att påminna de troende om religiösa föreskrifter och krav och i Västerlandet för att kalla till måltider m.m.