Gra 463 Grahams land [gre'öms lænd], polarland i Södra Ishavet, s. om Sydamerika, på båda sidor om södra polcirkeln. Tillhör sedan 1909 brittiska kronkolonin Falklandsöarna. Den svenska antarktisexpedi-tionen (1901—04) hade sitt huvudsakliga undersökningsfält vid n. ändan av G. Grai'er, enligt grekiska sagor tre häxor, som tillsammans ägde ett öga och en tand. Grain [grejn], eng. viktsenhet = 6,48 cg; vid väg-ning av juveler = 5,1 cg. Jfr Gran. Gram, ett tusendels kg. Förkortat g. Gram, H. C. J., 1853—1938, dansk läkare, berömd för en av honom uppfunnen metod att färga bakterier. Gram, Peder, f. 1881, dansk tonsättare, som skrivit orkesterverk, kammarmusik etc. Gram, i nordiska sagor Sigurd Fafnesbanes svärd. Gram'ato'm. Med G. förstås i kemin så många gram av ett ämne, som dess atomvikt anger. Gram'ekvivalent', se Ekvivalent. GramPneae, växtfamilj, tillhörande Monocotyle-do'neae, vars arter har ihålig, av leder avdelad stam (strå). Blommorna sitter i små ax, som i sin tur är anordnade i ax el. vippor. Befruktningen sker vanligen med vindens tillhjälp. Frukten är en nöt med stor, mjölig frövita. G:s arter uppgår till över 4 000. De utgör en stor del av jordens växttäcke. Många för människan betydelsefulla kulturväxter hör till G., såsom sädesslagen, ris, majs, en hel del foderväxter och sockerröret. Gramkalori', se Kalori. GrammatVk, språklära, en systematisk framställning av ett språks byggnad. I en fullständig G. märks följande huvudavdelningar: ljudlära (fonetik), böjnings- el. flexionslära, stam- och ordbildningslära (vilka tillsammans ibland kallas formlära) samt ord-fognings- el. satslära (syntax). Till syntaxen hänförs stundom som särskild grupp betydelseläran (sema-siologi). Den jämförande el. komperativa G. ger en sammanfattning av besläktade språks byggnad, medan den historiska G. behandlar utvecklingsformerna inom ett visst språk. Den jämförande och historiska G:s grundläggare inom den indoeuropeiska språkstammen är den tyske språkforskaren F. Bopp. Grammafikcr kallades under forntiden lärare i klassiska språk, vilka föreläste över inskrifter och andra litterära minnesmärken, dels ur språklig, dels ur litteraturhistorisk synpunkt. G:s skrifter är värdefulla för vår kännedom om antiken och de döda språken. Gramm'es ring, se Elektriska maskiner. Grammofo'nen bygger på samma princip som fonografen*. Upptagningen sker dock på en plan skiva, å vilken stiftet följer en spiralfåra. Tidigare framställdes grammofonskivor genom att ljudvågor fick sätta en membran i svängning, som stod i förbindelse med en gravernål, vilken repade i en roterande vaxskiva. Numera sker inspelning på elektrisk väg. Ljudvågorna omvandlas i en mikrofon till elektriska svängningar, som påverkar ankaret till en graverdosa, vilken står i förbindelse med ett stålstift el. en safirspets. På vaxytan utfälls koppar genom elektrolys. Kopior framställs genom hydraulisk pressning. Gram'moleky'I. Med G. förstås inom kemin det antal gram av ett ämne, som dess molekylvikt anger. Gram'pianbergen, skotsk bergstrakt, känd för sin naturskönhet. Dess högsta topp, Ben Nevis, Storbritanniens högsta berg, når 1 340 m ö.h. Gran, förr använd medicinalvikt — 6,2 cg. Vid vägning av juveler är 1 gran = 5,1 cg. Jfr Grain. Gran (Pi'cea excePsa) är det vanligaste skogsträdet i n. Europa och Asien. Till vårt land har det invandrat från nö. Den starka skuggighet, som karakteriserar granskogen, fördras ej av andra träd, såsom tall och lövträd, och G. har därför allt mer Gran, t.v. kvist med honblommor; t.h. hanblommor och kottar. och mer utträngt dessa träd. Till landets sydligare delar har G. dock ej nått. Kottarna är hängande, och frösättningen är vanligen rikast vart fjärde år. Fröna sprids med vinden. G. når en ålder av upp till 400 år. Veden är som bränsle och virke något sämre än tallens men är utmärkt för tillverkning av pappersmassa. Grana'da. — 1. Provins i s. Spanien vid Medelhavet, 12 500 km2. 793 500 inv. 1952. G. är till största delen ett bergland. Bland bergskedjorna märks Sierra Nevada med Mulahacén, Europas högsta fjälltopp utanför Alperna, vilken når 3 500 m ö.h. Kuststräckan längs Medelhavet är lågländ och tämligen bördig. Fruktodling bedrivs i stor omfattning. Namnet G. har uppkommit av det från Österlandet införda granatträdet. — 2. Stad i provinsen G., 156 200 inv. 1952. Sockerindustri. Universitet. I närheten Alhambra. På 1200-t. blev G. morernas huvudstad. Sedan morerna förjagats från det övriga Spanien, var G. till 1492 muhammedanernas sista fotfäste i Europa. —■ 3. Stad i republiken Nicaragua, Amerika, 21 035 inv. 1950. Universitet. Granados, Enrique, 1867—1916, spansk tonsättare och pianist. Vid sidan av Albéniz och de Falla ett av de ledande namnen inom den spanska nationalromantiken. Verk i de flesta stilarter men mest berömd för operan Goyescas. Grana't. — 1. Ett i många varieteter uppträdande silikatmineral med kalk, järn, magnesium, mangan, aluminium i växlande proportioner. G. kristalliserar i reguljära systemet (vanligen som dodekaedrar) och är brunrött, genomskinligt, glas-glänsande. De vackraste granaterna, ”ädelgranat”, används såsom ädelstenar. De fås från Böhmen och Ceylon. G. är en beståndsdel i granatgnejs, som är en vanlig bergart i Södermanland, Gästrikland, Västerbotten och andra trakter i vårt land. — 2. Med sprängämne fylld projektil. Numera används också G. innehållande giftgas samt brandgranater, som innehåller fosfor el. termit (en blandning av aluminium och järnoxid, som utvecklar en oerhörd hetta). Jfr även Granatkartesch. Grana'tkartesch el. shrapnel, med sprängämne och kulor fylld projektil. Då G. sprängs söndei, vilket genom en särskild anordning kan ske på viss tid efter avskjutningen, oftast i luften, kommer kulorna att beskriva egna banor. Deras genom-trängningskraft är dock ej stor. Granatkastare består av eldrör, stödplatta och lavett. G. finns i olika kaliber, med en skottvidd