477 Gul Lopez i Franska Kongo utgör gräns. Övre G. har sedan gammalt delats i 4 ”kuster”, vilka har namn efter de varor, som förr var de viktigaste för varje område: Pepparkusten, Guldkusten, Elfenbenskusten och Slavkusten. G:s kuster är i allmänhet låga. I Övre G. består de till största delen av grässlätter, medan i Nedre G. stora urskogar förekommer. G:s viktigaste produkter är palmolja, palmkärnor, kautschuk, elfenben samt från Guldkusten guld. Politiskt är G. uppdelat på Franska* G., Spanska* G. och Portugisiska* G. Guine'abukten, bukt av Atlanten på Afrikas v. kust. Jfr Guinea. Guine'amask (Fila'ria medinen'sis), en tropisk trådmask, som lever i vatten som parasit på små kräftdjur. Genom dricksvatten kan människor smittas. Masken åstadkommer farliga svulster och bölder, särskilt på benen. Guinness [ginn'is], Alec, f. 1914, engelsk skådespelare, huvudsakligen känd genom en rad komediroller. Guirlande [girlarj'd], fr., se Girland. Guise [gi's], fransk hertiglig släkt, gren av huset Lothringen. — 1. Fran^ois de Lorraine, hertig av G., 1519—63, var en av katolikernas ledare i kampen mot hugenotterna. — 2. Karl G., 1524—74, kardinal av Lothringen, som jämte G. 1 styrde Frankrike under Frans II:s regering 1559—60. — 3. Henri de Lorraine, hertig av G., 1550—88, den förres son, blev en av huvudmännen för det katolska partiet, sedan fadern mördats av en hugenottisk adelsman. G., som stämplade mot konung Henrik III, blev på dennes befallning mördad. Guitry [gitri']. — 1. Lucien G., 1860—1925, fransk skådespelare. — 2. Sacha G., f. 1885, son till G. 1, fransk skådespelare och författare. Har även varit filmregissör och filmskådespelare. Guizot [giså'], F., 1787—1874, fransk historiker och statsman, 1812 professor i historia vid Sorbonne, deputerad 1830, blev efter julirevolutionen Ludvig Filips inrikesminister och 1832—37 undervisningsminister. 1840, då Thiers fallit, blev G. utrikesminister, i vilken egenskap han genomdrev flera förbättringar men envist hävdade en borgerlig konservatism. Som premiärminister 1847 bidrog G. genom sin konservativa styrelse till att framkalla februarirevolutionen f.å. G:s historiska verk behandlar bl.a. den stora engelska revolutionen samt den europeiska civilisationen i allmänhet och den franska civilisationen. Gujara't, lågland och landskap i nv. Indien mellan Bombay och Indusdeltat. 75 000 km2 och 0,5 milj, inv., mest hinduer, vilkas språk är ariskt och även talas av perserna. Gula brigaden el. Gula regementet deltog i Gustav II Adolfs krig och antas härstamma från Gustav Vasas drabantkår. G. var föregångare till Svea Livgarde. Gula faran, i slutet av 1800-t. uppkommen beteckning för den fara, som den gula rasens utbredning anses utgöra för den vita. Gula febern, en tropisk smittosjukdom, som förekommer särskilt i Mellanamerika. Den orsakas av en spiroket, som överförs av myggor (vilket upptäcktes av den amer. militärläkaren Walter Reed, 1851—1902). Efter några dygn inträder våldsam feber, kräkningar o.d. Senare kan följa blödningar från slemhinnor och gulsot, varav namnet. Något verkligt pålitligt botemedel finns ej och dödligheten är mycket hög. Genom att utrota den myggart, som överför smittämnet, har man t.ex. i Panamadistrik-tet i det närmaste kunnat utrota sjukdomen. Efter Max Theilers upptäckter, för vilka han erhöll nobelpriset i medicin och fysiologi 1951, kan man numera vaccinera mot G. Gula floden, se Hoangho. Gula fläcken, se Öga. Gula havet, stor havsbukt mellan mellersta Kina och Korea. Dess inre av Shantung- och Liaotung-halvöarna avsnörda del kallas Chiliviken. Gula jorden, stoftfin sandjord, lössjord vilken av vinden förts från stäpperna i det inre av Asien åt ö. och avlagrats över stora delar av Kina. Jfr Löss. Gula kroppen, se Äggstock. Gula pressen, ett i Amerika 1896 uppkommet namn på sensations- och skandalpressen. G. avser ibland ”jingopressen” (de chauvinistiska tidningarna). Gulasch', ungersk köttstuvning; folk, som förtjänat pengar på att under l:a världskriget sälja mer el. mindre underhaltiga livsmedel, livsmedelsjob-bare. G. har sedan kommit att beteckna kristids-jobbare i allmänhet. Gul bok, efter omslagets färg beteckning på officiell publikation i England och Frankrike. Gulbranssen, Trygve, f. 1894, norsk författare, som skrivit överdrivna bonderomaner, vilka nått en viss popularitet (Och bortom sjunga skogarna). Gulbransson, O., f. 1873, norsk skämttecknare med europeiskt rykte, särskilt för sina teckningar i Simplicissimus, vilka kännetecknas av en djärv förenkling och en bitande satir. Guld. — Kem. tecken Au (av latin aurum = guld). Atomvikt 197,2. Atomvärde 1 el. 3. Spec. vikt 19,37, smältpunkt 1 063°. Atomnummer 79. G. är en fullkomligt ädel metall, som ej förändras vid glödgning i luft och ej angrips av syror el. alkalier. Däremot angrips G. av fri klor och löses därför av kungsvatten. Alla guldföreningar sönderdelas genom glödgning, varvid G. avskils i metallisk form. G. är den smidbaraste av alla metaller och kan uthamras till blad av 0,0001 mm tjocklek (bladguld). I smycken och mynt används ej rent guld utan guld legerat med mindre mängder koppar el. silver, varigenom hårdheten ökas. Renheten hos G. uttrycks i karat, varmed anges antalet 24-delar rent G. i legeringen. I Sverige kontrollstämplas G.-före-mål med halt av över 18 karat (75 %). — Förekomst. G. förekommer i naturen som gediget G., ibland i legering med silver, ibland i förening med metallen tellur. I fast berg anträffas G. i kvartsgångar ofta i samband med sulfidmalmer, ibland torde G.-förande lösningar ha infiltrerat porösa bergarter och avsatt G. (Witwatersrand i Sydafrika). Största delen av världens guld utvanns förr från vasklager, dvs ur lösa sand- el. grusavlagringar, uppkomna genom guldförande bergarters nedvitt-ring. Dessa blir ofta rika på guld genom att de lättare bergartskornen bortslammas av det rinnande vattnet, medan de tyngre och särskilt G. kvarblir i flodbäddarna. — Ur krossad, guldförande bergart el. ur vaskgrus utvinns guld i första hand genom vaskprocesser (krossning och slamning med vatten). Ur den sålunda erhållna rika G.-sanden kan G. slutligen erhållas genom amalgamering, då det upptas av kvicksilver, el. genom andra extraktionspro-cesser. — Världsproduktionen av G. uppgick 1913 till 768 ton, 1939 till 1 069 ton och år 1952 till 756 ton. År 1938 erhölls från Sydafrikanska unionen 390 ton (368 ton år 1952), från Kanada 147 ton (139 ton år 1952), från USA 132 ton (60 ton år 1952), från Japan 43 ton (7,1 ton år 1952), från Mexico 29 ton (14,2 ton år 1952), från Filippinerna 28 ton (5,93 ton år 1948), från Australien 50 ton (30,6 ton år 1952). Ur Boliden-malmen erhålls 13—18 g G. per ton. År 1939 framställdes i Sverige 6 723 kg, 2 842 kg år 1946 och 2 497 kg år 1949. — Vitt guld är en legering t.ex. med silver och koppar el. med platina, nickel etc. Det används numera till smycken. Guldbaggar (Ceto'nia), till bladbaggar hörande