487 lutionen 1918 och blev utrikesminister. Kort tid efteråt utsattes han för ett attentat och avled av därav följande blodförgiftning. Håba, Alois, f. 1893, tjeckisk kompositör, som avvikit från det traditionella västerländska tonsystemet och experimenterat med kvartstons- och sjätte-delstonsmusik. Utgav 1927 en uppmärksammad harmonilära. Haback'uk, en av de mindre profeterna i Gamla testamentet. H. levde sannolikt omkr. 600 f.Kr. Habana, se Havanna. Habanera [avanä'ra], sp., ett slags dansvisa, benämnd efter staden Havanna på Cuba. Habani'ja, flygplats i Irak, v. om Bagdad. Habarovsk, se Chabarovsk. Habe, Hans, f. 1911, wienare av gammal ungersk familj. Författare till en av de första skildringarna av Frankrikes nederlag 1940, Om ock tusen falla... Ha'beas-corpus-akten [-kår'pus-], namn på en engelsk lag från 1679. H. är den mest bekanta av de engelska lagar, som avser att skydda en person mot godtycklig häktning. Ha'ber, F., 1868—1934, tysk kemist, som bl.a. utexperimenterade en metod att med tillhjälp av kontaktsubstanser direkt framställa ammoniak ur luftens kväve och väte. H. erhöll nobelpriset i kemi 1918. Habi'1, skicklig duglig, flink; medgörlig. — H a-bilitera sig, visa sig skicklig till något. Habfma, judiskt teatersällskap, grundat i Ryssland, numera verksamt i Israel. H. har konserverat stilelement från 20-t:s ryska teater och smält samman dem med bibliska motiv och judisk folklore. Habit [abi'], fr., klädedräkt. Habitué, fr., vardagskund, stamgäst, stamkund, t.ex. teaterhabitué. HabitueH', sedvanlig. Ha'bitus, lat., hållning, sätt att skicka sig; yttre utseende (särskilt från medicinsk synpunkt). Hab'sburg, tysk furstesläkt, vars medlemmar gjort en betydelsefull insats i Europas historia. Med undantag för en kort tid var H. i besittning av den tysk-romerska kej sar värdigheten 1452—1804. Karl V härskade över ett väldigt rike, som efter hans tronavsägelse delades i ett österrikiskt och ett spanskt. 1700 utslocknade den spanska grenen och 1740 utdog den österrikiska på manssidan. Kronan övergick emellertid till kej sar Karl VI :s dotter Maria Teresia, från vilken grenen H.-Lothringen härstammar. Då tysk-romerska riket upplöstes, förklarade sig Frans II för kejsare av Österrike. Denna värdighet innehade H. till 1918. Håcha, Emil, 1872—1945, tjeckisk jurist, president efter Benes i Tjeckoslovakien 1938. 1939 måste H. underteckna ett avtal med Hitler, som gjorde Tjeckoslovakien till ett tyskt protektorat. Hachette [asjät'], franskt bokförlag, grundat 1826 i Paris, ett av de ledande franska förlagen. Hack, beteckning för den över vattenytan utskjutande aktern hos jakter. Hacka i vinden, hålla för högt upp i vinden i bidevindssegling, så att seglen slår. Hackbräde, mus., stränginstrument med platt, trapetsformad resonanslåda, vars stålsträngar anslås med två hammare. Hackelse, sönderskuren halm, som ofta blandas med kraftfoder. Hackspettfåglar (Pici'dae), en ordning fåglar, som har kraftig, rak näbb och med hullingar försedd tunga, som kan skjutas långt ut. H. har vanligen två tår bakåt och två tår framåt och är i allmänhet klätterfåglar, som lever av insekter, vilka de hackar fram ur trädstammar, el. av nötter och frön. Till H. hör svartspett- och brokspett- Haf släktena samt gröngöling och g ö k t y t a, se bild sid. 421. Hackzell', Antti, 1881—1946, finsk politiker, statsminister 8 aug.—20 sept. 1944, varunder han var ledare av fredsdelegationen till Moskva. Ha'dersleben, se Haderslev. Haderslev, stad i nö. Sönder-Jylland (Nordsles-vig), Danmark, 18 000 inv. 1955. H. tillhörde 1864 —1920 Tyska riket och kallades då Hadersleben. Staden är huvudsakligen dansktalande. Residensstad i Haderslev amt. Haderslev amt, danskt amt i n. Sönder-Jylland. 1 342 km2. 69 118 inv. 1950. Ha'des, namn på dödsguden enligt den grekiska gudasagan. H. var broder till Zeus och identifierades även med rikedomsguden Pluto såsom härskande över de i jordens inre befintliga krafterna. Även dödsriket, H:s boning, kallades H. I H. flöt fem floder, däribland Lete, glömskans flod, och Styx, över vilken färjkarlen Karon förde de dödas själar i sin båt. Ingången till H. skyddades av hunden Cer-berus. Hadfield [hæd'fild], sir Robert, 1859—1940, eng. industriman, som uppfann manganstålet. H. utarbetade också en metod att genom att legera dyna-mobleck minska virvelströmmarnas uppkomst vid elektriska maskiner. Hadramaut, sydarabiskt landområde utefter Aden-viken, ingår i brittiska protektoratet Aden, består dels av en låglänt kuststräcka, dels av ett inre högland, genomdraget av torrdalar (Wadis). Största delen av landet är öken och mager stäpp med oaser här och var i kustlandet och i dalgångarna. Den fåtaliga till ett par hundra tusen individer uppgående befolkningen utgörs av araber och är uppdelad i ett antal små stammar. Hadria'nus, Publius Aelius, 76—138, romersk kejsare 117, ägnade sig energiskt åt organisationen av sitt väldiga rike samt var livligt intresserad av konst och litteratur. H. lät uppföra dyrbara byggnader, bl.a. en villa i Tivoli samt ett mausoleum åt sig själv i Rom. Jfr San Angelos borg. Hadria'nus’ vall, befästningslinje tvärs över norra delen av England, anlagd på kejsar Hadrianus’ tid. Av H. finns fortfarande en del rester kvar. Haeckel [häk'el], E., 1834—1919, tysk zoolog, professor i Jena, som skrev värdefulla arbeten, särskilt om svamp- och kavitetsdjur. H. var i Tyskland den förnämste förkämpen för darwinismen. Hans entusiasm för utvecklingstanken förledde honom dock ibland till uttalanden, för vilka det vetenskapliga underlaget var väl svagt. Mest känd är han kanske för den av honom uppställda biogenetiska lagen. Jfr Utvecklingsläran. Hæffner, J. C. F., 1759—1833, kompositör av tyskt ursprung, från 1780 bosatt i Sverige. Mest känd är H. för sina kvartettsånger (V i k ingasäten), men har även tonsatt operor och oratorier. Haeligen [hä'-], låga, genom havets ingrepp på marskkusterna i Schleswig-Holstein bildade öar, som vid flod översvämmas. Invånarna (ca 600) bor på uppkastade jordkullar. Haematox'ylon, trädsläkte till vilket hör endast en art, H. campechia'num, som växer i Centralamerika. Har svartröd kärnved ur vilken man erhåller färgämnet hematoxylin, som används vid färgning av mikroskopiska preparat. Haff, av strandvall från havet avspärrad bukt (t.ex. Kurisches Haff). Ha'fiz, Schams ad-Din-Muhammed, d. 1389, persisk skald, vars dikter räknas till de yppersta inom den äldre persiska litteraturen. H. påverkade bl.a. Goethe. Haf'nia, lat., namn på Köpenhamn. Haf'nium, ett med zirkonium besläktat grund