Haf ämne, vars egenskaper förutsades av dansken Niels Bohr på grund av hans studier av atomernas byggnad. Tillvaron av H., som bl.a. förekommer i de norska mineralen malakon och alvit, konstaterades genom undersökning av vissa minerals röntgenspektra. Kem. tecken Hf. Atomvikt 178,6. Atomnummer 72. Haf rsf jord, fjord i norska amtet Stavanger, där Harald Hårfager 872 segrade över de norska småkungarna, varigenom Norge enades till ett rike. Haga, kungligt lustslott i Solna stad, Stockholms län, vid Brunnsviken. Gustav III lät uppföra ritningar till ett praktslott, som grundlädes 1786 men sedan av brist på medel aldrig fullbordades. I stället byggdes den s.k. Konungens paviljong efter ritningar av O. Tempelman och med inredning av L. Masreliez. Rumsinredningen är ett ypperligt prov på sengustaviansk stil. H:s park anlades i engelsk stil av F. M. Piper. Senare uppfördes den s.k. Drottningens paviljong, där prins Gustav Adolf och prinsessan Sibylla bodde åtskilliga år. H. är omgivet av en vidsträckt park, Hagaparken. HaganaTi, militär judisk organisation i Palestina, ursprungligen avsedd att skydda de judiska kolonierna mot angrepp från araberna. Sedan det brittiska mandatet över Palestina upphört i maj 1948 och staten Israel bildats, ingår H. i Israels försvarsmakt. Hagander, J. O., f. 1896, f. d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen 1947. Okt. 1949 överståthållare i Stockholm. Ha'gar, enligt Gamla testamentet en egyptisk kvinna, som var tjänarinna till Abrahams hustru Sara och moder till Abrahams äldste son Ismael. Hagbard, enligt fornnordiska sagor och visor en sjökonung, vars olyckliga kärlekssaga med kungadottern Signy (Signe) är ett omtyckt sagomotiv. Hagberg. — 1. K. A. H., 1810—64, estetiker, språkforskare, översättare, professor i Lund 1840, ledamot av Svenska akademien 1851, berömd för sina utmärkta översättningar av Shakespeares dramatiska arbeten. — 2. Knut H., f. 1900, författare och litteraturkritiker, känd genom sina essäsamlingar. Är sedan 1945 medarbetare i Svenska Dagbladet. Hagborg, August, 1852—1921, svensk målare, från 1875 mestadels verksam i Paris, en av de främsta representanterna för 1870-t:s friluftsmåleri. H. tog gärna sina motiv från Normandie, vars kustnatur och fiskarliv han målade med fin känsla och elegans. Hagdahl, C. E., 1809—97, läkare, författare till arbetet Kokkonsten som vetenskap och konst. Hagel. — 1. Små blykulor med en diameter, varierande mellan 0,6 och 6 mm. De finaste benämns dunst, de grövsta snärpor, varghagel m.m. De vanligen använda H:s grovlek betecknas i Sverige med nummer från 0 (2,25 mm diameter) och uppåt. — 2. Meteor. Vanligen mer eller mindre runda, av snö el. is bestående korn av ända till hönsäggs storlek och större, som faller i häftiga skurar, oftast i samband med åskväder. De torde bildas i uppåtstigande luftströmmar, som rycker med sig regndroppar, vilka, när de når större höjd övergår i fast tillstånd och tillväxer i storlek genom sammanbakning med andra sådana och genom ytterligare utfällning av luftens fuktighet på dem under deras passage genom atmosfären. Ha'gen, stad i Nordrhein-Westfalen, Västtyskland, nära floden Ruhr. 168 000 inv. 1954. Metallindustri. Järnvägsknut. Ha'genbeck, K., 1844—1913, grundare av en storartad djurpark vid Stellingen nära Hamburg, vilken tjänat som mönster för liknande institutioner i andra länder. 488 Hagerup, bokförlag i Köpenhamn, grundat 1852 och näst Gyldendalske boghandel Danmarks största. Hagfors, stad (1950) i Värmlands län. 7 472 inv. 1956. Masugnar, valsverk m.m. Hagg'ai, en av de mindre profeterna i Gamla testamentet, sannolikt verksam omkring 500 f.Kr. Haggard [hæ^öd], sir H. Rider, 1856—1925, engelsk romanförfattare, bekant för sina exotiskt fantastiska äventyrsskildringar (Hon, M o n t e z u-mas dotter). Ha'g;ia Sofia, gr., ”Heliga visheten”, benämning på Sofiamoskén i Istanbul. HagiograTerna, ”de heliga skrifterna”, kallas den sista avdelningen i Gamla testamentet: Psaltaren, Ordspråksboken, Jobs bok, Höga visan, Ruts bok, Klagovisorna, Predikaren, Esters bok och Krönikeböckerna. Hagman, Sofi, 1758—1826, dansös, älskarinna till Hertig Fredrik Adolf, spelade en viss roll bland gustavianerna. Hagtom (Cratae'gus), växtsläkte av familj Rosa-ceae, vars arter är buskar el. träd. Den vanligaste svenska arten är C. oxyacan'tha, som har vita blommor, flikiga, glänsande blad samt tornar. Hagtornsfjäril, stor vit dagfjäril med svarta ving-ribbor. Hahn, Otto, f. 1879, tysk atomforskare, professor vid Kaiser Wilhelm Institut i Berlin från 1912, president i Max Planck Gesellschaft, Göttingen, från 1946. Erhöll nobelpriset i kemi 1944 för upptäckten av tunga atomkärnors klyvning. Hahnemann, S., 1755—1843, tysk läkare, som uppställde vissa spekulativa läror angående sjukdomarnas natur och botande, vilka mer el. mindre omändrade går igen inom homeopatin*. Haidarabad, se Hyderabad. Haffa, stad i Israel vid foten av berget Karmel. 200 000 inv. 1950. Viktig sjöstad, järnvägsförbindelse (Hejazbanan) med inlandet. Haig [heig], D., 1861—1928, brittisk fältmarskalk. H. deltog som ung i Sudan- och boerkrigen. Under början av l:a världskriget förde han befälet över första brittiska armén. I december 1915 efterträdde han French som högste befälhavare över de brittiska trupperna och blev som sådan underordnad de allierade truppernas generalissimus Foch. H. kvar-blev på denna post till krigets slut. Ha'il, stad i det inre Arabien, vid pilgrimsvägen Bagdad—Mecka. 20 000 inv., araber och negrer. Haile Selassie I, f. 1891, kejsare av Etiopien, släkt till kejsar Menelik II. Som ledare för en grupp stormän lyckades han 1916 bli regent i Etiopien. 1930 antog han kejsartiteln (negus negesti) och namnet H. i stället för sitt förutvarande, Ras Taffari. H. har varit västerländskt orienterad och sökt genomföra reformer i sitt land. Han genomdrev 1923 att Etiopien upptogs i NF. En konflikt med Italien medförde 1935 ett krig, som gick olyckligt för H. vilken måste fly ur landet. I maj 1936 anlände H. till England, där han vistades de följande åren. I jan. 1941 återvände han till Etiopien och återfick, sedan italienarna fördrivits, sin tron under engelskt beskydd i maj 1941. Efter krigets slut har han fortsatt reformarbetet i sitt land. Hainan, ö i Sydkina, hörande till provinsen Kvangtung. Omkr. 34 000 km2. 2,6 milj inv. 1946. Ön är bergig (intill 2,600 m höga toppar) och i det inre bebodd av folkstammar av icke kinesisk ras. Viktigaste produkter är ris, tobak, sockerrör, kokos, areka samt ädla träslag. Fiske är också ett viktigt näringsfång. På öns norra del ligger staden Kiung-shan, 46 000 inv. Hainaut [änå'], ty. Hen'negau, provins i s. Belgien. 3 720 km2. 1,3 milj. inv. 1954. S. delen av H., vilken uppfylls av förgreningar från Ardennerna, tillhör Belgiens största stenkols- och industridistrikt.