494 Ham Hammare. Förutom vanliga H. och släggor finns även med maskin drivna H.: lyfthammare, som är rörliga kring en vid deras skaft fäst horisontal axel, samt de numera helt dominerande, i vertikal led rörliga parallellhamrarna. Drivkraften är i allmänhet ånga el. tryckluft. De största ånghamrarna kan ha hammarblock, som väger flera tiotal ton. De snabbaste kan göra ända upp till 400 slag i minuten. De med tryckluft drivna har i regel ej hammarblock, som väger över 1 000 kg. Deras slagantal kan gå upp till 500 i minuten. De största H. används för utsmidning av göt, de mindre för formgivningen (manufaktursmide). Med stans försedda hammare används vid masstillverkning av smärre föremål. Jfr även Hörselorgan. Hammarén, Torsten, f. 1884, skådespelare, regissör och teaterchef. Chef för Lorensbergsteatern 1926—34 och Göteborgs stadsteater 1934—50. Hammarforsen, 20,5 m högt vattenfall i Ragunda, ö. Jämtland, bildat av Indalsälven på botten av Ragundasjön vid dess plötsliga avtappning år 1796. Hammarhaj, se Gråhajar. Hammarhämtningen, se Trym. Hammarklave'r, se Pianoforte. Hammarskjöld. — 1. Lorenzo H., 1785—1827, litteraturhistoriker, biblioteksman, en av de förnämsta representanterna för den nyromantiska riktningen i Sverige. H. var en av författarna till ”Markalls sömnlösa nätter” och skrev flera parodier, exempelvis Sjökapten Baggfots papper, som var riktad mot Svenska akademien. — 2. Hjalmar H., 1862—1954, jurist, ämbetsman, e. o. prof, i speciell privaträtt 1891, president i Göta hovrätt 1902, landshövding 1907. H. innehade flera ministerposter, ecklesiastikminister 2 aug.—7 nov. 1905 och 1906—09, statsminister 1914—17 (1914 var han även försvarsminister), varefter han återtog sin landshövdingebefattning i Uppsala län till år 1930. H. blev ledamot av Svenska akademien 1918; var ledamot av första kammaren 1923—38. — 3. C. G. H., 1865—1940, broder till föregående, försvarsminister 1920—21, medlem av andra kammaren 1918—20 och av första kammaren 1928—32, generalstabschef 1922, avsked med generals rang 1930. — 4. Bo H., f. 1891, jurist, son till H. 2, landshövding i Södermanlands län sedan 1935, ordförande i livsmedelskommissionen 1939—45. — 5. Dag H., f. 1905, ämbetsman och nationalekonom, son till H. 2, statssekreterare i finansdepartementet 1936—45, ordf, för riksbanksfullmäktige 1941—48, envoyé 1946, vice ordförande i organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete från 1948, kabinettssekreterare 1949, konsultativt statsråd 1951— 53. H. efterträdde mars 1953 Trygve Lie som generalsekreterare i FN. Hammarsten, O., 1841—1932, professor i medicinsk och fysiologisk kemi i Uppsala 1877—1906, rektor för universitetet 1901—04. H. utgav betydelsefulla arbeten över gallans, magsaftens etc. kemiska beskaffenhet. Hammarström, A., 1858—1936, landshövding i Kronobergs län 1909—25, ecklesiastikminister mars —okt. 1917 i ministären Swartz. Hammarö, köping (1950) i Värmlands län. 8 804 inv. 1955. Hamnfel, kastrerad bagge. Hammenhög, P. W., f. 1902, författare, som skrivit realistiska vardagsromaner (Pettersson och Bendel). Hammerdal, municipalsamhälle i n. Jämtland, 678 inv. 1955. Hammerfest, stad vid N. Ishavet, nv. Finnmark fylke, n. Norge. 2 290 inv. 1946. Världens nordligaste stad. Livlig handel med Ryssland. Utförsel av fisk. Tranberedning. Hammershus, borgruin på Bornholm, ett av Dan marks märkligaste minnen från medeltiden. H. byggdes omkring 1250. Hamnfershöj, V., 1864—1916, dansk målare, utförde huvudsakligen porträtt och interiörer, ibland med en ensam kvinnofigur, med stämningen skickligt given med ytterligt diskreta och enkla medel. Hammura'bi, omkr. 1700 f.Kr., mäktig forntida härskare i Babylon, på vars föranstaltande den gammalbabyloniska lagsamlingen, kallad H:s lagar, upptecknades. Dessa är kända genom ett fynd vid grävningar i Susa 1902. Texten är skriven med kilskrift på babyloniska på ett 2,25 m högt dioritblock. H:s lagsamling är, så vitt man vet, den äldsta i världen och har påverkat flera andra folks lagar, bl.a. de gamla israeliternas. Hamnavgift erläggs vid begagnandet av allmän hamn enligt taxa, fastställd av Kungl. Maj:t. Taxan är olika hög för olika hamnar beroende på att anläggnings- och förvaltningskostnader är olika. Hampa. Hampa (Cann'abis satfva), till familj Moraceae hörande ettårig ört med fingrade blad och gröna, enkönade blommor. H. kan bli mer än manshög. Sedan urminnes tider har man odlat H., som troligen härstammar från Asien. Ur stjälkarna framställs med metoder, påminnande om linberedning, fibrer, som används till grövre vävnader, tågvirke etc. Frukterna, hampfrö, används som fågelfrö och till gödning av höns. Vidare erhålls hampolja ur frukterna genom pressning, och av resterna framställs sedan foderkakor. H. odlas numera framför allt i Ryssland. — Haschisch bereds av en indisk varietet. Hampden [hæmp'dön], J., 1594—1643, eng. politiker, ledamot av underhuset från 1621, nekade öppet att betala två olaga, av konungen påbjudna skatter. Den följande processen förlorade H. och blev därför av folket ansedd för frihetsmartyr. H. stod sedan i främsta ledet bland oppositionsmännen i ”korta” och ”långa” parlamentet. Hampdån (Galeop'sis specio'sa) är ett vanligt ogräs på åkrar. H. har gula, läppformiga blommor med violett mittflik. Hampshire [hæmp'sjö], grevskap i s. England vid kanalen. 3 831 km2. 1 196 617 inv. 1951. Hampton [hæm'tön], stad i England, n. om Lon