495 don vid Thames. 13 000 inv. Nära H. ligger det berömda slottet Hampton Court Palace, vilket byggdes i början av 1500-t. och var kungligt residens till Georg II:s tid. Hanfpus, se Äpple. Hamra nationalpark omfattar 20 ha och är belägen i Orsa finnmark på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland. Bevarar ett urskogsområde. Hamrin, Felix, 1875—1937, affärsman, frisinnad ledamot av andra kammaren 1912—14 och 1918 —33. H. var handelsminister 1926—28 och blev finansminister 1930. Han efterträdde Ekman som statsminister augusti 1932 till september 1932. H. var från 1934 ledamot av första kammaren och ordförande i riksdagens folkpartigrupp 1934—35. Från 1934 var H. landshövding i Jönköping. Hamster. Ham'ster (Crice'tus crice'tus), ett råttdjur, 30 cm långt, tecknat i gulbrunt och svart. Flera färgvariationer finns. H. har grävklor och lever i jordgångar. Den har väl utvecklade kindpåsar, i vilka den samlar sädeskorn, ärter och dylikt och för till sin kula för att ha vinterförråd (vilket gett anledning till uttrycket ”hamstra” = samla förråd). H. finns i Mellaneuropa. Köttet äts; skinnet används till pälsverk. Ham'sun, Knut, 1859—1952, norsk författare, förde i ungdomen ett växlande bohemliv i Norge och Amerika, skildrat i den självbiografiska romanen Sult. H:s alstring är genomgående lyriskt-ro-mantiskt betonad och genomträngs av en passionerad kärlek till nordlandsnaturen (P a n). Han när ett bittert hat till den turistiska exploateringen och angliseringen av Norge och förhärligar bondelivet, som han skildrar med både förståelse och en något grotesk humor. Markens gröde är det förnämsta av H:s senare arbeten, av vilka även må nämnas Siste kapitel. H. erhöll 1920 nobelpriset i litteratur. — På sin ålderdom gav H. efter den tyska ockupationen av Norge bestämda uttryck åt sina nationalsocialistiska sympatier, vilket ivrigt utnyttjades av Nasjonal samling. H. häktades 1945 och dömdes 1947 till böter för landsförräderi. Hanbjälke, vågrätt stöd mellan de båda benen i en takstol. Han Hanblomma innehåller endast ståndare och ej pistiller. Handalfabet, med handen utförda tecken, med vars hjälp dövstumma kan meddela sig med varandra. Handarbetets vänner, se Föreningen Handarbetets vänner. Handel. Man skiljer mellan olika sorters H. Med hänsyn till storleken av de avyttrade varupartierna skiljer man mellan å ena sidan gross- el. partihandel, som i regel sker till återförsäljare, samt å andra sidan detalj- el. minuthandel, försäljning direkt till konsumenterna. Med kommissionshandel förstås en H.,som en person driver i eget namn men i själva verket för annans räkning och å dennes risk. Enligt 1864 års näringsfrihetsförordning äger vem som helst efter anmälan bedriva H. För H. med vissa slag av varor finns dock särskilda inskränkande bestämmelser meddelade. Så är bl.a. fallet t.ex. beträffande spritdrycker, vin och pilsnerdricka, gifter och apoteksvaror, eldfarliga oljor och explosiva varor. Även för vissa former av H. finns inskränkningar stadgade t.ex. för kaférörelse samt för gårdfarihandel. Handeldvapen, eldvapen, som är avsedda att användas av en man och som denne själv transporterar med sig. De äldsta H. härstammar från 1300-t:s senare hälft. Under de första århundradena var H. ofta så tunga, att två man krävdes för deras skötsel el. särskilt stöd var erforderligt vid avfyrandet (hakebössor, musköter). Antänd-ningen, som till en början skedde för hand, fullkomnades så småningom genom olika anordningar såsom t.ex. det från början av 1400-t. härstammande luntlåset med tändämnet fäst vid en hane, det i början på 1500-t. i Tyskland uppfunna hjullåset, där gnistbildningen vid friktion mellan ett stålhjul och svavelkis åstadkom antändningen, samt flintlåset, som daterar sig från Frankrike och 1600-t:s början. Antändningen medelst knallhatt uppfanns först under 1800-t:s första år. De äldre gevären laddades i allmänhet genom mynningen, mynningsladdare. Dessa slog dock igenom först under 1800-t:s senare hälft, då enhetspatronen med projektil och laddning förenade kom i allmännare bruk (chassepotgeväret i franska och tändnålsgeväret i tyska armén under 1870 —71 års krig, Martin i-H enry geväret i den engelska armén). De moderna militärgevären är refflade, har relativt liten kaliber och centraltänd-ning (antändning genom slag mot enhetspatronens botten) samt är repeter- el. magasinsgevär (ex. svenska arméns mausergevär). För jakt används antingen hagelbössor (för fågel och annat smärre vilt) el. k u 1 g e v ä r. Hagelbössorna är orefflade och av rätt grov kaliber och försedda med antingen två pipor (dubbelbössor) el. en pipa (enkelbössor). Även kombinationer av hagel- och kulgevär förekommer. För jakt avsedda kulgevär finns av många olika typer t.ex. W i n-chesterrepeterstudsaren. En särskild grupp bland H. bildar de vapen (pistoler och revolvrar), som är avsedda att skötas med en hand. Den första för militärbruk avsedda revolvern (den amerikanska C ol t r e v ol v er n) var försedd med ett roterande kammarstycke, avsett för i regel sex patroner. Automatpistolerna, t.ex. den i svenska armén använda B r o w n i n g-p i st olen med repeterinrättning i kolven, härstammar från början av 1900-t. — Under 2:a världskriget kom automatiska H. att spela en allt större roll (kulsprutegevär, kulsprutepistol). Rörande införsel till och försäljning inom riket av skjutvapen och ammunition finns bestämmelser i 1949 års vapenförordning. Handelns arbetsgivarorganisation (HAO), en av