499 Harang', högtidligt tal; långt, intresselöst anförande; vacker, men innehållslös fras. Harbin el. Charbin el. Pinkiang, stad i Manchu-riet, huvudstad i prov. Heilungkiang. 760 000 inv. 1948. Stor handelsplats och viktig knutpunkt för ostasiatiska järnvägsnätet, ändpunkt för sjöfarten på Sungarifloden. Hardang'er, landskap i Hordaland fylke, Norge. Storslagen natur. Hardang'erfjorden, 10 mil lång fjord, Hordaland fylke, Norge. H. är delad i tvenne armar, Eidsfjorden i n. och Sörfjorden i s. Känd för sina storslagna omgivningar. Mycket livlig turisttrafik. Hardang'ersöm, ett rätlinjigt, genombrutet vitbroderi, som härstammar från Hardanger. Hardang'ervidda, benämning på den skoglösa högplatå (1 000—1 300 m hög), som i det centrala Norge upptar ett vidsträckt område öster om Har-dangerfjorden. Ha'rden, Maximilian, 1861—1927, tysk författare av judisk härkomst, egentligen Witkowski, grundade 1892 tidskriften ”Die Zukunft”, där han bl.a. 1907 avslöjade de Moltke-Eulenburgska hovskandalerna. H. utgav ett flertal essäer (G e s t a 1-t e r). Till en början anhängare av Bismarck övergick han sedermera till en mera liberal ståndpunkt. Under början av l:a världskriget var han ivrig nationalist. Härden [ha'dn], A., 1865—1940, engelsk biokemist, professor i London. H. utförde viktiga undersökningar över sockerarternas jäsning och erhöll tillsammans med v. Euler nobelpriset i kemi 1929. Ha'rdenberg. — 1. K. A., furst v. H., 1750— 1822, preussisk statsman, utrikesminister 1804—06 samt 1807, statskansler från 1810. Som sådan ägnade han sig till en början åt ett energiskt inre reformarbete. H. medverkade kraftigt till Napoleons störtande. 1815 förmådde han konung Fredrik Vilhelm III att avge löfte om en folkrepresentation, vilket dock sedan ej infriades. — 2. F. L. v. H., 1772— 1801, tysk skald med märket Novalis, en av de ledande krafterna i den tyska nyromantiska rörelsen. Bland H:s arbeten märks elegierna Hymnen an die Nacht samt den ofullbordade medeltids-romanen Heinrich von Ofterdingen. Nyromantikens symbol ”den blåa blomman” är hämtad från denna roman. Hardie [ha'di], J. Keir, 1856—1915, engelsk arbetarledare, bildade den socialistiska sammanslutningen ”Ipdependent Labour Party” 1893. H. var ledamot av underhuset 1892—95 och 1900—15 samt ledare för arbetarnas parlamentsgrupp 1906—08. Harding [ha'ding], W. G., 1865—1923, nordamerikansk journalist och politiker. H., som tillhörde republikanerna, var president 1921—23 och tog då initiativet till Washingtonkonferensen. Hardinge [ha'ding]. — 1. Henry H., viscount H. of Lahore, 1785—1856, brittisk general och politiker, deltog i krigen mot Napoleon och blev 1820 konservativ ledamot av underhuset. H. innehade flera ministerposter och var vicekonung av Indien 1844—48. Som sådan nedslog han första sikh-upp-roret 1845. — 2. Charles H., baron H. of Pens-hurst, 1858—1944, den förres sonson, sändebud i Petersburg 1904—06, vicekonung av Indien 1910— 16 samt sändebud i Paris 1920—22. Hardjur (Lepo'ridae), en familj gnagare, som har långa bakben och långa öron samt kort svans. Överläppen är kluven. H. är i allmänhet växtätare och nattdjur. Till H. hör harsläktet (Lepus). Den vanliga haren (L. ti'midus) förekommer i två varieteter, mohären, som om vintern är gråblå, och den mera nordligt levande fjällharen, som om vintern är helt vit. Tyska haren (L. europae'us) är i motsats till föregående Har hela året gulbrun och på undersidan vit. Den är vanlig i Mellaneuropa. Jfr även Kanin. Hardy [ha'di], Thomas, 1840—1928, engelsk författare. H. gav i en serie romaner (Fjärran från vimlets yra, Heden, Tess av släkten d’Urberville) storslagna människo- och naturskildringar från Wessex. H:s livsuppfattning var starkt ödesbetonad; människan är en lekboll för omständigheter och slumpen. 1898 utkom H:s diktsamling Wessex poems, vilken följdes av versdramat The Dynasts och flera diktsamlingar. Hare, se Hardjur. Ha'rem, kvinnoavdelningen i ett muhammedanskt hem. Med H. får främmande män ej ha någon beröring. Harg, järnbruk s. om östhammar, ö. Uppland. H. är för övrigt ett vanligt ortnamn, som betecknar gamla, hedniska offerplatser. Hargreaves [ha'grivs], 1719—1803, engelsk industrimän, uppfann en spinnmaskin (J e n n y mask i n e n). H. grundade flera spinnerier i Notting-ham. H:s verkstäder stormades upprepade gånger av arbetare, som fruktade, att maskinen skulle medföra arbetslöshet. Hargshamn, stationssamhälle och hamnplats i n. Roslagen. Haricots verts [arikå' vä'r], fr., turska bönor. Se Störböna. Harkov, Charkov*. Harkrankar (Tipu'lidae), en familj tvåvingar, med långa, bräckliga ben och vingar och lång, smal kropp. Har'Iekin, Arlekin, komisk mask, förekommande i den italienska komedin (se Commedia delFarte). H. var kvick och oförskämd. Colombina var hans älskarinna. Harlem, stadsdel i New York, till väsentlig del bebodd av negrer. Harläpp, se Harmynthet. Harmage'don, enligt Uppenbarelseboken platsen för den sista avgörande striden mellan Gudsriket och de onda makterna. Harmatta'n, namn på en torr ökenvind som blåser från öster över norra Afrika. Harmo'dios och Aristogei'ton, två aten-ska adelsmän, vilka mördade tyrannen Hipparkos 514 f.Kr. De dyrkades sedan som hjältar, och statyer av dem uppfördes i Aten. Harmoni', mus., olika toners ordnade samstämmighet. — Harmoni e' ra, överensstämma, klinga väl samman. Harmo'nika, benämning på en del musikinstrument. Glasharmonikan består av olikstämda glasklockor, på vilka toner frambringas genom gnidning. Detta instrument användes förr inom musiken. Dragharmonika (dragspel) och mun-h a r m o n i k a (munspel) är populära instrument. Harmonflära, mus., läran om ackord och ackordfrämmande toner. Harmynthet, en ärftlig missbildning, bestående av en öppenstående springa genom överläppen, ibland även in genom gommen. Ansiktet anläggs hos fost-ret genom sammanväxning av flikar uppifrån och från sidorna. H. beror på en ofullständig sammanväxning av dessa flikar. Missbildningen kan försvåra diandet. I sådana fall måste operation företas så tidigt som möjligt. Harmånger, kyrkby i ö. Hälsingland. Harmöss (ViscacPidae), en familj gnagare, som påminner om harar, men har lång svans. De lever i jordhålor, livnär sig av växtämnen och är vanligen nattdjur. Arter av släktet chinchilla är värdefulla pälsdjur såsom harmusen (Lagi'dium perua'num), som har långhårig, mjuk, grå päls. Har'nack, Adolf von, 1851—1930, tysk pro