Has sträckorna alltid är lika stora, huru stora el. små tidsrymderna än tas, sägs rörelsen vara likformig. Om hastigheten ökar, sägs rörelsen vara accelererad, om den avtar, sägs rörelsen vara retarderad. Med hastigheten i ett visst ögonblick förstås den hastighet, som kroppen skulle ha, om rörelsen i detta ögonblick övergick till att vara likformig. Likformigt accelererad är rörelsen, om hastighets-tillväxten per tidsenhet är konstant; avtar hastigheten på motsvarande sätt kallas rörelsen för likformigt retarderad. Om kroppen befinner sig i vila, är dess hastighet noll. Resultanten till de krafter, som påverkar kroppen, är i så fall noll; detta är även fallet, då en kropps rörelseriktning och dess hastighet är konstanta. Ändras hastigheten el. rörelseriktningen, är resultanten till de krafter, som påverkar kroppen, icke noll. Hastighetsmätare, apparater avsedda att mäta de hastigheter, med vilka olika kroppar rör sig. H. har exempelvis konstruerats för att mäta projektilers hastighet. Olika typer av H. för bilar, flygplan etc. har konstruerats. H. för bilar arbetar efter ett mag-netelektriskt system, vilket bygger på de virvelströmmar, som uppstår i en av gott ledande material gjord skiva eller trumma i ett roterande magnetfält. Hastighetsparallellogram'. Om en kropp påverkas av två krafter i samma plan, skulle den genom den ena kraften erhålla en hastighet i dess riktning och genom den andra en hastighet i annan riktning. Dessa hastigheter kan till storlek och riktning åskådliggöras genom två från samma punkt utgående linjer. Om den parallellogram fullbordas, i vilken dessa bägge linjer utgör två närliggande sidor, åskådliggörs den hastighet, kroppen verkligen erhåller (hastighetsresultanten), till storlek och riktning av den från den givna punkten utgående diagonalen i parallellogrammen, som kallas för en H. Hastings [hej'st-], stad vid Engelska kanalen, sö. England. 64 800 inv. 1954. Livligt besökt badort. Hastings [hej'st-], W., 1732—1818, brittisk statsman, utmärkte sig i Ostindiska kompaniets tjänst och blev 1774 den förste generalguvernören över Bengalen. Som sådan visade han stor duglighet och verkställde flera administrativa reformer samt bekämpade framgångsrikt en del inhemska furstar, vilka understöddes av Frankrike. H. återvände till England 1785 och blev på grund av en del ämbets-åtgärder utsatt för ett åtal inför underhuset. Han frikändes fullständigt trots det kända tal, med vilket Burke påyrkade hans fällande. Hata, S., 1873—1938, japansk läkare, professor i Tokio. H. samarbetade med Ehrlich vid upptäckten av salvarsan 1910. Hatay, se Alexandrette. Ha'tor, fornegyptisk kärleksgudinna, som framställdes med solskivan mellan två kohorn. Ha'torkapitäl, fornegyptisk pelarkapitäl med Ha-tors bild på varje sida, krönt av en avhuggen pyramid. Hatoyama, Ichiro, f. 1883, japansk politiker tillhörande det högerbetonade demokratiska partiet. Premiärminister sedan dec. 1954, då han efterträdde Shigeru Yoshida. Hatteras [hætt'örös], Kap H., udde som skjuter ut från en omkr. 200 km lång strandbank längs atlantiska kusten, N. Carolina, USA, vilken inåt begränsas av en serie från havet avstängda laguner. Hatte'ria, se Rhynchocephalia. Hattpartiet, politiskt parti i Sverige, bildat på riksdagen 1734 av oppositionen mot Horns försiktiga utrikespolitik. H:s representanter i riksrådet var särskilt K. Gyllenborg och D. N. v. Höpken, vilka på sin sida vann konungen genom att de understödde hans förbindelse med Hedvig Taube. H. fick subsidier av Frankrike och lyckades komma till makten vid riksdagen 1738—39, då Horn stör 502 tades. I riksrådet insattes hattar och sålunda fick Sverige sin första parlamentariska regering. H. började ett krig mot Ryssland 1741—43, vars olyckliga utgång var nära att störta H. Genom att skjuta skulden på överbefälhavarna och vända uppmärksamheten på den aktuella tronföljdsfrågan räddade H. sin ställning. Därefter fullföljde H. sitt politiska program, bl.a. genom att stärka försvaret och ge frikostigt, stundom slösaktigt understöd åt näringarna. Det förödmjukande pommerska kriget (1757—62) samt finansernas dåliga skick tvang H. att tillämpa en försiktigare politik, och vid riksdagen 1765—66 föll H., till stor del på grund av inbördes splittring. Därefter kom mösspartiet till makten. Genom att förbinda sig med hovpartiet kom H. tillsammans med detta till makten 1760 —72. Hattsvampar (Hymenomyce'tes), en grupp svampar, hos vilka sporerna bildas på undersidan av hattformiga fruktkroppar. De flesta av våra vanliga svampar hör hit, t.ex. skivsvampar, porsvampar, fingersvampar och taggsvampar. Haubits, artilleripjäs med kort eldrör och hög projektilbana, som ger en trubbig nedslagsvinkel. Hauch, J. C., 1790—1872, dansk-norsk författare, 1891 prof, i estetik i Köpenhamn, 1860—71 censor vid Det kongelige Teater. H:s bästa arbeten är hans lyriska dikter, kännetecknade av stor språklig fulländning (Lyriske D i g t e og Roman-c e r, bland vilka särskilt märks romanscykeln Valdemar Atterdag). H. har dessutom skrivit romantiska dramer och romaner. Hau'ge, H. N., 1771—1824, norsk väckelsepredikant, vilken med hjälp av sina kringvandrande anhängare, haugianer, grundläde en pietistiskt-reli-giös rörelse i Norge. Hau'gesund, norsk stad vid Nordsjön, nv. Roga-land fylke. Stor handelsflotta. Nära H., vid den plats, där Harald Hårfager sannolikt är gravlagd, finns Haraldsmonumentet, avtäckt vid Norges 1 000-årsfest (1872). Haupt, G., 1741—84, gustaviansk konsthantverkare, som fick sin utbildning i Paris på 1760-t. H. var periodens främste möbelkonstnär i Sverige och skapade ett flertal fina arbeten (byråar, sekretärer). Hauptmann, Gerhart, 1862—1946, tysk dramatiker, skrev till en början i naturalistisk stil exempelvis det mästerliga folkdramat Vävarna. I skådespelet H a n'n e 1 e börjar ett mera romantiskt inslag framträda. Det i romantisk sagoton hållna dramat Den sjunkna klockan anses som ett av H:s bästa arbeten. Der arme Heinrich är en omarbetning av Hartmann v. Aues medeltids-saga. Bland H:s senare verk må nämnas Kättaren från Soana. H. fick nobelpriset i litteratur 1912. Haushofer, Karl, 1870’—1946, professor i geografi i München 1921, divisionschef under l:a världskriget. H. utvecklade i anslutning till Rudolf Kjellén åskådningar som låg till grund för idéerna om det tyska livsrummet. Hausse [å's], se Baisse. Haussmann [åsman'], E., 1809—91, fransk ämbetsman, som särskilt verkade för en omdaning av Paris, varvid talrika parker och boulevarder skapades. Hausto'rium, korta, grenade celltrådar som hos parasiterande växter tjänar till näringsupptagande. Haute-finance [å'tfinarfs], fr., börs-, penningadel, de förnämsta affärsmännen i ett samhälle. Hautelisse [å't-liss], fr., fransk benämning på