Hav Havre. Tyskland. I Sverige odlas H. på ca Ve av åkerjorden. Havre, se Le Havre. Havreål, se Betål. Havsabborre, en i Medelhavet levande silverglän-sande abborrfisk som kan bli 1 m lång och som någon gång fångats vid vår västkust. Havsborstmaskar, se Ringmaskar. Havsbris, se Sjövind. Havsgudar, gudomsgrupp i den grekisk-romerska gudasagan, hade sin boning i haven. Den förnämste H. var Poseidon (Neptunus). Bland andra H. må nämnas Pontos och Okeanos. Havsgurkor, se Sjögurkor. Havskatt, se Havkatt. Havsklimat el. maritimt klimat utmärker sig genom liten skillnad i värme mellan vinter och sommar och mellan natt och dag. Detta beror på att hav och stora sjöar uppvärms långsammare än land men också långsammare avger sitt värme från luften; härigenom tjänstgör de som utjämnande värmereservoarer. — Motsats till H. är landklimat. Havsliljor, ett slags Hårstjärnor. Havsmusfiskar (Holoce'phala), en ordning brosk-fiskar, som har utdragen nos med munöppning på undersidan, en främre ryggfena försedd med stark tagg samt lång, smal stjärt. H. lever på stora djup. Havsnålfiskar (Syngnathidae), en familj fiskar, som hai kroppen täckt av benplåtar och nosen rör-formigt förlängd. Hit hör havsnålarna (Ne-ro'phis) som har trådsmal stjärt och lång, utdragen kropp. Jfr Sjöhästar. Havsormar, ett slags giftsnokar, som lever i Stilla havet och Indiska oceanen i närheten av kusterna. De är skickliga simmare och livnär sig av fisk, kräftdjur etc. Havsrudefiskar (Spar'idae), en familj taggfeniga fiskar, som har hög, platt kropp, lång ryggfena och tre taggstrålar i analfenan. H a v s r u d a n (Can'-tharus linea'tus) är blågrå med mörkare längsband och finns i Medelhavet och Atlanten liksom g u 1 d-b r a x e n (Chry'sophrys aura'ta), som är tecknad i grönblått med guldgula längsband. Havssalter. Av de upplösta ämnen, som floderna tillför havet, är karbonater, sulfater och klorider de förhärskande. Karbonaterna utskils till största delen genom kalkorganismer och bildar kalkstenar. Sulfaterna, kloriderna och övriga i smärre mängder 504 tillförda lättlösliga salter förblir till det mesta i löst tillstånd, varigenom havets mängd av dessa ämnen ständigt ökas. Världshaven innehåller i runt tal 3,5 % upplösta salter. Bland dessa utgör icke mindre än 77,6 % koksalt, därnäst i mängd kommer klormagnesium med 10,9 %, magnesiumsulfat (bittersalt) med 4,7 %, kalciumsulfat (gips) med 3,6 %, kaliumsulfat med 2,5 %, övriga ämnen med 0,7 %. Havets saltmängd motsvarar ett ungefär 43 m tjockt lager utbrett över hela jordens yta. Inhaven har, om de ligger i torra klimat (ex. Röda havet), en något högre, om de ligger i fuktiga klimat och mottar mycket flodvatten (ex. Östersjön), en mindre salthalt än världshaven. Ur instängda havsvikar och laguner i torra och heta klimat avsätter sig gips och koksalt m.fl. salter till följd av vattnets avdunstning. Havssköldpaddor (Cheloni'dea), en grupp sköldpaddor, som har fenlika extremiteter. De lägger sina ägg i sanden vid stränder. Soppsköld-paddan (Chelo'nia my'das) har ätbart kött. Den når en längd av ca en meter och lever av växtämnen. Äkta karettsköldpaddan (C. imbrica'ta) har genomskinliga, i gult och brunt tecknade ryggplåtar, vilka under namn av sköldpadd används till kammar, spännen o.d. Havsspindlar har huvudet utdraget till en sna-bel och saknar bakkropp. De förekommer under stenar på stranden vid västkusten. Havsströmmar uppkommer främst genom vindar, vilka mera beständigt blåser i en viss riktning (pas-sadvindar, monsuner) samt genom jordens rotation. Som allmän regel gäller, att varma H. går från ekvatorn längs kontinenternas ö. kuster; längs deras v. kuster flyter kalla H. från polartrakterna. Kontinenternas kustlinjer är av stor betydelse för strömmarnas riktning. H:s hastighet är på öppet vatten tämligen ringa, några dm i sekunden. Då H. pressas in mellan öar, uddar etc. kan hastigheten uppgå ända till 25 m i sek. De förnämsta H. är: Golfströmmen, Kapströmmen, Labradorströmmen, Peruströmmen och K u r o S i v o, se bilderna på nästa sida. Havssulan (Su'la bass'ana), en pelikanfågel, som har rak, spetsig näbb, långa vingar med svartbruna handpennor och för övrigt är vit. Den är en utmärkt flygare och lever av fisk i n. Atlanten. Havstenssund, municipalsamhälle i Tanums kommun, Göteb. o. Bohus län. 228 inv. 1955. Havsterritoriet el. PrimoTi, område i RSFSR, Sovjetunionen, vid Ohotska sjön mellan Manchu-riet och Japanska havet. 907 000 inv. Huvudstad Vladivostok. Havstrut, se Måssläktet. Havstulpan (Ba'lanus), ett slags kräftdjur, som har ett kåtliknande kalkskal. De sitter fastvuxna i klippor vid vattenbrynet och är vanliga vid vår västkust. Havsutter el. kala'n (La'tax lu'tris) är ett i havet levande 1,5 m långt mårddjur med kort och tjock kropp och fenlika bakfötter. Förekommer sällsynt i n. Stilla havet och jagas för sin päls som i handeln kallas kamtjatkabäver. Havsål, en ålfisk, som har nosen skjutande ut över underkäken och kan nå en längd av 3 m. Finns i Atlanten och Medelhavet samt sällsynt vid västkusten. Havsörn (Haliae'tus albicilFa), en art falkfåglar, som har vit stjärt och för övrigt är tecknad i brunt. Den lever i n. Europa och Asien och finns sällsynt även i Sverige. H. livnär sig av fisk, sjöfågel, ägg m.m. Hawthorne [hå'thån], N., 1804—64, nordamerikansk författare, som i ett flertal romaner och noveller sysselsatt sig främst med brottets psykologi. Den eldröda bokstaven är H:s för-