Heb byggs av basalter, och Yttre Hebriderna (Lewis m.fl.), som består av gnejs. — 2. Nya H., vulkanisk ögrupp i Melanesien v. om Fidjiöarna, utgörande franskt-engelskt protektorat. 13 000 km2. 48 500 infödingar, 1952. Ca 2 000 européer samt omkr. 2 300 indo-kinesiska coolies. På ön Malekula förekommer ännu rituell kannibalism. Produkter är svavel, kaffe, kopra. He'bron, stad i s. Palestina, Jordanien, s. om Jerusalem. Känd från Gamla testamentet. Dess nuvarande namn är El Chalil. 25 000 inv. 1944. Heckscher. — 1. Eli H., 1879—1952, nationalekonom och professor vid handelshögskolan i Stockholm 1909—44. H. sysslade speciellt med historieekonomiska problem och företrädde i ekonomiska frågor en liberal åskådning. — 2. Gunnar H., f. 1909, professor i statskunskap vid Stockholms högskola, direktör för Svenska institutet sed. 1954. Hed, ofruktbar, torr, ofta tall- och ljungbevuxen slättmark med vanligen grusig el. sandig jordmån. De torra fjällmarkerna ovanför skogsgränsen betecknas också ofta som hed, fjällhed. Hedareds kapell, n. om Borås, Sveriges enda kvarstående stavkyrka. Hedberg. — 1. Frans H., 1828—1908, dramatiker och novellist, 1871—81 intendent vid Kungliga teatern. H:s pjäser, vilka påverkats från danskt och franskt håll, bevarar ännu mycket av sin popularitet, exempelvis det historiska Bröllopet på U1 f å s a, komedierna Frun av stånd och frun i ståndet, Blommor i drivbänk. — 2. Tor H., 1862—1931, den förres son, skriftställare, var under sitt första författarskap påverkad av 1880-t:s realism men skrev sedan dikter och skådespel i mera ideell ton. H:s främsta dramatiska verk är Johan Ulfstjerna, som ger en bild av brytningarna mellan finsk frihetskänsla och ryskt förtryck. Bland H:s övriga arbeten märks komedin Nationalmonumentet, Teseus Konungen samt flera diktsamlingar (Vandraren, Hemmets sånger). H. var även verksam som litteratur- och teaterkritiker samt var chef för Dramatiska teatern 1910—21. H. blev ledamot av Svenska akademien 1933. H:s hustru är skådespelerskan Stina H., f. 1887, som 1906—22 var engagerad vid Dramatiska teatern. — 3. J. H., 1854—1916, baptistpastor, som huvudsakligen ägnade sig åt välgörenhetsarbete, särskilt syftande till att hjälpa barn från mindre lyckligt lottade hem. Pastor John Hedbergs stiftelse för värnlösa har för närvarande en barnkoloni, Kristinedal i Tösse i Dalsland. — 4. Kalle H., f. 1894, målare som i synnerhet utfört porträtt och landskap. — 5. Olle H., f. 1899, författare av psykologiskt väl genomförda vardagsromaner (Att få tillhöra Dig, Får jag be om räkningen, Säg det med blommor, Dockan dansar, klockan slår). 1941 erhöll H. De nios pris. Hedbom, Samuel, 1783—1849, författare, skrev bl.a. visor (vaggvisan Ute blåser sommarvind, balladen Stjernarpafiskare) samt psalmer. Hede, samhälle i Härjedalen, slutpunkt för järnvägen Sveg—Hede. Hedemora, stad i sö. Dalarna vid den av Dalälven genomflutna sjön Hovran. 5 359 inv. 1956. Gjuteri och mekanisk verkstad. Hedén, Erik, 1875—1925, skriftställare, medarbetare i Social-Demokraten 1910—17 och från 1919. H. utövade en livlig litteraturkritisk verksamhet och har bl.a. utgivit en biografi över Strindberg samt flera essäsamlingar (Eros och P o 1 e-mos, Eros och Himeros). Hedenblad, I. E., 1851—1909, kompositör, blev 1881 dirigent för sångsällskapet O. D. samt director musices vid Uppsala universitet. Bland H:s kompo 506 sitioner märks en del körverk samt kvartettsamlingen Studentsången. Hedenhös, hednisk tid, forntid, Hedenstierna, A., 1852—1906, humoristisk författare under märket Sigurd, 1890—98 redaktör för Smålandsposten, i vilken han skrev ytterst populära veckokrönikor och folklivsskildringar. Hedenvind-Eriksson, G., f. 1880, författare, ursprungligen skogsarbetare, som skrivit fantasifulla men realistiska skildringar från Norrlands arbetarvärld (Tiden och en natt). Hedersdoktor, lat. doc'tor hono'ris cau'sa, är den som vid universitet el. högskola fått doktorsgraden som hedersbevisning för insatser inom ett visst ämnesområde, alltså utan föregående utarbetande av och försvar av avhandling. Hederslegionen, den enda franska orden av betydelse, stiftades år 1802. Hederstierna, C. H., 1861—1928, överståthållare i Stockholm från 1920, konsultativt statsråd i Lindmans ministär 1906—11, utrikesminister i den Tryg-gerska ministären 1923. H. avgick samma år på grund av att hans strävan efter ett försvarsförbund med Finland ej vann anslutning. Hedin. — 1. Sven Adolf H., 1834—1905, politiker, journalist, historiker, arbetade för liberala reformer och blev en av banbrytarna för demokratin i Sverige. H. var ledamot av andra kammaren 1870—74, 1877—87, 1889—1905; han arbetade för en fredlig uppgörelse med Norge. — 2. Sven H., 1865—1952, forskningsresande, som företog flera resor särskilt i Centralasien och i viktiga avseenden vidgade vår kännedom om dessa trakter. Utom vetenskapliga arbeten utgav H. populära skildringar, där han på ett medryckande och stilistiskt mästerligt sätt skildrade sina bedrifter. H. ivrade varmt för försvarets stärkande och intog under l:a världskriget en utpräglat tyskvänlig hållning. 1927—35 genomförde H. en omfattande expedition genom Gobiöknen. Han gav även senare uttryck åt sina mycket starka sympatier för Tyskland och tredje riket i boken Tyskland och världsfreden. Medl. av Svenska akademien 1913. Hed jas, se Hejaz. Hedlinger, J. K., 1691—1771, medaljgravör, född i Schweiz, fick sin utbildning i Frankrike och vistades åren 1718—45 i Sverige, där han var chef för myntverket i Stockholm. Hedlund. — 1. S. A. H., 1821—1900, journalist och politiker, redaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från 1852, vilken tidning han med hjälp av framstående medarbetare bl.a. Viktor Rydberg, utvecklade till sin tids ledande, liberalt kulturella organ. — 2. Bertil Bull H., 1893—1950, målare och tecknare, särskilt känd som illustratör. — 3. Gunnar H., f. 1900, jur. dr, politiker, partiordförande i bondeförbundet 1949, inrikesminister okt. 1951. Hedmark fylke, norskt fylke utmed gränsen till Sverige (Värmland och Dalarna). 27 545 km2. 174 400 inv. 1952, därav ca 8 000 i fylkets båda städer: Hamar (residensstad) och Kongsvinger. Hedonism, beteckning för åsikten, att lust och njutning är det högsta i livet. Hedqvist, Ivan, 18801—1935, skådespelare. Vid Svenska teatern 1906—09 och 1922—25, vid Dramaten 1909—19 och 1927—32. H. var en framstående karaktärsskådespelare. Hed'sjas, se Hejaz. Hedströmmen utgör avlopp för en mängd sjöar i s. Dalarna, rinner genom Västmanland i s. riktning och utmynnar i Mälaren sö. om staden Köping. Längd 75 km. Lämnar drivkraft till talrika industrianläggningar. Hedtoft, Hans, 1903—55, dansk socialdemokra