509 vilka anropas och vars bilder ofta anses vara undergörande. Angående bestämmandet av vilka som är helgon, se Kanonisering. Helgsmål, den tidpunkt, då enligt kyrklig åskådning helgen ingår, vanligen kl 6 på kvällen föregående vardag. Ofta högtidlighålls detta ögonblick med klockringning, s.k. helgsmålsringning. HeliantFn, organiskt färgämne, som används som indikator. Detsamma som metylorange. Heliga alliansen, ett fursteförbund, bildat efter Napoleons fall 1815 av Rysslands, Österrikes och Preussens härskare. Till H. slöt sig senare alla kristna europeiska makter. I förbundsakten lovade monarkerna att regera i ”kristlig” anda och att hjälpa varandra att upprätthålla freden. Dessa idéer hade formulerats av den svärmiskt religiöse Alexander I. I själva verket blev H. ett verktyg för fursteförtrycket och behärskades fullkomligt av Metter-nich, Österrikes allrådande minister, vilken på allt sätt motarbetade nationella och liberala frihets-strävanden. Efter de grekiska och sydamerikanska frihetskrigen samt julirevolutionen förlorade H. allt mer sin betydelse. Heliga graven, en klippgrav i Jerusalem över vilken byggts en kyrka, som delats mellan fyra kyrkosamfund. Heliga krig. — 1. De krig, som i antikens Grekland företogs för att avvärja el. bestraffa kränkning mot nationalhelgedomen i Delfi, vilken stod i det amfiktyoniska förbundets hägn. Dessa krig togs ibland som förevändning vid politiska planers förverkligande. — 2. H. kallas av islamiterna kampen mot de otrogna. De syftade ursprungligen att sprida islams lära i hela världen och var en plikt för varje rättrogen. Heliga pillerbaggen, mumiebaggen (Scarabae'us sa'cer), hör till dyngbaggar och är till färgen svart. Den gräver gångar i jorden, dit den för till bollar hoppackade exkrementer, av vilka den och dess larver lever. H. ansågs helig av egypterna, se bild vid s k a r a b é. Heliga romerska riket av tyska nationen, det offic. namnet på Tysk-romerska riket (962—1806). Heliga synoden, den grekisk-ortodoxa kyrkans ledande församling i Ryssland. Bildades 1721 och avskaffades 1917, men återupprättades 1943. Heliga tre konungar, detsamma som De tre vise männen. Enligt traditionen kallades de Kaspar, Melchior och Balthasar. Heligt samtal, inom konsthistorien benämning på framställningar av Jungfru Maria med barnet, omgivna av helgon. I renässanskonsten är detta motiv vanligt. He'likon. — 1. Berg i grekiska landskapet Beo-tien, av skalderna besjunget som musernas boning. Jfr Hippokrene. H. når 1 750 m ö.h. — 2. Forn-grekiskt stränginstrument. — 3. Modernt biåsinstrument (kontrabastuba), använt i militärorkestrar. Helikop'ter, flygmaskin med motordriven horisontell rotor, bestående av 2—4 blad. Saknar vingar och propeller. H. kan starta och landa vertikalt och stanna i luften. H. har fått användning vid besiktning av kraftledningar, fotografering och filmning från luften, inspektion av skogsområden, bepudring av växtlighet samt vid ambulansflyg m.m. Jfr Auto-giro. Heliocentrisk, med solen som centrum. Helioga'balus (Ela'gabal), omkring 204—222, romersk kejsare, hade förut varit överstepräst för en syrisk solgud, vars kult han sökte införa i Rom. För övrigt var han beryktad för sitt lastbara levnadssätt. H. mördades vid en soldatrevolt. Helio'polis (”solstaden”), stad i det gamla Egypten, nära Kairo. Se Baalbek. He'lios, den grekiske solguden, som varje dag Hel troddes köra sitt fyrspann över himlavalvet, tills han försvann längst bort i havet i väster. Heliotax'is, se Taxier. Heliotrop, en mörkgrön halvädelsten med blodröda fläckar, en avart av mineralet kvarts. Heliotropism, se Tropismer. Helium, gasformigt grundämne, tillhörande ädelgaserna. Kem. tecken He. Atomvikt 4,003. Atomvärde 0,137. Atomnummer 2. H. upptäcktes först på spektroskopisk väg i solens atmosfär men har sedan i ytterst små kvantiteter påträffats i flera mineral liksom i luften samt i större mängder i gaser från jordgasbrunnar i USA. H. bildas vid vissa radioaktiva ämnens sönderfallande. H. är näst väte det lättaste av alla ämnen. Sedan man i Amerika lyckats erhålla H. i stora mängder, har denna gas fått praktisk användning för fyllning av luftskepp, i vilket avseende H., såsom icke brännbar, är överlägsen vätgas. — Heliumatomen består av två protoner, två neutroner och två elektroner, a-strålningen från radioaktiva element består av heliumatom-kärnor. He'Iiumrör, med förtunnat helium fyllda gasrör. H. lyser med gult sken, då de träffas av elektriska vågor, och används för att studera sådana vågrörelser. HelFas, namn på Grekland, var ursprungligen endast benämning på ett sydtessaliskt stadsområde. Hellas, Sim- och idrottsklubben, bildades 1907 i Stockholm på initiativ av kyrkoherde Ernst Klef-beck. H. har utfört ett berömvärt fostringsarbete bland ungdomen och har haft fler aktiva idrottsmän inom sina led än någon annan svensk idrottsförening. Hell'e, enligt grekiska sagor syster till Frixos*, omkom i Hellesponten, varav denna fick sitt namn. Hellefors Bruks AB, Hällefors, grundat 1639, aktiekapital 20 milj, kr 1956. Järnbruk och järngruvor. Helle'ner, greker*. Jfr även Hellas. Hellen ism, den grekiska kulturform som rådde i de riken, vilka uppstod vid delningen av Alexander den stores världsvälde. Jfr Alexandrinska tidsåldern och Diadoker. HelFer. — 1. Förr österrikiskt bronsmynt, en hundradels Krone. — 2. Se Serner. HellesponTen, det gamla grekiska namnet på Dardanellsundet. Jfr Helle och Frixos. Hellner, J., 1866—1947, politiker och jurist. H. var konsultativt statsråd 1905—06 och utrikesminister 1917—20 i de liberala regeringarna Staaff resp. Edén. Hellqvist, C. G., 1851—90, svensk målare, 1886 professor vid Berlins konstakademi, målade livfulla och tidstrogna historiemålningar (Valdemar Atterdag brandskattar Visby). Hellsing, Lennart, f. 1919, författare som framför allt blivit en omtyckt barnboksdiktare. Hellström. — 1. Paul H., 1866—1927, professor, föreståndare för statens kemisk-växtbiologiska anstalt i Norrbotten 1895—1919. H. tillhörde i flera repriser riksdagen. Jordbruksminister 1926—27. — 2. Gustaf H., 1882—1953, författare, tidnings-korrespondent i Paris, London och USA. Ledamot av Svenska akademien 1942. H. skrev novellsamlingar och romaner (Kring en kvinna, Ett rekommendationsbrev), vilka kännetecknas av intelligent skepsis och god iakttagelseförmåga. En man utan humor är ett självbiografiskt arbete. Till hans mera kända arbeten hör vidare släktromanen Snörmakare Lekholm får en idé och den realistiska folklivsskildringen Storm över Tjurö. Helm'holtz, H. v., 1821—94, tysk matematiker, fysiker och fysiolog. Bland H:s många utomordentliga vetenskapliga insatser märks hans framställ-