Him barrskogar och den tempererade zonens lövträd. Mount Everest bestegs 1953 av E. Hillary. Himlakroppar, de kroppar, som finns i världsrymden, indelas i nebulosor, stjärnor (solen), planeter (jorden), satelliter el. drabanter (månen), kometer och meteorer. Dessutom finns i rymden mer el. mindre fint fördelat kosmiskt stoft. Himmelbjerget, höjdparti i ö. Jylland, mitt emellan städerna Skanderborg och Silkeborg. H. når 157 m ö.h. och är en av Jyllands högsta punkter. Himmler, Heinrich, 1900—1945, tysk politiker, anslöt sig 1923 till nationalsocialistiska partiet. 1929 blev han riksledare för SS. 1936 erhöll han ledningen av den tyska polisen. Som sådan hade han mycket stort inflytande på den tyska politiken. H. begick självmord maj 1945. Hin, fornsvenskt pronomen i betydelsen ”den där”. H. finns kvar exempelvis i uttrycken hinsidan och hin onde (satan). Hinc ro'bur et secu'ritas, lat., härav styrka och trygghet, devis, som förekommer på Sveriges riksbanks sedlar. Hind, hona hos hjortdjur. Hin'demith, Paul, f. 1895, tysk kompositör, amerikansk medborgare sedan 1946. H. har skrivit modernistisk musik. Bland hans verk märks särskilt Mathis der Maler. Hindenburg, po. Zabrze, stad i sv. Polen (förutv. Oberschlesien, Tyskland). 133 000 inv. 1950. I H. finns stora järnverk. Hin'denburg und Beneckendorff, Paul v., 1847— 1934, tysk generalfältmarskalk, deltog i krigen 1866 och 1870—71, blev armékårchef 1903 och pensionerades som general 1911. 1914 kallades H. till överbefälhavare för 8:e armén i Ost-Preussen och segrade i de stora slagen vid Tannenberg och Masu-riska sjöarna. 1916 blev H. generalstabschef samt övertog högsta krigsledningen. H. utträdde ur aktiv tjänst 1919. 1925 valdes han till rikspresident såsom kandidat för de konservativa partierna. H. omvaldes till president 1932 med jämförelsevis liten majoritet över Hitler. Till en början motarbetade H. Hitler, men då denne stöddes av de ledande på konservativt håll (v. Papen och Hugenberg) minskade hans motstånd. 1933 utnämnde han Hitler till rikskansler. På grund av sina insatser i l:a världskriget betraktades H. i Tyskland som nationalhjälte. Som politiker uppträdde han moderat och tillvann sig allmän aktning, även om han under senare år på grund av ålder knappast var vuxen sin ställning. H. begrovs i Tannenbergmonumentet i Ost-Preussen. Hindenburglinjen, beteckning på den tyska befästa ställning i nordöstra Frankrike, som av tyskarna kallades Siegfriedlinjen. Hinderslöshetsbetyg utfärdades förr av pastorsämbete i vissa fall vid ingående av äktenskap och är nu ersatt med äktenskapsbetyg. Hinderslöshetsbevis, se Utgivningsbevis. Hindersmässan el. Henriksmässan, marknad i Örebro den 26 januari. H. är uppkallad efter upp-salabiskopen Henrik den helige och har ägt rum sedan 1300-t. Hindsgavl, gods på Fyn, Danmark, som tillhör danska avdelningen av föreningen Norden. På H. anordnas möten och sommarkurser. Hinduer utgör huvudparten av Indiens befolkning. De tillhör den indoeuropeiska folkstammen men är uppblandade med mongoler, dravidafolk etc. Hinduism, sammanfattande beteckning för de folkliga religiösa åskådningar, som råder bland hinduerna och som i huvudsak går tillbaka till bra-maismen. Hinduku'sh, från Pamir och v. Himalaya österut i n. Afghanistan löpande bergskedja med topphöjder, som når över 6 000 m. H. betyder ”hindudöda 518 ren” och har sitt namn av att hinduer, som vågat sig upp i bergen, frusit ihjäl. På grund av sitt mot havet och monsunvindarna mindre öppna läge har även sydsluttningarna tämligen ringa nederbörd och därför en rätt sparsam skogsvegetation. Hindusta'n (pers, ”hinduernas land”), det stora låglandet i Främre Indien mellan Himalaya och Deccanhalvöns högland, till största delen en allu-vialslätt, uppbyggd av Indus’, Ganges’ och Brahma-putras slamavlagringar. Arealen kan anslås till 12 000 mil2 (jfr Sverige 4 500). Jordmån och konstgjord bevattning gör området till ett av jordens bördigaste och tätast befolkade med en rad av betydande städer, Lahore, Delhi, Lucknow, Allaha-bad, Benares, Calcutta m.fl. Produkter: jute, ris, te, bomull, vete, hirs, indigo, sockerrör, hampa, opium. Befolkningen, 170 milj., är till övervägande del hinduer. Livet och städernas arkitektur får i hög grad sin prägel av folkets religiösa läggning. Här uppstod de stora öst- och sydasiatiska religionerna, bramaismen och buddismen; här har även islam stor utbredning och omfattas av en betydande del av folket. Se vidare Bengalen, Punjab, Rajputana. Hindås, kurort i sv. Västergötland. Hinnkräftor (Entomosfraca), underavdelning kräftdjur, vilka i allmänhet ej har förkalkad hud. Hit hör bl.a. vattenloppor och rankfotingar. Hinnöy el. Hindö, Norges största ö, 2 200 km2, belägen på gränsen mellan Nordmark och Tromsö fylke, framför Ofotenfjordens mynning. 20 420 inv. Hinshelwood [hin'sjlood], sir Cyril Norman, f. 1898, prof, i kemi i Oxford. Erhöll tills, med N. N. Semenov nobelpriset i kemi 1956 för undersökningar över s.k. kedjereaktioner. Hin'terland, ty., uppland, inlandsområde, som naturligt hör ihop med en kuststräcka. Hin'terpommern, benämning på den del av Pommern, som är belägen ö. om floden Oder. HIPO, förkortn. av ty. Hilfspolizei, beteckning för de danska polisstyrkorna i tysk tjänst under ockupationen av Danmark under 2:a världskriget. Hippar'kos, 190—125 f.Kr., forntidens störste astronom, uppställde bl.a. en stjärnkatalog och samlade viktiga iakttagelser över solens och månens rörelser. Hipper, Franz v., 1863—1932, tysk militär, överbefälhavare för slagkryssareskadern i slaget vid Doggers Bank 1915 och Skagerack 1916. Hippodro'm, forngrekisk hästkapplöpningsbana, motsvarande romarnas circus. Används även i modernt språkbruk för cirkus och kapplöpnings-bana. HippogryT, sagodjur med hästkropp, vingar och griphuvud. Hippokamp', i forngrekisk och även senare dekorativ konst förekommande fantasidjur med fram-kropp som en hästs, vilken övergår i en fiskliknande bakkropp. Hippo'krates, omkring 460—370 f.Kr., den mest berömde av de forngrekiska läkarna. Av de 72 böcker, som tillskrivits H., är 60 bevisligen icke författade av honom. För ingen av de återstående skrifterna har man kunnat bevisa, att de författats av H. Vi har därför jämförelsevis osäkra kunskaper om H:s åsikter. H:s teoretiska åskådningar är ju vitt skilda från de nutida. Hans betydelse anses ligga främst däri, att han energiskt bekämpade den samtida övertron på sjukdomarnas gudomliga ursprung, att han lärde, att sjukdomar uppkommer på ett naturligt sätt och just därför kan botas genom mänskligt ingripande men ej genom böner och besvärjelser. H. lade framför allt vikt vid noggranna iakttagelser. Hans behandlingsmetoder var huvudsakligen hygienisk-dietiska. På den senare medicinen har han utövat ett stort inflytande. Hippokre'ne, grek., hästkällan, enligt grekiska