527 Hoppande majoritet sägs en regering ha om den stöder sig på olika partier i olika frågor. Hopparsekten, en frireligiös rörelse i sv. Småland på 1840-t. Hoppe, Ragnar, f. 1885, konsthistoriker, förste intendent vid Nationalmuseum 1922—50. Hopplist, vågformig trälist särskilt använd på tavelramar. Hoppspindlar, hoppande rovspindlar som förekommer på husväggar och klippor. De är vanligen svart- och vitprickiga med stora ögon. Hoppstjärtar (Collem'bola), en ordning vinglösa insekter, vilka har det fjärde av bakkroppens benpar ombildat till ett gaffelformigt utskott, hoppgaffeln. Genom att slå denna mot underlaget kan H. göra långa hopp. De lever av växtämnen. På snö och is uppträder ibland s.k. snö- el. g 1 etscher-loppor (Isoto'ma saPtans) i stora massor. En annan art träffas ibland på blomkruksjord. Hora'tiema, tre trillingbröder från Roms sagotid. Om H. berättas, att de under romarnas strid mot albanerna utvaldes att avgöra kampen genom envig mot tre albanska bröder, curiaterna. Två av H. blev dödade, den tredje blev segrare. Staden Alba Longa underkastade sig därefter Rom. Corneilles tragedi ”Horace” behandlar sagan om H. Hora'tius, Qvintus H. Flaccus, 65—8 f.Kr., romersk skald, erhöll en omsorgsfull uppfostran, vistades en tid i Aten och deltog bl.a. i slaget vid Filippi 42. Efter återkomsten till Rom vann han berömmelse för sina Epo'der och fick genom Vergilius’ förmedling Augustus’ och Maecenas’ beskydd. H:s Oden har haft ett djupgående inflytande på alla tiders lyriska diktning. Bland H:s övriga verk märks Satirer, Carmen Saecu-1 a'r e samt E p i's t o 1 a e, vilka i versifierad brevform framställer H:s levnadsfilosofi. H:s diktning betecknar genom sin lediga, ädla formfulländning och tankeklarhet i många avseenden höjdpunkten av den latinska poesin. Hord, ursprungligen en avdelning av kirgiser el. mongoler; strövande hop, otyglad skara. HoFdaland fylke, norskt fylke omkring Har-danger fjord. 15 597 km2. 204 100 inv. 1952. I H. finns ej någon stad. Ho'reb, se Sinaihalvön. Hore-Belisha [hå'r bölisj'ö], Leslie, f. 1898, engelsk politiker av judisk härstamning, tillhörande de liberala. Ursprungligen advokat, medlem av underhuset sedan 1923, trafikminister 1934—37, krigsminister 1937—40. Som sådan uppträdde han energiskt. Åtgärder avsedda att föryngra den militära ledningen väckte häftig opposition och torde ha medverkat till hans avgång. Maj—juli 1945 var H. socialförsäkringsminister. Horerna [hå'-], årstidens gudinnor i den grekiska gudasagan. Horesm, område i mellersta Asien, efter ryska revolutionen sovjetrepublik, från 1924 delat på Uzbek, Tadsjik, Turkmenien och Kirgisistan. Horisont', den skenbara skärningslinjen mellan himlavalvet och jordytan. Horisonta'1, vågrät. Horisonta'lpendel, instrument för konstaterande av förändringar i lodlinjens riktning, bestående av en ram upphängd på två spetsar, som ej ligger alldeles men nästan lodrätt över varandra. En ändring av lodlinjen medför att ramen svänger. Hormo'n, se Inre sekretion. HoFmus el Ormus, sund vid Persiska vikens mynning. Horn. — 1. Mus,, gammalt biåsinstrument, bestående av ett cirkelformigt böjt, koniskt mässingsrör, slutande i en ljudtratt samt försett med ett koniskt munstycke. I H. finns numera tre ventiler, var Hor igenom hela kromatiska skalan kan erhållas. H. upptogs av konstmusiken på 1700-t. och förekommer nu i alla moderna orkestrar. — 2. Se Kap Horn. Horn, svensk-finsk adlig ätt. — 1. Klas Kristers-son H. av Åminne, 1517—66, en av Sveriges främsta sjöhjältar, riksråd 1561, deltog i Nordiska sjuårskriget både som krigsöverste och amiral. I den senare egenskapen vann han lysande segrar 1564— 66. — 2. Gustav H. av Björneborg och Marienburg, 1592—1657, riksråd 1625, fältmarskalk 1628, ledde försvaret av Livland mot polackerna 1625—28. Under 30-åriga kriget anförde H. vänstra flygeln vid Breitenfeld 1631 samt förde efter konungens död framgångsrikt befälet över en svensk häravdelning. Från 1633 opererade H. tillsammans med Bernhard av Weimar och tillfångatogs i slaget vid Nördlingen 1634. H. frigavs 1642 och intog Skåne i danska kriget 1643—45. 1653 blev H. riksmarsk och ledde som sådan rustningarna i hemlandet under Karl X Gustavs polska krig. — 3. Arvid H. av Ekebyholm, 1664—1742, statsman, general 1700, deltog med utmärkelse i Karl XII:s krig och blev kungligt råd 1705. 1710 blev han kanslipresident men fick sedan en tid vika för Goertz. Efter Fredrik I:s trontillträde behärskade H. såväl konungen som rådet och ständerna. Under den tid han ledde Sveriges politik sökte han med överlägsen statsmannaförmåga lägga makten i rådets hand samt i övrigt verka för en fredlig utveckling. Som motvikt mot det av Hol-steinska partiet genomdrivna ryska förbundet förmådde H. Sverige att ingå i Hannoverska alliansen. Emellertid blev oppositionen mot H:s politik allt starkare, och vid riksdagen 1738 segrade hattpartiet, varefter H. avgick. — 4. Klas F. H. av Åminne, 1763—1823, hovman och officer, en av ledarna för sammansvärjningen mot Gustav III, efter vars mord han landsförvisades. Ho'rnavan, 60 km lång lappländsk sjö inom Arjeplogs socken som avrinner genom Skellefte älv. 425 m ö.h. Sjön är den djupaste i Sverige, största djup 220 m, 251 km2. Hornbæk, dansk badort och fiskeläge på Själland vid n. delen av Öresund. Hornbin igenkänns på sina långa känselspröt och har sina bon i hålor i jorden. Hom'blände (Amfibo'l), i svarta till ljusgröna stänglar kristalliserande silikatmineral, innehållande, utom kiselsyra, även magnesia, kalk, järn och aluminium i växlande proportioner. Finstängligt, nål-formigt utbildat H. kallas strålsten; den trådfina, till vävnad användbara asbesten är en varietet av strålsten. H. är ett i många bergarter (gabbro, diorit, basalt, hornblände, granit, amfibo-lit m.fl.) ingående mineral; de strålstensartade va-rieteterna förekommer bl.a. vid många malmfält i skölar och skarn. Hombländeskiffer består av hornblände och kvarts. Hornborg, Eirik, f. 1879, finländsk historiker och politiker, som bl.a. utgivit Finlands hävder och Sveriges historia. Homborgasjön, en grund, för sitt rika fågelliv berömd, numera sänkt sjö på Västgötaslätten, v. om Billingen. Homdal, brukssamhälle i sö. Dalarna vid norra stambanan. Homfiskar, se Filfiskar. Hornhinna, se Öga. Homkoraller, sammanfattande namn på koralldjur med hornartat skelett. Hornkorp har en tjock böjd näbb och är svart frånsett huvudet som är naket och rödfärgat. Den murar in honan när hon skall ruva. Förekommer i Afrika. Hornorm, en afrikansk huggorm med ett par över