Hor ögonen uppstående taggar. Den omnämns ofta i egyptiernas heliga skrifter. Hompipe [hå'npajp], gammal engelsk dans vanligen i V* takt. Hornsimpa, se Simpsläktet. Hornslut kallas en slutledning enligt följande mönster: Om A är, så är antingen B el. C; nu är varken B el. C; alltså är icke A. Hornstekel, en växtstekel som kan bli 4 cm lång. Den är svart med gul bakkropp och gula antenner. Larverna lever i ved. Hornsvampar, havssvampar med hornskelett. Till H. hör vanlig tvättsvamp. Hornuggla (A'sio o'tus), en medelstor uggla med hudklaffar vid öronöppningarna och örontofsar. Förekommer framför allt i s. Sverige. Flyttfågel. Homåskledare, åskledningsskydd på högspän-ningsledningar. Hornämne el. keratin, ett amorft kväve- och svavelhaltigt, organiskt ämne, tillhörande den undergrupp av proteinämnen, som brukar benämnas albuminoider. H. utgör den väsentliga beståndsdelen i överhuden samt i hår, naglar, horn m.m. Horosko'p, förutsägelse av en människas levnadsöden. Astrologerna lärde, att människan direkt påverkades av himlakropparna. Himmelssfären uppdelades i tolv ”hus”, det första kallat horoscopus. Att ställa en människas H. var liktydigt med att ange läget av horoscopus vid människans födelse. Jfr Astrologi. Ho'rowitz, Wladimir, f. 1904, framstående rysk pianist, känd som Chopintolkare. Gift med Tosca-ninis dotter. Horri'bel, gräslig, förfärlig. Horri'bile dictu [-dik'-], lat., rysligt att omtala. Horiror vacui [-va'kui], lat., avsky för tomrummet. Aristoteles förklarade, att vattnets stigning i sugröret till en pump berodde på naturens avsky för tomrummet. Denna förklaring stod orubbad ända till dess under 1600-t:s första hälft lufttrycket upptäcktes. Hors [år], fr., utom, utanför. — H. de com-bat [-dö kågba'], utom striden, urståndsatt att strida. — H. (de) concours [-kårjko'r], utom tävlan. — H. d’ æ u v r e [-dö'vr], något överflödigt; smörgåsbord. Horisens, stad vid inre delen av Horsensfjord, ö. Jylland, Danmark. 35 898 inv. 1950. Betydande industri, särskilt textilindustri och järnindustri. Horse-power [hå's-pa'oö], eng., hästkraft. Horsgök, se Beckasinfåglar. Horst, se Förkastningar. Horst Wessel, se Wessel. Horiten, stad vid Oslofjorden, Vestfold fylke, s. Norge. 12 600 inv. 1952. Norska flottans huvudstation. Stora varv och verkstäder. Docka. Horten'sia (Hydran'gea horten'sia), från Kina härstammande buske, vars blommor är ordnade i bollformiga blomställningar och har kronlika foderblad. Färgen är ljusröd, i järnhaltig jord blå. Genom att lägga alun och järnfilspån i jorden kan man alltså erhålla blå färg. H. odlas allmänt som krukväxt. Horithy, de Nagybånya [nadj'banja], Miklos, f. 1868, amiral. Ungerns riksföreståndare 1920 —44. H. deltog med utmärkelse i l:a världskriget och blev överbefälhavare för österrikisk-ungerska flottan 1918. Efter revolutionens utbrott organiserade H. den ungerska nationalarmén och valdes 1920 till riksföreståndare. Som sådan motsatte sig H. kejsar Karls försök att bestiga tronen och förde en konservativ politik. 1940 blev H. riksföreståndare på livstid. Sonen Stefan, 1904—1942, utsågs 1942 till H:s ständige ställföreträdare. Under 2:a världskriget måste H. enligt Hitlers order låta ungerska trupper delta i striderna på östfronten. Han kunde 528 ej heller förhindra den tyska ockupationen av Ungern 1944. Då han samma år anhöll om vapenstillestånd hos ryssarna, överfördes han till Tyskland och tillfångatogs där av amerikanarna 1945. Vistas nu i Portugal. Hortikultu'r, trädgårdsskötsel. Horunge. Dubbel H. kallas inom boktryckeriet slutraden på ett stycke om den står överst på en sida. Om begynnelseraden på ett stycke står nederst på en sida kallas denna enkel H. Ho'rus, latinisering av egyptiska Her, en gudomlighet, som förbands med Osirismyten. H. framställdes som Osiris’ son och hämnare. Hose'a, gammaltestamentlig profet, omkring 740 f.Kr. Hosiamfa, hebr., ”hjälp”, ett bönerop riktat till gud el. konungen. I evangelierna används H. som hyllningsrop, ”hell, leve”. Hos'pes, lat., pluralis hospites, gäst. — H o s p i-t a n t, ”besökande”, tillfällig elev. Hospita'1, vårdanstalt för sinnessjuka, jfr Sinnessjukdomar. Hospitalsbrand kallades förr elakartade sår som patienter ådrog sig på sjukhus, innan det var möjligt att förebygga infektioner. Hos'pits, ett slags enklare hotell. Hospoda'r, titel, som förr användes om de turkiska lydfurstarna i Moldau och Valakiet. HosTia, inom romersk-katolska kyrkan beteckning för nattvardsbrödet. Hosti'1, fientlig. — H o s t i 1 i t e't, fientlighet. Hos'trup, J. Ch., 1818—92, dansk författare, präst, blev populär för sina av gott humör präglade lustspel; var en av företrädarna för den nationella liberalismen i Danmark. Hot, eng., het, beteckning på starkt rytmbetonad jazz. Hotch-potchsoppa [håtsj-påtsj-], soppa av vatten, potatis, grönsaker och fårkött samt kryddor. Hotel de ville [åtäll' dö vill'], fr., stadshus. Hotell- och restauranglagen, se Arbetslagstift-ning. Hotellstadgan är av 8 juni 1917. Hot Springs [hått-], stad i Arkansas, USA. 29 298 inv. 1950. I H. finns varma mineralkällor. Hottentotfer, i Sydafrika levande folkstam, som står nära buschmännen. De är längre än dessa men har för övrigt samma smutsgula, rynkiga hud och spiralformigt lockiga, i små kulor ansamlade ”pep-parkornshår”. Kvinnorna företer en egendomlig, kraftig fettansamling på bakdelen, s.k. steatopygi. H. har förr varit utbredda över större delen av Sydafrika men har på senare tid minskat i antal och trängts något mera åt norr. De lever av boskapsskötsel. Språket utmärks av egendomliga smackljud (upprepande av stavelserna ”hott” och ”tott”), vilka gett rasen dess namn. Houdon [odårf], J. A., 1741—1828, fransk bildhuggare, den förnämste representanten för fransk 1700-t:s skulptur. Högst står H. som porträttskulptör. Han ansluter sig visserligen till tidens klassiskt betonade stil, men hans arbeten präglas samtidigt av en viss originell grace och av inträngande karakte-riseringsförmåga. Till hans mest kända arbeten hör Voltairestatyn i Comédie frangaise, Paris. Houri, se Huri. House [ha'os], eng., hus. — H. of Commons, underhuset. — H. of Lords, överhuset. House [ha'os], E. M., 1858—1938, nordamerikansk politiker, överste. H. var president Wilsons närmaste man och dennes högra hand vid fredsarbetet i Paris. Housman [ha'osmön], A., 1859—1936, engelsk skald, professor i Cambridge. H:s diktsamlingar A Shropshire lad och Last poems