Hum föreställningarna anser H. ha uppkommit ur människans hjälplösa fruktan och barnsliga förhoppningsfullhet. Humi'd, fuktig. — Humidite't, fuktighet. Humi'da klimat kallas klimat med en nederbörds-mängd, som överstiger avdunstningens storlek. Humi'I, ödmjuk. Humi'nsyror, sura ämnen, som ingår i humus*. Humle (Hu'mulus lu'-pulus), till familj Mora-ceae hörande, slingrande ört med handflikiga blad. Hanblommorna sitter i greniga knippen. Honblommorna är anordnade i kottlika hängen. De innehåller ett beskt ämne, lupulin. Fruktställningarna används därför vid öltillverkning. H. odlas framför allt i Tyskland och England. I vårt land förekommer H. numera endast som prydnadsväxt. Humlegården, offentlig park på Östermalm i Stockholm. I H. är Kungl. biblioteket beläget. Ursprungligen anla-des H. för humleodling (1619) och tillhörde den kungliga ladugården, blev senare kunglig lustpark och överlämnades 1869 till Stockholms stad. Humlor (Bom'bus) har hårig, klumpig kropp. En övervintrande hona bygger på våren ett bo med vaxceller, som fylls med frömjöl och honung. I dessa läggs ägg, ur vilka utvecklas arbetare och på hösten även hannar och honor. Endast de senare övervintrar. Flera arter finns i Sverige såsom stenhumlan (B. lapida'rius), som är svart med spetsen av bakkroppen röd, och jordhumlan (B. terrest'ris), som har gula tvärband och vit bak-kroppsspets. Hummer, se Reptantia. Humoresk', skämtsam berättelse el. musikstycke. Humperdinck [hom'-], E., 1854—1921, tysk kompositör, känd för operan Hans och Greta. Humus, beteckning för multnade rester av växter och djur, vilka kan vara mer el. mindre uppblandade med mineralpartiklar. Med hänsyn till tillblandningens art och förmultningens typ och grad skiljer man på förna, torv samt humus i mera egentlig bemärkelse, nämligen råhumus, mår, gyttjehu-mus, dy och mull. En god humushalt i mineraljorden är ur jordbrukssynpunkt önskvärd. Humö'r, lynne, gott el. dåligt lynne; sinnelag. Hunafjorden är den största fjorden på Island. Hunan, provins i s. Kina. 206 000 km2. 33,2 milj, inv. 1955. Hundapor, se Babianer. Hundare, gammal benämning för härad i Mälarlandskapen. Hunddjur (Ca'nidae), en rovdjursfamilj, som vanligen har fem tår på främre benen och fyra på bakre samt trubbiga och ej indragbara klor. De är tågångare. Nosen är lång. Bakom rovtanden finns vanligen två kindtänder. Svansen är lång och hårig. Till H. hör fjällräv, räv, ökenräv samt hundsläktet, vilket senare bl.a. omfattar t amhun d (se Hundraser), dingo, schakal och varg. Hunden, Stora och Lilla, stjärnbilder på n. stjärnhimlen*. Hundgalenskap, se Vattuskräck. Hundgrottan, grotta nära Neapel, där luften är 532 starkt kolsyrehaltig. Kolsyran är tung och samlar sig vid marken, varför exempelvis hundar kvävs, om de inkommer i grottan. Hundhaj, en omkr. 1 m lång haj som förekommer i Atlanten och Medelhavet. Har trubbiga tänder för att krossa födan, som utgörs av krabbor, musslor etc. Hundkäx (Anthris'cus silvest'ris), en ört med findelade blad och små, vita blommor i flock. H. är ytterst vanlig. Hundmånad, rötmånad*. Hundra dagarna, se De hundra dagarna. Hundraser. Tamhunden (Ca'nis familia'ris) är troligen människans äldsta husdjur. Man anser, att nu levande H. härstammar från flera hundarter och att möjligen även korsningar med varg och schakal ingår. Internationellt brukar man indela H. i nedanstående grupper. 1. Spetshundar har varglika huvuden och spetsiga, upprättstående öron. Hit hör norrländsk spets, som är grå till färgen, lappländsk spets el. vallhund, som vanligen är svart, vit tysk spets, som liknar den norrländska och till färgen är vit, samt vidare eskimåhund, samojedhund m.fl. 2. Drivande jakthundar, till vilka främst hör stövarna, vilka varierar i färg och även för övrigt i utseende (schillerstöva-ren, hamiltonstövaren m.fl.). Till denna grupp hör även taxarna, vilka finns både i kort- och långhårig form. De kännetecknas av korta ben och lång kropp. Vid jakt används de framför allt som grythundar mot grävling och räv. 3. Spårhundar för jakt, vilka icke är drivande. Hit hör bl.a. den engelska blodhunden, som har rynkigt ansikte och hängande öron. 4. H. för jakt på fågelvilt. Hit hör setter (t.ex. gordonsetter) och poin-ter, vilken har kort, slät päls. De tyska vor-stehhundarna, som vanligen är tecknade i brunt och vitt, hör även hit. 5. Råtthundar används framför allt som sällskapshundar. Hit hör fox-terriern, som vanligen är vit med svarta el. bruna tecken. 6. Större sällskapshundar och vakthundar. Till denna grupp räknas sankt-bernhardshunden, vilken finns både i långhårig och korthårig form. Newfoundlandshunden är något mindre, vanligen långhårig och helsvart. Dansk ulmerdogg (grand danois) hör även till denna grupp liksom den tyska schäferhunden, som vanligen är varggrå med uppstående öron. Den används som sanitetshund och polishund och framför allt som sällskapshund. Dobermannpinschern, som är lättbyggd och livlig, samt den långhåriga collien och airdaleterriern hör även hit. Rottweiler är även en omtyckt sällskapshund. Vinthundarna används i Sverige uteslutande som sällskapshundar. I England hålls de för kapplöpningar. Uteslutande som sällskapshund används även bulldoggen, av vilken finns flera raser. Pudeln är på grund av sin tillgivenhet och klokhet omtyckt som sällskapshund. 7. Knähundar. Till denna grupp hör mopsen, dvärgpinschern samt pekingesisk H. (pe-kingeser). Angående de olika H:s utseende se bilden Hundraser. Intresset för H. tillvaratas i Sverige av Svenska kennelklubben, som stiftades 1889 och av vilken finns ett 30-tal underavdelningar. Hundraårskrigen, benämning på de krig, som med en del avbrott fördes mellan England och Frankrike 1337—1453. Till en början hade engelsmännen överhand och i freden i Brétigny 1360 erkändes Englands överhöghet över Akvitanien och Calais. Den franske konungen Karl V började åter krig 1369 och fransmännen lyckades återta alla engelska besittningar utom Calais. Därefter följde ett långt uppehåll, tills Henrik V av England började kriget på nytt 1415. Han intog n. Frankrike och erkändes som fransk tronföljare i freden i Troyes 1420. Emellertid vållade tronföljdsfrågan nya stridigheter, Humle.