53i den nordiska gudasagan två korpar, som ägdes av Oden. Hu'gleik; i Äæwulfsdikten namn på en av ”gea-ternas” konungar, vilken dödades under ett tåg mot chattuariema (år 516 enligt den frankiske hävdatecknaren Gregorius av Tours). Hugo [ygå'], Viktor, 1802—85, fransk författare, var medelpunkten i de franska nyromantikernas krets (Le Cénacle), vars litterära program han framlade i företalet till versskådespelet Cromwell. Med sina dramer (Hernani, Ruy Bias) förskaffade H. nyromantikernas idéer tillträde till den franska scenen. I medeltidsromanen R i n g a r e n i Notre Dame tillämpade H. vidare romantikens grundsatser liksom i diktsamlingarna L e s orientales, Les feuilles d’a u t o m n e m.fl. H. blev 1841 ledamot av Franska akademin och var det mest betydande litterära namnet i Frankrike. 1845 blev H. utnämnd till pär av Frankrike och spelade en viss politisk roll, kämpande för liberala idéer. På grund härav måste H. efter Napoleon III:s statsvälvning lämna landet till 1870, då han efter kejsarens fall återvände. Under sin landsflykt skrev H. bl.a. tendensromanen Samhällets olycksbarn. Grunddraget i H:s författarskap är hans sällsynta förmåga att skapa rytmisk och melodisk skönhet samt hans levande och rika fantasi. Hugo, Yngve, f. 1886, folkhögskollärare, rektor vid Brunnsviks folkhögskola 1926—32, chef för Radiotjänsts föredragsavdelning 1931—42 och riks-programchef i Radiotjänst 1942—49. Hugo Capet [ygå' kapä'], omkr. 938—996, konung av Frankrike 987, var den förste av kapeting-ernas ätt. Under hans regering blev konungamakten alltmer försvagad, och stormännen styrde nästan självständigt sina län. Hugo Gebers förlag, bokförlag i Stockholm, uppkallat efter Hugo Geber (1853—1914), vilken 1887 övertog J. Seligmann och Co:s förlag. Huitfeldtska stipendiefonden, se Hvitfeldtska sti-pendieinrättningen. Hui Tsung, 1082—1135, kejsare av Kina (1101— 25). H. var en synnerligen framstående konstnär och sin tids förnämste konstsamlare. Han grundade även en konstakademi. Huizen [höj'sen], fiskläge och radiostation i Holland nära Amsterdam. Huizinga [höjs'inga], Johan, 1872—1945, pra fessor i Leyden. Som kulturhistoriker uppställde H. teorier om lekens och spelets betydelse för kulturutvecklingen. Hans viktigaste arbete är Medeltidens höst. Huldra, enligt nordisk folktro ett slags skogsvä-sen av ganska obestämd karaktär. Huliga'n, ligayngling. Hull [hall], egentligen Kingston upon Hull, stad vid mynningen av floden H. 300 000 inv. 1954. En av Englands mest betydande hamnstäder, står i livlig förbindelse med n. Europa. Industristad. Centrum för havsfiske. Hull [hall], Cordell, 1871—1955, amerikansk politiker, tillhörande demokraterna. Utrikesminister 1933—44. Som sådan företrädde han gentemot axelmakterna en klart demokratisk ståndpunkt och arbetade på ändring av neutralitetslagstiftningen. H. sökte även åvägabringa samarbete med övriga amerikanska stater. Nobels fredspris 1945. Hullgren, Oscar, 1869—1948, målare, känd för sina marintavlor. Hult, skogsbacke, ingår i äldre svenska ortnamn som beteckning för lövskogsrik plats. Hult, Alrik, f. 1867, ingenjör, som tillsammans med brodern Oscar H., 1863—1937, gjort uppfinningar rörande pumpar, separatorer och motorer. Hultgren, Gunnar, f. 1902, teolog, domprost i Hum Härnösand 1940—47, därefter biskop i Visby. Från 1951 biskop i Härnösand. Hultman, J., d. 1734, Karl XII:s taffeltäckare, medföljde konungen på alla hans fälttåg. H. upptecknade sina minnen från åren i konungens tjänst. Hultsfred, köping i Sevede härad, Kalmar län. 3 763 inv. 1955. Huma'n, ”mänsklig”; hyfsad, vänlig, tillmötesgående. Motsats: Brutal. — Humanise'ra, göra mänsklig(are). — Humanite't, människokärlek. Humanio'ra, humanistiska* vetenskaper. Humanism, en kulturströmning, som uppkom under reformationstidevarvet i samband med renässansen och som trädde i opposition till den medeltida skolastiken, i dess ställe hävdande en mera mänskligt betonad bildningsform med den klassiska antiken som föredöme. Man började ivrigt studera de klassiska författarna, och H. blev snart även en beteckning för kännedom om klassisk filologi. H. har sedan blivit namn på den allmänmänskliga åskådning, som gjort sig gällande i europeisk litteratur i och med bl.a. Her ders och Goethes författarskap. Humanistiska fonden grundades 1927 och förvaltas av Vitterhetsakademien. 10,5 milj, kr 1955. Dess avkastning utdelas 2 ggr årligen till humanistisk forskning m.m. H. har anslag av lotterimedel och sedan 1947 särskilt statsanslag. Humanistiska vetenskaper. De till den filosofiska fakulteten vid universiteten hörande vetenskaperna uppdelas i en matematisk-naturvetenskaplig grupp och en humanistisk grupp, den senare bl.a. omfattande språk, filosofi, historia, konst- och litteraturhistoria. Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, Kungl., grundades 1918 och utger Skrifter. Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, Kungl., grundades 1889. Utger Skrifter sedan 1890. 1'Humanité [lymanite'], socialistisk, sedermera kommunistisk tidning i Paris, grundad 1904 av Jean Jaurès. Humanitä'r, människovänlig. Hum'ber, engelsk flod. Uppkommer av källflo-derna Ouse och Trent och utfaller i Nordsjön vid staden Hull. Hum'bert, se Umberto. Humboldt [hom'-]. — 1. W. v. H., 1767—1835, tysk politiker och författare, motarbetade Napoleon och företrädde tysknationella åsikter. Sedermera sökte han som ledamot av statsrådet i Preussen 1817—19 införa en liberal ståndsrepresentation. H. utgav värdefulla språkvetenskapliga arbeten samt översättningar från grekiskan. Han stod i intim beröring med ledande tyska litterära personligheter (Goethe och Schiller). — 2. Alexander v. H. (1769 —1859), tysk naturforskare, en av de främsta under sitt tidevarv. Särskilt betydelsefulla var hans forskningsresor i Sydamerika. Humboldtbergen [hom'-], se Kuenlun. Humboldtströmmen, se Peruströmmen. Hum'bug, bedrägeri, svindel, bluff. Hume [hjo'm], D., 1711—76, skotsk filosof. H. tillhörde den engelska filosofiska riktning, som kallats empirism, och som grundlädes av Bacon och utvecklades vidare av Locke och Berkeley. H. framhöll, att vårt själsliv uppbyggs av sinnesintryck och på dessa grundade föreställningar, vilka förbinder sig med varandra. Det omedelbart givna är endast sinnesintrycken och de spår, de kvarlämnar. Vårt jag är endast sammanfattningen av dessa företeelser. Om yttervärlden har vi ingen direkt kunskap. Orsaksbegreppet är exempelvis endast en erfaren-hetsmässig samling iakttagelser av att vissa företeelser brukar följa efter varandra. De religiösa