Huv Huvudfoting, bläckfisk. skal och bläcksäck. Kroppen har fenlika hudveck längs sidorna, fångstarmarna har sugskålar. Hit hör flera i haven levande arter. Huvudjakt, en särskilt hos malajstammarna på Bomeo förekommande sed att som troféer samla och bevara huvuden av fiender. H. bottnar i religiösa föreställningar. Huvudkål, se Kål. Huvudman. — 1. Person, som befullmäktigat annan att å hans vägnar uträtta något. — 2. Representanter för insättarna i en sparbank. En av dessa skall handha bankens ledning. — 3. Den person inom en adelsätt, som representerar släkten vid adelsmöten. — 4. Organ som har ansvaret för social vårdgren, t.ex. landstingen för kroppssjukvården. Huvudredare kallas den person, som i förhållande till tredje man företräder ett partrederi. Enligt sjölagen, som även innehåller vissa andra bestämmelser rörande H., kan till H. endast utses i landet bosatt svensk medborgare. Huvudrot, se Rot. Huvudsats, se Sats. Huvudtitel. Riksdagen bestämmer till vilka ändamål de till statsverket anslagna medlen skall användas. De egentliga statsutgifterna grupperas i H., vilka är fjorton: 1) Kungl. hov- och slottsstaterna, 2) justitiedepartementet, 3) utrikesdepartementet, 4) försvarsdepartementet, 5) socialdepartementet, 6) kommunikationsdepartementet, 7) finansdepartementet, 8) ecklesiastikdepartementet, 9) jordbruksdepartementet, 10) handelsdepartementet, 11) inrikesdepartementet, 12) civildepartementet, 13) oförutsedda utgifter, 14) riksdagen och dess verk m.m. Huvudton, mus., grundton i ett ackord. Huvudvärk förekommer ofta som symtom vid ett flertal sjukdomar, febersjukdomar, åderförkalkning, förgiftningar etc. H. kan även bero på inflammationer i näsans bihålor, sjukdomstillstånd i huvudets känselnerver etc. Av obekant anledning uppträder H. som en vardaglig åkomma utan större betydelse. Långvarig el. ofta upprepad H. har dock oftast någon av ovannämnda orsaker. Huxley [hakk'sli]. — 1. Thomas H., 1825—95, engelsk naturvetenskapsman, som skrev värdefulla paleontologiska arbeten och väsentligt bidrog till darwinismens seger. — 2. Julian H., f. 1887, engelsk biolog, sonson till H. 1. Han har varit professor i zoologi i London samt utgivit vetenskapliga och mycket uppskattade populärvetenskapliga böcker. Generalsekreterare i Unesco 1946—48. — 3. Aldous H., f. 1894, engelsk författare, sonson till H. 1. Han har utgivit romaner, noveller och essäer, vilka utmärker sig för skarpsinnig, psykologisk analys 536 och bitande satir. H. anses i hög grad representativ för en illusionsfri nutidsmentalitet. Huygens [höj'sjens], C., 1629—95, holländsk astronom, fysiker och matematiker, mest känd för sin teori om ljuset som en vågrörelse i den elastiska etern. Denna teori är numera övergiven till förmån för Faraday-Maxwells elektromagnetiska ljusteori. Enligt den s.k. H:s princip, som gäller för alla slags vågrörelser, är varje partikel, som befinner sig i det i rörelse försatta mediet, ett rörelsecentrum, från vilket vågor, som brukar kallas elementarvå-gor, utgår. Vågfronten bildas av den yta, som omsluter dessa elementarvågor. Förklaringen till att vågrörelsen ej blir ett virrvarr av smårörelser gavs senare av Fresnel, som påvisade, att elementarvå-gorna genom interferens delvis upphäver varandra. Huygens’ princip, se Huygens. Huysmans [uismarfs], J. K., 1844—1907, fransk författare av holländskt ursprung, började sitt författarskap i den naturalistiska stilen men övergick senare till katolicismen, varefter hans författarskap fick en mera mystisk betoning. Bland hans romaner märks A Rebours, En route, La C a t h é-d r a 1 e m.fl. Huysmans [höj's-], C., f. 1871, belgisk politiker, publicist. 1901—20 var H. generalsekreterare i Internationella socialistiska byrån. H. blev borgmästare i Antwerpen 1932. Ordförande i Socialistiska arbetarinternationalens exekutivråd 1940. Konseljpresident 1946—47. Hwang-ho, se Hoang-ho. Hvar 8 dag, illustrerad veckotidskrift, grundad i Göteborg 1899 och nedlagd 1933. H videätten el. Skjalm Hvides ätt, framstående dansk stormanssläkt, till vilken hörde åtskilliga ärkebiskopar i Lund på 1100—1200-t. Hvilans folkhögskola i Åkarp i Malmöhus län, grundad år 1868, en av Sveriges tre äldsta folkhögskolor. Hvistendahl, Signe, 1881—1943, målarinna, som bl.a. utförde expressionistiska och färgstarka fjällbilder. Hvitfeldtska stipendieinrättningen (officiellt Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen), stiftelse, avseende dels att bereda stipendier åt lärjungar i gymnasierna vid de allmänna läroverken inom Göteborgs län och åt studerande vid rikets universitet och högskolor samt vid Chalmers tekniska högskola, dels att ge understöd för vetenskaplig och pedagogisk verksamhet. Donationen går tillbaka dels på Margareta Dyres (f. Hvitfeldt) 1664 uppsatta testamente, dels på av Karl XI 1694 utfärdade stadgar, enligt vilka H:s vid reduktionen indragna egendomar återställdes. Hyacinf. — 1. Bot. (Hyacin'thus orientaTis), till familj Liliaceae hörande lökväxt. Blommorna, som är vita, gula, röda, violetta el. blå är anordnade i upprätt klase. — 2. Miner., ädelsten, se Zirkon. Hya'derna el. Regnstjärnorna kallas en stjärn-grupp i Oxens stjärnbild. Hyakin'tos, äldre spartansk gud, vilken dyrkades före Apollon. Enligt myten var H. en av Apollon älskad yngling, som Apollon själv råkade döda vid diskuskastning. Apollon lät sedan hyacinten växa upp ur ynglingens blod. Hyali'n, genomskinlig, strukturlös. Hybri'd, bastard*. Hy'bris, övermod, förhävelse. Hyde [hajd], Douglas, 1860—1949, irländsk författare. H. var Eires förste president 1938—45. Hyde Park [haj'd pa'k], stor park i v. London. Hyderabad [hajdöröbæd] eller Haiderabad. — 1. Stat i centrala delen av Indien. 214 000 km2. 18,7 milj. inv. 1951. H. är den största och folkrikaste av de till Indiska unionen hörande staterna. Befolkningen lever av jordbruk och hantverk. — 2.