537 Huvudstad i staten H. 1 085 722 inv. — 3. Stad i Pakistan, provinsen Sind, nära Indus, 241 801 inv. 1951. Hy'dra. — 1. Grek., vattenorm. I den grekiska gudasagan berättas särskilt om den lerneiska H., ett fasansfullt vidunder, som bodde i träsken vid Lerna och dödades av Herakles. — 2. Se Armpolyp. Hydra't, kem., bas*. Hydra'tcellulo'sa bildas av cellulosa vid behandling med alkalier. Den är mera smidig och glänsande än vanlig cellulosa och har därför betydelse vid mercerisering. Hydraulisk press. Enligt Pascals princip fortplantas det tryck, som utövas på en vätska, som utfyller ett slutet rum, med oförminskad styrka till alla delar av rummets vägg. Om det tryck, som utövas på en yta av en cm2, är t.ex. ett kg, blir det till en yta, vars storlek är fem cm2 fortplantade trycket fem gånger så stort eller fem kilogram. Pascals princip säger alltså även, att det till en viss yta fortplantade trycket är direkt proportionellt mot ytans storlek. H. är en direkt tillämpning av Pascals princip. H. har, sedan det blivit möjligt att konstruera vattentätt slutande kolvar, fått en betydande användning inom näringslivets olika grenar t.ex. för sammanpressning av bomullsbalar, för lyftning av tyngder m.m. Hydrauliskt murbruk, murbruk, som hårdnar under vatten. Hydraulisk vädur, automatisk anordning för uppfordring av vatten, vilken drivs av det vattenfall, som lämnar det vatten, som uppfordras. H. består av en luftklocka med ventilanordningar. Hydraulisk växel, vätskepump som driver en turbin, varigenom ernås variabel utväxling mellan axlarna. Hydre'ring, inlagring av väte till en förening. H. utförs oftast med katalysatorer av finfördelad metall (nickel, platina). Jfr Fetthärdning. Hydri'd, förening mellan metall och vätgas, t.ex. litiumhydrid LiH. Hydrocellulo'sa bildas vid behandling av cellulosa med syror. H. är spröd och har betydelse vid karbonisering då man av halvylle framställer ylle. Hydrodynami'k, läran om vätskor i rörelse. Hydrofon [-få'n], undervattenslyssnarapparat. Hydrofor [-få'r], vattenuppfordringsanordning. Hydrografi', vetenskapen om vattnet på jorden, dess cirkulation och fördelning på jordytan. Numera särskiljer man oceanografin, vetenskapen om havsvattnet, som särskild vetenskap, och H. blir då endast vetenskapen om färskvattnet. Hydrokino'n el. paradioxibensol [CeH^OH^J, färglösa kristaller. En lösning av H. används vid fotografisk framkallning. Hydroly's kallas en kemisk förenings sönderdel-ning under inverkan av vattnets väte- och hyd-roxyljoner. På grund av H. kan t.ex. ett neutralt salt visa alkalisk el. sur reaktion i vattenlösning. Natriumkarbonat, kem. formel Na2CO3, dissocieras i vattenlösning i Na-joner och CO3-joner. Även vattenmolekylerna är om än i liten grad dissocierade i H- och OH-joner. I lösningen finns alltså bl.a. CO3- och H-joner. Då kolsyran är en svag, dvs föga dissocierad syra, bildas i viss utsträckning odis-socierade kolsyremolekyler och lösningen kommer att innehålla ett överskott på fria OH-joner, som ger sig till känna bl.a. därigenom, att lackmuspap-per färgas blått. Om i en vattenlösning joner finns närvarande, som kan bilda svårlösliga föreningar, kan hydrolysen ge anledning till utfällning av dessa. Hydromekani'k, läran om vätskors jämvikt och rörelse. H. indelas i hydrodynamik och hydrostatik. Hyg Hydronblått [-å'n-] är ett ljusäkta svavelfärgämne. Hydro'niumjon, vätejon förenad med en molekyl vatten. Bildas vid elektrolytisk dissociation av syre i vattenlösning. Hydrophylla'ceae, växtfamilj med skålformig krona och parflikiga blad. Hydropla'n. — 1. Se Flygväsen. — 2. Särskilt förr, flatbottnad, snabbgående motorbåt, vars botten ofta är gjord i avsatser. Vid full fart befinner sig främre delen av båten helt över vattnet. Hydrosoler [-så'ler], kolloida vattenlösningar. Hy drosta ti'k, läran om vätskors jämvikt. Hydrosta'tiska paradoxen, en sats inom hydro-mekaniken, enligt vilken det tryck, som råder vid bottnen av ett kärl, innehållande en vätska, endast är beroende av vätskans spec. vikt och den fria vätskeytans höjd över bottnen, medan det är oberoende av kärlets form. Hydrosta'tiska vågen, en våg, vars ena vågskål är högre upphängd än den andra och undertill försedd med en krok. H. används för bestämning av fasta, i vatten olösliga föremåls specifika vikt genom föremålens vägning först i luft och sedan i vatten. Hydroterapi', behandling av sjukdomar med vatten (badbehandling). Hydroxfd, bas*. Hydroxy'1, benämning på den envärdiga kemiska radikalen OH. Baserna karakteriseras av att de i vattenlösningar avdissocierar OH-joner. Hydroxy'lderiva't, som även kallas oxidderivat, organiska föreningar, i vilka en el. flera väteatomer ersatts med hydroxyl (t.ex. alkoholer). Hye'nhund, ett i Afrika förekommande hunddjur som påminner om en hyena. H. är stora djur av W2 m längd som oftast lever i flock. Fläckig hyena. Hye'nor (Hyae'nidae), en familj rovdjur, som har fyra tår på såväl fram- som bakbenen samt trubbiga, ej indragbara klor. Nosen är kort och bred och pälsen sträv. H. lever av as och döende djur och är kända för sin feghet och sitt oangenäma tjut. Till H. hör strimmiga hyenan (Hye'na stria'ta), som är gulaktig med svarta tvärstrimmor. Den lever i n. Afrika. Fläckiga hyenan (Hye'na crocu'ta) är brunfläckig och lever i s. och ö. Afrika. Hygie'a, Asklepios’ dotter, var i den grekiska gudasagan hälsans gudinna. Hygieia, se Hygiea. Hygie'n, hälsovårdslära. Hygie'nisk revy', tidskrift för medicinskt upplysningsarbete, grundad 1912. H. är organ för Sveriges hälsovårdsnämnder. Hygrome'ter, se Hygrometri.