Hyg Hygrometri', mätning av luftens fuktighet. Med fuktighetstrycket förstås det absoluta trycket av den vattenånga som vid ett visst tillfälle finns i luften. Den relativa fuktigheten, som är ett annat sätt att uttrycka luftens halt av vattenånga, dess fuktighetshalt, är förhållandet mellan det absoluta fuktighetstrycket och det högsta tryck, som vid samma temperatur kan ifrågakomma utan att vattenångan börjar kondenseras, det s.k. mättningstryc-ket. Fuktighetshalten kan även uttryckas genom angivande av daggpunkten, dvs den temperatur, vid vilken vattenångan börjar kondenseras, om luften avkyls. Mätning av luftens fuktighet sker med tillhjälp av instrument, som kallas hygrometrar. Som ett exempel på ett dylikt instrument må nämnas psykrometern. Psykrometern består av två kvicksilvertermometrar, av vilka den enas kula är omgiven av ett med vatten fuktat tygstycke. På grund av vattnets avdunstning visar denna termometer lägre temperatur än den andra. Temperaturskillnaden blir större, ju torrare luften är, medan den sjunker ned till 0, om luften är mättad med vattenånga. Hygrosko'p, en apparat, som icke möjliggör mätning utan allenast en ungefärlig uppskattning av luftens fuktighet. Jfr Hygrometri. Hygrosko'piskt sägs ett föremål vara, som upptar fuktighet ur luften. Poröst klorkalcium, som är starkt H., används som torkningsmedel för gaser; smält klorkalcium begagnas av samma skäl som torkningsmedel för vätskor. Hygrosko'piskt vatten, det vatten som finns i till synes torr jord, emedan denna är hygroskopisk. Hylander, Ivar, f. 1900, biskop i Luleå sedan 1956. Domprost i Växjö 1943—56. Hylle, se Blomma och Fosterutveckling. Hülphers, W., f. 1871, författare, som utgivit romaner och diktsamlingar samt skådespelet C a r o-1 u s r e x. Hylsmask, se Binnikemaskar. Hyltén-Cavallius, G. O., 1818—89, folklivsfors-kare och biblioteksman. H. har utgivit samlingen Svenska folksagor och äventyr samt det för svensk allmogeforskning ytterst betydelsefulla arbetet Wärend och w i r d a r n a. Hymans [imans'], P., 1865—1941, belgisk politiker, utrikesminister 1918—20 och 1924—26 samt 1927—35 i olika ministärer. 1935—36 var han minister utan portfölj i van Zeelands ministär. H. deltog ivrigt i NF:s arbete. Hy'men, Hymenaios, grek., namn på den grekiska och romerska bröllopssången. H. är även namn på äktenskapets gud. Hy'mer, enligt den nordiska gudasagan en jätte vid havet. Eddadikten Hymniskvida berättar om Tors besök hos H. Hymn, lovsång, särskilt av patriotiskt el. religiöst slag. Hyndevadsån, Eskilstunaån*. Hyoscin [-sji'n] el. skopolami'n, en alkaloid, som förekommer i Hyoscyamus- (bolmört) och Scopolia-arter. H. verkar dövande utan att i större utsträckning påverka hjärtverksamheten och används inom kirurgin. Hyoscyamin [-sjyami'n], ett ämne, som bl.a. finns i bolmört och som förekommer i två olika former (vänster- och högervridande). Den vänstervridande formen är den som egentligen har verkningar på organismen; dess verkan är i stort sett densamma som atropins, ehuru kraftigare. Hyoscyamus [hyosjy'-], se Bolmört. Hypa'tia, kvinnlig grekisk filosof i Alexandria, dotter till matematikern Teon. H., som var verksam i slutet av 300-t. och början av 400-t. anslöt sig till den hedniska nyplatonismen. Hon dog martyrdöden, mördad vid ett upplopp av den kristna pöbeln. Hyperbel. Ai och A är asymptoter, Fi och F är brännpunkter. 538 Hy'per- (grek, prepositionen hype'r, över), något överdrivet, stegrat över det normala. H. används i sammansättningar. HyperaciditeT, ökad halt av saltsyra i magsaften. Hyper'bel. Medan ellipsen är orten för de punkter för vilka summan av deras avstånd från två givna punkter (ellipsens brännpunkter) är konstant, är H. orten för de punkter, för vilka skillnaden mellan deras avstånd till två givna punkter (H:s brännpunkter) är konstant. Mittpunkten på [-sammanbindningslin-jen-] {+sammanbindningslin- jen+} mellan brännpunkterna kallas H:s centrum. Genom den na punkt går två räta linjer, som har den egenskapen, att de, ju mer de utdras, alltmer närmar sig de två grenar, av vilka H. består, dock utan att någonsin råka dessa. Dessa linjer kallas för H:s asymptoter. Hyperbo'1,. retorisk överdrift i uttryck, svulst. Hyperboloi'd, en yta, som, hur den än skärs med ett plan, alltid ger skärningskurvor, som är ellipser el. hyperblar. Hyperboréer. — 1. Forntida sagofolk, som hade sin boning längst i n., enligt O. Rudbeck i Skandinavien. — 2. H. el. arktiker är en gemensam benämning på flera polarfolk. Hyperica'ceae, växtfamilj, se Johannesört. HyperFon, enligt den grekiska gudasagan en titan, som var fader till solguden Helios, mångudinnan Selene och morgonrodnaden Eos. Hyperft, geol., en med gabbro och diabas nära besläktad eruptivbergart, förekommande som långsträckta bergsryggar i gnejs inom en zon från Skåne, genom Småland, Västergötland och upp genom Värmland. Taberg söder om Jönköping är ett sådant hyperitberg; det utmärks av en abnormt hög halt av magnetit, varför bergarten där delvis får karaktären av järnmalm. Hyperkatalek'tisk, en versrad, vars antal stavelser överskrider det av det rytmiska schemat medgivna. Hypertoni', beteckning för högt blodtryck, som bl.a kan bero på njursjukdom eller åderförkalkning. Hypertrofi', ett organs ökning i storlek beroende på förstoring av vävnadsbeståndsdelarna utan ökning av cellernas antal, ökad användning av ett organ medför oftast H. Hyp'nos, enligt grekiska sagor sömnens gud, tvillingbroder till dödens gud, Tanatos. Hypno's, ett sömnliknande tillstånd, som framkallas av en hypnotisör genom åtbörder, tillsägelser etc. Långt ifrån alla personer kan hypnotiseras. Endast sådana personer, vars själsliv besitter en viss grad av suggestibilitet, vilkas föreställningsliv är lätt påverkbart, kan bringas i H. H. skiljer sig ej till arten, endast till graden från vanlig suggestion. Principiellt är det vid H. fråga om samma process som då man t.ex. ger ett barn en tillsägelse, ”du skall göra det och det”, och barnet lyder utan att inse skälet och utan att drivas av fruktan för straff. Föreställningen om ett visst sömnliknande tillstånd, som man tror påtvingas av en starkare vilja, är sannolikt det viktigaste vid H. Hypnotisören behöver därför ej ha särskilt stark vilja, men han måste kunna uppträda bestämt och säkert. Sedan H. uppnåtts, är ”mediet” mycket tillgängligt för vidare påverkan. Tillsägelser att mediet känner det