Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hysteri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hys
Hysteri' kallas en rubbning i hjärnans
verksamhet, som framför allt kännetecknas av att
föreställningen om att patienten lider av en viss sjukdom
upplevs så livligt, att patienten fullkomligt känner
samma besvär, som han tror karakteriserar
sjukdomen. H. gör därför ibland på omgivningen intryck
av simulation. Det är fråga om inbillningssjuka,
till-gjordhet etc. I själva verket är säkerligen hysteriska
sjukdomsbesvär, smärtor och dylikt, lika plågsamma
som ”verkliga smärtor”. En hysterisk person kan
tro sig lida av en styv förlamning i armen och kan
då hålla armen styv praktiskt taget hur länge som
helst, en sak som är omöjlig för en frisk person, som
vill verka sjuk. Ä andra sidan är emellertid besvären
betingade av patientens föreställningar. Då nu i de
flesta fall patienter har ofullständiga och oriktiga
föreställningar om sjukdomar, kommer
sjukdomsbilden ej att motsvara den sjukdom, det är fråga
om. Förlamningen kommer att få en utbredning,
som är orimlig och aldrig förekommer vid
organiska sjukdomar, detta beroende på att patienten
saknar begrepp om hur nerverna förlöper i kroppen
och vilka förlamningar, som kan följa av olika
möjliga skador på nervsystemet. Svårigheten att
igenkänna en sjukdom som hysterisk är naturligtvis
större, ju bättre kunskaper patienten har om den
sjukdom, han tror sig lida av. I de flesta fall är
dock diagnosen jämförelsevis lätt. Nästan vilken
sjukdom som helst kan uppträda i en hysterisk form.
Vid H. finner man nu vanligen att i sättet för
besvärens uppträdande finns vissa karakteristiska drag;
en benägenhet att dra omgivningens uppmärksamhet
till sjukdomen, att ”spela teater” och en variation i
besvärens grad, som löper jämsides med humöret.
Känner sig patienten sårad och förbisedd, blir
besvären svårare. Svåra bekymmer, olyckor är ofta
den utlösande orsaken. Man har sagt, att H. utgör
en ”flykt till sjukdom” undan livets vedermödor. H.
är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män,
kanske delvis beroende på att för en man, hänvisad
till sin egen arbetskraft, är sjukdomen ingen
räddning ur svårigheter. Under l:a världskriget var
situationen härvidlag dock omkastad, och hysteriska
sjukdomsfall bland män uppträdde också då i
påfallande stor utsträckning. I svåra fall kan H. även
påminna om en sinnessjukdom med
minnesrubb-ningar, tvångsföreställningar, hallucinationer,
ofrivilligt och meningslöst tal etc. I en hel del religiösa
rörelser såsom pingströrelsen, tungomålstalande etc.
ingår tydligt hysteriska drag. Anhängare av sådana
rörelser har vanligen ett mer el. mindre hysteriskt
själsliv.
Behandlingen kan gå efter två linjer. Dels kan
man söka väcka den föreställningen hos patienten,
att sjukdomen botas. Man ger medicin med ett
bestämt påstående, att sjukdomen skall bli bra, och
lyckas ofta för längre el. kortare tid. Om det är en
läkare el. kvacksalvare, som handlar på detta sätt,
spelar ingen roll, och medicinens beskaffenhet är
naturligtvis fullkomligt likgiltig. I sådana fall får
man naturligtvis avstå från att upplysa patienten
om vilken sjukdom han lider av. Man kan
emellertid också försöka bibringa patienten en föreställning
om det verkliga förhållandet, tala om att det endast
är fråga om en nervös rubbning, försöka få honom
att medverka till sin egen uppfostran och att vänja
sig vid att bortse från besvären. Med lindrig
sysselsättning söker man få patienten att tänka på andra
saker, och man söker vidare få patienten att förstå,
att han i längden endast förstör sitt liv och blir
odräglig för sin omgivning. Lyckas man på detta
sätt uppfostra en hysterisk person till en duglig
samhällsmedborgare har man naturligtvis vunnit ett vida
pålitligare resultat än enligt den förstnämnda
metoden. Återfall behöver då ej befaras i samma
utsträckning. Det är naturligtvis alltid av betydelse.
540
om man på något sätt kan reglera och lätta de
svårigheter, som legat bakom sjukdomens utbrott.
Hytta, anläggning för framställning av metaller
ur deras malmer.
Hyvinge, köping i Nylands län, Finland, med
flygplats.
Hå, se Pigghaj.
Håbrandshajar (Lam'nidae), en familj hajfiskar,
som saknar tagg i ryggfenan, har stora bröstfenor
och åsar efter stjärtens sidor. Håbranden
(Lam'na cornu'bica) når en längd av 3,5 m och
är ovan svartgrå, under vit. Den lever i Atlanten
och Stilla havet. Till H. hör vidare b r u g d e n
(CetorhFnus max'imus), som uppges vara den
största av alla hajar. Den kan nå en längd av 15 m.
Färgen är gråbrun till gråblå. Den finns i Atlanten
och Stilla havet.
Håkanshallen el. Haakonshallen i Bergen, en
trevånings stenbyggnad som uppfördes 1261 av konung
Håkan Håkansson. Den översta våningen utgjordes
av en stor festhall. H., som var den enda bevarade
nordiska hallbyggnaden, restaurerades i slutet av
1800-t. och hade senare invändigt dekorerats av
Gerhard Munthe. H. förstördes 1944 vid en
explosion i Bergens hamn.
Håkansson. — 1. Olof H., 1695—1769,
riksdagsman 1726, talman för bondeståndet 1738. H.
tillhörde hattpartiet från 1751. Efter dettas nederlag
1765 var han en tid utesluten ur ståndet men
återvände 1769. Som vältalare var H. mycket
framstående och besatt därjämte stor slughet och
anpassningsförmåga. — 2. Anders af H., 1749—1813, den
förres son, ämbetsman, var en energisk förespråkare
för 1789 års Förenings- och säkerhetsakt. H. blev
landshövding i Blekinge län 1801 och president i
kammarkollegium 1812. På uppdrag av regeringen
utarbetade H. ett nytt förslag till regeringsform, på
vilket 1809 års författning delvis är byggd. — 3.
Julia H., f. Stenius, 1853—1940, skådespelerska. H.,
som var en av våra främsta scenartister, vann sina
största framgångar inom det moderna realistiska
dramat samt inom den franska komedin.
Håkon (Haakon), norska konungar. —1. H.
Adal-steinsfostre, den gode, d. 961, Harald Hårfagers
yngste son, förjagade sin broder Erik Blodyx. H.
införde Gulatings- och Frostatingslagen. — 2. H.
Håkansson, den gamle, 1204—63, valdes till konung
1217. Under H:s kloka styrelse upphörde
inbördeskrigen och ordnades bl.a. tronföljdsfrågan.
Grönland och Island lade H. under sitt välde. — 3.
H. VI Magnusson, 1340—80, svenske kungen
Magnus Erikssons yngste son, valdes till norsk konung
1343 och 1362 även till svensk. Den svenska
kunga-värdigheten innehade han till Albrekts av
Mecklenburg inkallande i Sverige, då han måste avstå den
till denne. — 4. H. VII, f. 1872, son till Fredrik VIII
av Danmark, 1905 vald till Norges konung,
förmäld med Maud av Storbritannien. — Vid den
tyska invasionen följde H. trupperna norrut och
inskeppade sig 7/6 1940 till England, där han
företrädde Norge med Nygaardsvold som statsminister.
Efter krigets slut återvände H. 7/6 1945 till Norge.
Håkäring (Somnio'sus microce'phalus), en
pigghaj, som kan bli upp till 7,5 m lång. Den
förekommer vid västkusten och fiskas för tranberedning.
Huruvida H. är farlig för människor är omstritt.
Hålahult, sanatorium för tuberkulossjuka i
Närke.
Håldjur, kavitetsdjur*.
Hålfot, undersidan av fotvalvet. Jfr Plattfot.
Hå'IkäI, byggnk., listformig uttagning i cirkel,
ellipsform e.d.
Håll, huggande smärta. I nedre delen av
bröstkorgen särskilt bakåt uppträder H. ibland som
symtom på lungsäcksinflammation. Även vid
inflammationer i buken (gallblåse-,
blindtarmsinflam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 20 00:26:15 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/skolupps/0554.html