54i mation) uppträder H. I en hel del fall beror H. på försträckningar i muskulaturen, reumatiska processer etc. Hålla an, sjöv., att avvika från en följd kurs, så att vinden träffar fartyget mindre rakt förifrån. Hållfasthet. Hållfasthetsläran, som är av utomordentlig betydelse inom den moderna tekniken, har dels till uppgift att utreda olika materials H. gentemot olika slags påfrestningar, dels att klargöra påfrestningarnas storlek under olika förhållanden. Förhållandena i hållfasthetsavseende måste undersökas vid sträckning eller dragning — töjningens storlek för olika belastningar, elasticitetsgränsen, brott- eller bristningsgränsen m.m. (jfr Elasticitet) — vid tryck, vid böjning, vid vridning, vid slag och stötar, vid ofta upprepade påkänningar (så kallade utmattningsprov m.m.). Hållfasthetsprov kan antingen vara av vetenskaplig art och avse utrönandet av ett visst materials egenskaper i olika avseenden eller ock avse kontroll av för ett visst ändamål levererade varor (leveransprov). Hållö, fyr- och radiopejlingsstation i bohuslänska skärgården. Hå'Iogaland, Helgeland, benämning på Nordland fylke och en del av Troms fylke, Norge. Hålskepp eller kölrum kallas utrymmet under nedersta däcket. Hålsöm, prydnadssöm, företrädesvis utförd på linne. Vid H. utdras trådar i en riktning, varefter man snärjer el. stoppar över trådgrupperna. Stundom används färgat garn. Hålvener, namn på de stora blodådror som för blodet från kroppen till hjärtat. Det finns en övre och en nedre hålven. Hår. — 1. Zool. H. utvecklas ur en instjälpning av överhuden, hårsäck. I botten på denna finns en kärlrik tapp, hårpapillen. Från denna utbildas en cylinder av förhornade celler, ett hår. Till hårsäcken hör vidare en talgkörtel, som mynnar nära huden, samt en muskel, som vid sammandragning reser håret och framkallar gåshud. Hos däggdjuren kan man skilja på en bottenfäll av mjukare ullhår samt längre och styvare täck- el. stickelhår. På våren fälls vanligen pälsen mer el. mindre fullständigt. Den utväxande sommarpälsen är tunnare. Även hos människan sker en hårömsning. När håren nått en viss ålder, avfaller de, varefter nya hår bildas från hår-papillerna. — 2. Bot. Hos växter finns hår, utskott, som bildas av celler från det ytligaste lagret, epider-mis. En del växthår är ombildade till särskilda organ, såsom flyghår hos frukter och frön, brännhår, hos vilka en cell i spetsen innehåller en giftig brännande vätska, etc. Håravfall beror hos män i de flesta fall på ärftliga anlag. I en del fall och särskilt hos kvinnor beror H. på någon sjuklig process. Efter infektionssjukdomar (tyfus, förkylningssjukdomar etc.) faller ofta håret i större el. mindre utsträckning, men förlusten ersätts vanligen snabbt. I andra fall beror H. på parasitära sjukdomar, skäggsvamp och dylikt. Seborré (mjällbildning i hårbotten) gynnar H. och motarbetas med svavelsalva e.d. Hårdbly, arsenik- el. antimonhaltigt bly. Hårdgummi, se Kautschuk. Hårdhetsgrad. Miner. Den olika hårdhet, som olika mineral besitter, hör till deras viktigaste igen-känningstecken. Hårdheten prövas genom att repa mineralet med andra mineral av känd H. Låter mineralet repa sig, har det en lägre, repar det däremot själv jämförelsemineralet, har det en högre hårdhetsgrad än detta. H. uttrycks med en siffra motsvarande ordningstalet hos följande efter stigande hårdhet ordnade mineral: 1) talk; 2) gips el. stensalt; 3) kalkspat; 4) flusspat; 5) apatit; 6) fält-spat; 7) kvarts; 8) topas; 9) korund (smärgel); 10) diamant. — Mineral med hårdhet 2) och därunder Häg kan repas med nageln, mineral av hårdheten 6) kan man svårligen repa med en god kniv, som däremot ganska lätt repar mineral av hårdheten 5). Hård valuta betecknades i England under 2:a världskriget och betecknas fortfarande valuta, som ej utan vidare kan erhållas mot betalning i pund utan måste förvärvas genom export av varor o.d. Benämningen har sedan börjat användas även i andra länder. H. kan också avse valuta, som kan användas som internationellt betalningsmedel. Hårkors, ett kors, bestående av två mot varandra vinkelräta fina trådar, som i kikare och mikroskop, avsedda för mätningar, placeras mellan objektiv och okular eller mellan okularets linser med trådarnas skärningspunkt i optiska axeln och i sådant läge, att korset tydligt kan iakttas på samma gång som det föremål, som skall observeras. Hårkärl, hårrörskärl, se Blodkärl. Hårleman. — 1. J. H., 1662—1707, trädgårdsarkitekt, intendent över de kungl. trädgårdarna. H. anlade el. nydanade bl.a. Kungsträdgården i Stockholm samt ett flertal slottsträdgårdar. — 2. K. H., 1700—53, den förres son, arkitekt, överintendent. H. deltog såsom hovintendent i Stockholms slotts-bygge och gjorde ritningar till en stor del av inredningen. Han bidrog till den franska rokokons insteg i svensk arkitektur. Ett stort antal slott och herrgårdar samt andra byggnadsverk är uppförda av H. Hårpiska användes av männen i Kina men torde efter 1912 endast finnas kvar på landsbygden, där den dock är i allmänt bruk. Stångpiskan, en med ett svart band omvirad H., användes allmänt i Europa under 1700-t. Hårrem kallas fällen på ett djur med hårpäls. Hårrörsf enomen. Om ett fint rör, ett hårrör, sänks ned i ett kärl, innehållande vätska, ställer sig vätskeytan högre inuti röret än utanför, om vätskan väter rörväggen, eljest ställer vätskeytan sig lägre inuti röret än i kärlet i övrigt. Ju finare röret är, desto större blir nivåskillnaden mellan ytorna. Fenomenet förklaras genom hårrörskraften eller kapillariteten, som är att betrakta som en yttring av adhesionen mellan vätska och rörvägg och av kohe-sionen inom vätskan. H. är i naturen av stor betydelse. Så är t.ex. bläckets uppsugande i ett läskpapper, fotogenens i en veke, H. Hårrörskärl, se Blodkärl. Hårsfjärden innanför Muskö i Stockholms skärgård används som övningsplats för svenska flottan. Sept. 1941 inträffade på H. en explosion, varvid 3 jagare förstördes och 31 man dödades. Hårstjämor (Crinoi'dea), en ordning tagghuding-ar, vilka har en bägarlik kropp, försedd med fem gr eniga armar, samt vanligen en ledad stjälk, med vilken de sitter fast på något underlag. Av H. finns talrika fossila arter. I djuphavet finns några nu levande arter (havsliljor m.fl.). Hårsvamp, se Skäggsvamp. Håtunaleken, se Birger, konung av Sverige. Häcklefjäll, se Hekla. Häckling, se Linberedning. Häcklöpning förekommer på sträckorna 110 m och 400 m. Häckarna, som är 10 till antalet, har cn höjd av resp. 1,10 m och 0,90 m. Hädelse är straffbelagd om den åstadkommer allmän förargelse. Häftplåster består av en massa, sammansatt av blyplåster och kolofonium, som utbretts på lärft eller plast. Hägerström, Axel, 1868—1939, professor i filosofi i Uppsala. H. gjorde sig särskilt känd genom sitt skarpsinniga påvisande av metafysiska tankegångar i det vardagliga tänkandet. Särskilt stor var hans betydelse för rättsfilosofin. Hägg, se Prunus.