Här Vemdalsfjällen, Sonfjället, Hoverken, Sömlinghåg-na m.fl. längst i sö. Dessa senare uppbyggs av en mäktig kvartsitformation, ”Vemdalskvartsit”, medan de västligare trakterna består dels av ”fjällskiffrar”, dels av graniter, ö. delen av landskapet är ett bergigt skogsland, mest granit och porfyr; i sydligaste H. utbreder sig ett område av dalasandsten. Jordmånen är i allmänhet mager, i dalgångar och lägre terränger till stor del rullstensgrus. Ljungans och Ljusnans floddalar genomdrar landskapet. Största sjöar är Storsjön och Rogen. Klimatet utmärks av stränga vintrar och korta somrar med ofta inträffande nattfroster. Endast 0,3 % av arealen är odlad, 40 % är öde fjäll, resten skog, myr och ängsmark. Näringsfång skogsbruk, boskapsskötsel och något åkerbruk. H. ingår i Jämtlands län, dess huvudorter är Sveg och Hede. Härmask eller ormdrag, ett ibland flera meter långt och 1 dm brett band av små masklika larver från en svampmygga. Kallas ibland luskung. Härmfågel, härmtrast (Mi'mus polyglottus), en nordamerikansk tätting, som till utseendet påminner om en trast. H. är tecknad i gråbrunt och brunt. Den är god sångare och är bekant för sin förmåga att härma andra fåglars läten. Härmod, Hermod, enligt den nordiska gudasagan son till Oden. H. var den krigiska tapperhetens gud. Härmtrast, se Härmfågel. Härmästare, förr titel på överbefälhavaren för Tyska ordens armé. Härn ingår i ortnamn; antagligen namn på en nordisk fruktbarhetsgudomlighet. Härnö, alkoholistanstalt nära Mariefred. Härnömässan ägde rum för första gången 1941 i Härnösand och var avsedd att bli en norrländsk motsvarighet till Arosmässan. Härnön, ö i Ångermanälvens mynning, på vilken Härnösand delvis är beläget. Härnösand, stad på Härnön s. om mynningen av Ångermanälven, Ångermanland. 16 343 inv. 1956. Residensstad för Västernorrlands län, biskopssäte för Härnösands stift. Tekniskt gymnasium. Stor tobaksfabrik. Livlig sjöfart på Sverige och utlandet. Staden omnämnd på 1300-t. Härnösands stift omfattar Västernorrlands och Jämtlands län. 433 479 inv. 1955. Härold, gammalt hovämbete under medeltiden. H. brukade bl.a. leda torneringar samt i Sverige in-och avblåsa ståndsriksdagen. Härordning. Tre huvudtyper av H. finns, nämligen 1) yrkessystemet vid vilket man även under krigstid bygger uteslutande på den i fredstid existerande, värvade armén; dess motsats 2) milissystemet, där ingen fredsarmé finns utan truppförbanden organiseras först vid mobilisering; 3) kadersystemet, där hären på fältfot består dels av den redan i fred tjänstgörande personalen, dels av personal, som inkallas vid mobiliseringen. Härskning. Att ett fett härsknar, innebär, att det delvis sönderdelas i fri glycerin och fria syror. Den vidriga lukten härstammar från de fria syrorna. H. framkallas sannolikt av bakterier. Härstamningslära, se Utvecklingsläran. Här står jag och kan inte annat, yttrande, vilket Luther skall ha fällt på riksdagen i Worms 1521. Hässja, ställning för torkning av säd el. hö, bestående av störar, förenade med linor, på vilka grödan läggs. Hässleholm, stad i n. Skåne, 12 173 inv. 1956. Viktig järnvägsknut. Erhöll stadsrättigheter år 1914. Hästbredderna, ett lugnt område i Atlanten och Stilla havet. Hästdjur (E'quidae), en familj uddatåiga hovdjur, vilka har höga ben. Endast tredje tån är fullt utvecklad och når marken. Av andra och fjärde tåns mellanhands- (fots-) ben finns endast kvar de s.k. 544 stilettbenen, svagt utvecklade, smala ben utefter tredje tåns mellanhands- (fots-) ben. H. är stäppdjur och har i varje käkhalva tre breda framtänder. En liten hörntand finns hos hannen, hingsten, men saknas hos honan, stoet el. märren. Dessutom finns sex kindtänder med oregelbundna emaljveck. Fynd av försteningar visar, hur H. utvecklats ur en art, som endast hade en hunds storlek (H y r a c o t h e-rium) och som hade fyra tår på främre och tre tår på bakre benparet. Denna art levde under eocen tid i Nordamerika. Senare uppträdde M e s o h i p-pus under oligocen tid, vilken hade ett fårs storlek och tre tår på bägge benparen. Ännu senare former (Protorohippus, Hipparion) visar en fortskridande utveckling till entåighet. Nu levande H. tillhör släktet E' q u u s, som delas i två grupper: Hästar, som har hornvårtor, ”kastanjer”, på insidan av fotlederna på bägge benparen. Hit hör tamhästen (se Hästraser) och Prz j e-walskys häst (E. przjewaFskij), som uppkallats efter den ryske upptäcktsresanden Przjewalsky. Den finns i Asien och är grovt byggd, till färgen grå el. brun och når en ponnys storlek. Den är den enda nu levande vildhästen. I Sydryssland har funnits förvildade hästar, tarpaner. Även i Amerika, dit hästar infördes av de spanska upptäcktsresandena, har funnits förvildade häststammar, mustang-er. Den andra gruppen av släktet Equus har ”kastanjer” endast på frambenen. Hit hör tamåsnan (E. a'sinus), som har långa öron, lång, i spetsen tagelklädd svans och kort, upprättstående man. I Afrika finns en art vildåsna (E. asinus africa'nus). Även i Asien finns vildåsnearter, t.ex. dschiggetai (E. hemi'onus) och o n a g e r n (E. o'nager). Korsningar mellan åsnehingst och häststo kallas mula, mellan hästhingst och åsne-sto kallas mulåsna. De liknar mest modern och är ofruktsamma. S e b r o r kännetecknas av en svart- och vitstrimmig färgteckning. Flera arter finns i Afrika. Vanliga sebran (E. ze'bra) finns i Kaplandet. K v a g g a n (E. q u a g g'a) är numera utrotad; den påminde mera om en häst. Hästesko, J. H., 1741—90, finländsk överste, medlem av Anjalaförbundet*. H. dömdes till döden och avrättades. Hästfibbla, se Arnica. Hästfluga (Hippobos'ca equi'na), en 7—8 mm lång, brunfärgad fluga, som utan att göra egentlig skada är i hög grad besvärande för hästar. Den uppehåller sig särskilt kring näsborrar, öron och svans. Hästholmen, lastageplats vid Vättern, s. om Omberg, Östergötland. Ångbåtslinje H.—Hjo. Hästhovsört (Tussila'go far'fara), till familj Compositae hörande ört med krypande underjordisk stam. Tidigt på våren framskjuter fjälliga stänglar, vilka bär gula blomkorgar. Efter blomningen framväxer hjärtlika blad. H. är vanlig på dikesrenar och är ett besvärligt åkerogräs. Hästigel, se Iglar. Hästkastanj (Aes'culus hippocas'tanum) har vita blommor, ordnade i spira. Bladen är femfingrade. Odlas allmänt som parkträd. Hästkraft, en arbetsförmåga el. effekt av 75 kgm i sekunden. Med en maskins effektiva hästkrafttal förstås det antal H., som i form av nyttigt arbete kan uttas från maskinens huvudaxel. En värmemotors (ångmaskins etc.) indikerade hästkrafttal är det antal H., som drivmedlet utvecklar. Hästmyror, se Myror. Hästpolo spelas med långskaftade klubbor av beridna lag. Hästraser. Tamhästen (E'quus cabalFus) tillhör hästdjur*. Den har sedan urminnes tider hållits som husdjur. Redan de förhistoriska benlämningar, man funnit, låter uppdela sig i olika typer. Numera kan