Höj Höjdmätning med barometer grundar sig på lufttryckets regelbundna avtagande med höjden över havet. Vid dessa mätningar måste hänsyn tas till temperaturen, emedan trycket ändras med denna, ävenså till de förändringar i barometerståndet, som kan äga rum, under det att mätningen pågår (om vädret är obeständigt och mätningen tar timmar att utföra). Efterföljande tabell visar, hur stor vertikalhöj d, som motsvaras av 1 mm ändring i lufttrycket vid olika temperaturer och lufttryck. Temperatur i luften. 20° 16° 12° 8° 4° 0° 760 11,37 11,19 11,02 10,86 10,70 10,53 750 11,52 11,34 11,17 11,01 10,84 10,67 740 11,68 11,49 11,32 11,16 10,98 10,82 730 11,83 11,64 11,47 11,30 11,13 10,97 720 12,00 11,81 11,63 11,45 11,29 11,01 710 12,17 11,98 11,80 11,63 11,45 11,28 Härav ses, att t.ex. vid 720 mm tryck och 20° temperatur 1 mm ändring av barometern motsvarar en höjdskillnad av 12 m, medan vid samma tryck och 0° höjdskillnaden blir blott 11m. Jfr även Avvägning. Höjer. — 1. J. Axel H., f. 1890, med. dr, generaldirektör i Medicinalstyrelsen 1935—52. Sedermera bl.a. kallad som hälsovårdsexpert till Indien. — 2. Karl H., f. 1894, t.f. generaldirektör i Socialstyrelsen 1940—45, lärare vid Socialinstitutet från 1945. — 3. Erik H., f. 1898, generaldirektör för domänverket 1950. Höj'er, köping i Sönder-Jylland (Nord-Slesvig), Danmark. 1 100 inv. H. tillhörde 1864—1921 Tyska riket. Höj'esteret, högsta domstolen i Danmark. Höjning. — 1. Geol., se Nivåförändringar. — 2. Mus. H. med ett halvt tonsteg betecknas med u . H. med två halva tonsteg betecknas med X (dubbelkors). I förra fallet läggs till tonens namn ändel-sen iss, t.ex. ciss, i senare fallet ändeisen ississ, t.ex. ciss-iss. Hökensås, bergsplatå (horst) i Västergötland på Vätterns v. strand. Högsta höjd 360 m ö.h. Höksläktet (As'tur), ett släkte falkfåglar, som har upptill fjäderklädda tarser samt å övernäbben en skarpkantad flik. Hit hör duvhöken (A. pa-lumba'rius), som är ovan blågrå (hannen) el. brun (honan), under ljusare med vågiga, mörka tvärband. Längd 16 m. Innertåns klo når fram till mellantåns. Den finns i barrskogsområden i Sverige och lever av harar, skogsfågel, höns o.d. Den räknas som vår skadligaste rovfågel, se bild sid. 422. Sparvhöken (A. ni'sus) är omkring 16 mindre än föregående. Den skils från denna genom att innertåns klo ej når fram till mellantåns. Den är vanlig över hela landet och lever särskilt av småfågel. Hökuggla (Sur'nia u'lula), en hökfärgad uggla, som finns i n. Sverige. HöFderlin, F., 1770—1843, tysk skald. H:s diktning äger starkt romantiska drag, ehuru formen är den klassiska. Förutom dikter skrev H. romanen H y p e r i o n samt ett ofullbordat drama, Empe-d o k 1 e s. HöIIeforsen, vattenfall med kraftverk i Indalsälven, nära Bispgården i östligaste Jämtland. Fallhöjd 26 m. Ca 700 milj. kWh. HöFster, ett högblad, som omsluter blomställningen t.ex. hos Araceae. Hönefoss, stad i ö. Buskerud fylke, s. Norge. 3 200 inv. Trävaruindustri. Hö'ner, en av asarna i den nordiska gudasagan. H. var Odens följeslagare. Hönsarv (CerasTium vulgäre), en ört med vita kronblad, vanlig på gräsmark. 548 Hönsdifteri el. fågeldifteri, smittsam inflammation i svalget hos höns, duvor m.fl. Fågelkoppor är samma sjukdom med inflammation på kammen m. m. Sjukdomen är sällsynt i Sverige. Hönsfåglar (Galli), en ordning fåglar, som har de tre framtårna vid basen förbundna med en hud, baktån fästad något högre upp samt trubbiga klor. De har kort, stark näbb och kupiga, korta vingar. På huvudet finns en kam, under hakan en slör. En del arter har andra köttiga flikar på huvudet. Dessa är störst hos tuppen, som ofta har en skarp tagg, sporren, på tarserna. Till H. hör fasan- och orrfåg-lar, stäpphöns m.fl. Hönsgamar (CatharTidae) har huvud och hals nakna samt lång, smal näbb. Lever av as. Till H. hör kalkongam, som har de nakna delarna röda, och gallinazo, som har de nakna delarna grå. Bägge har svart fjäderdräkt. Hönshundar, detsamma som fågelhundar, se Hundraser. Hönsraser. Tamhönsen (Gallus domes'ticus) anses härstamma från bankivahönsen*, en till fasanfåglar hörande art. I Europa tycks H. ha förekommit först under bronsåldern. Flera raser finns, vilka brukar indelas i köttproducerande raser (Brahma, Faverolle), kött- och äggprodu-c e r a n d e raser (Plymouthrock, Wyandotte, Rhode Island, Orpington m.fl.), äggproduce-rande raser (Leghorn, Andalusier, Minorca) samt slutligen dvärghöns (Bantam). De olika rasernas färgteckning varierar i stor utsträckning. Även kammen kan ha olika utseende. Enkelkam är ett enkelt taggigt blad, rosenkam är en platta med vårtlika upphöjningar, ärtkam består av tre jämnlöpande blad. — Kastrerade tuppar kallas kapuner, kastrerade hönor poularder. — Se bilderna sid. 549. Hönö, municipalsamhälle i öckerö kommun på en ö i Kattegatt, s. Bohuslän. 2 666 inv. 1955. Fiskeläge. Höpken, A. J. v., 1712—89, svensk statsman, en av ledarna för hattpartiet, blev riksråd 1746 och kanslipresident 1752—61, då han på grund av det allmänna missnöjet med hattarnas styrelse avgick. H. var åter medlem av rådet 1773—80. Som vältalare och författare hade H. stor betydelse hksom för odlingens befrämjande, särskilt med avseende på naturvetenskaperna. H. var ledamot av Vetenskapsakademien och Svenska akademien. Hörapparat, se Hörselvård. Hörberg, Per, 1746—1816, målare, var först yr-kesmålare men studerade sedan en kort tid vid Stockholms konstakademi. H. utförde förutom etsningar, träsnitt o.d. ett flertal altarbilder. Hörby köping, Frosta härad, Malmöhus län, 3 329 inv. 1955. Rundradio- och kortvågsstation. Hörlin, Tor, f. 1899, målare, som i dämpade färger åstadkommit stämningsmålningar men även monumentala väggmålningar. Hörlur, mekanisk el. elektromekanisk Ijudför-stärkande apparat. Jfr Telefon. Hömefors, municipalsamhälle i Nordmalings och Bjurholms tingslag, Västerbottens län. 1 947 inv. 1955. Hörningsholm, slott i Hölö kommun i Södermanland, som förr tillhörde Stureätten och numera är fideikommiss hos släkten Bonde. Hörselfrämjandet hette tidigare Svenska föreningen för dövas väl, stiftades 1921. H. har till uppgift att tillvarata de dövas och lomhördas intressen; har egen arbetsförmedling, skola för döva småbarn etc. Hörselorgan. En del insekter, t.ex. vårtbitare, har organ för uppfattande av ljud. För övrigt förefinns H. först hos ryggradsdjuren. Hos lägre ryggradsdjur finns endast en blåsa med sinnesceller, belägen på bakhuvudet intill första gälspringan. Hos högre djur [-Lufttryck.-] {+Luft- tryck.+} mm.