Höv rikisk fältmarskalk och militär skriftställare. Befälhavare för Österrike-Ungems arméer till 1917. Hövitsman, namn på innehavaren av ett kungligt län under medeltiden och in på 1500-t. Senare blev H. även namn på vissa militärbefälhavare. Höör, köping vid järnvägen Eslöv—Hässleholm, mell. Skåne. 3 293 inv. 1955. I I, nionde bokstaven i vårt alfabet. — Som taltecken är i grekiskan I = 10, och i latinet 1 = 1. — Mat., se Imaginära tal. I ., förkortning av Idaho, USA. la., förkortning för lowa, USA. IAAF, förkortn. för International Amateur Athle-tic Federation, internationella idrottsförbundet, som bildades i Berlin 1913. Ia'son, Jason, se Argonautema. IATA, förkortn. för International Air Traffic Association, som är ett centralt organ för världens största flygbolag. Ib. el. ibid., se Ibidem. Iba'dan, stad i v. delen av brittiska kolonin Syd-Nigeria, bestående av flera självständiga byar, omgivna av en gemensam mur. 459 000 inv. 1953. Militärstation. Viktig handelsplats. Ibanez, se Blasco Ibanez. Ibe'rer, folk, som under stenåldern bodde i v. Europa och sedermera undanträngdes till Pyrene-iska (Iberiska) halvön. Baskerna anses vara en kvarleva av I. Ibe'ria, Iberiska halvön*. Ibe'ris, växtsläkte av familjen Cruciferae (Kors-blomstriga) med ett flertal arter i Medelhavsländerna. I Sverige odlas åtskilliga arter som prydnadsväxter t.ex. I. ama'ra, blomkrasse med vita blommor, och I. umbella'ta med violettröda blommor. Ibe'riska bergen begränsar Spanska högplatån i nö. mot Ebros dal. Ibe'riska halvön, namn på Pyreneiska halvön efter dess urinvånare, iberema. Ibe'riska språk, namn på iberernas utdöda språk, ur vilka de ännu levande baskiska dialekterna möjligen utvecklats. Ibert [ibä'r], Jacques, f. 1890, fransk tonsätt., sed. 1937 direktör för Franska akademins institut i Rom. Till I:s tyngst vägande verk hör orkestersviten E s c a 1 e s (tre reseskisser) och en uppmärksammad stråkkvartett (1944). Ibi'dem, lat. (förkortat: ibid. el. i b.), på samma ställe. 1'bisfåglar (Ibidi'dae) bildar en familj bland de storkartade fåglarna (Ciconiiformes). De har lång näbb med övernäbben på sidorna försedd med näsfåror, utgående från de små vid näbbroten belägna näsborrarna. Näbben är bågböjd och cylindrisk el. rak och plattad, mot spetsen bredare (skedstorkarna). Vissa partier av huvudet saknar fjäderbeklädnad. I. tillhör huvudsakligen varmare länder i Gamla och Nya världen och lever merendels i sumptrak-ter. Man särskiljer tvenne undergrupper ib is ar (Ibi'dinae), till vilka räknas Egyptens ”heliga ibis” (I. aethio'pica), som kan hållas tam och av vilken ”mumier” påträffats, och svarta ibisen (Plega'dis falcinelPus), som hör hemma i Sydeuropa och Asien men även flera gånger skjutits i Sverige. — 2. Skedstorkar (Plataleinae), bland vilka må nämnas skedstorken el. skedhägern (PlataTea leucoro'dia), som är vit med lång, 550 gulaktig nacktofs och svarta ben samt häckar kolonivis i Syd- och Mellaneuropa samt i Asien och n. Afrika. Den är ej med säkerhet funnen i vårt land. Ibli's el. ebli's är muhammedanernas namn på djävulen. Ibn, arab., son, förekommer särskilt i namn. Ibn Saud el. Abdul-Aziz, 1880—1953, konung över Saud-Arabien sedan 1932. Fadern Abder Rah-man hade fördrivits från sitt rike Najd. I. började 1900 att återerövra detta och blev 1921 sultan av Najd. 1924 erövrade han Hejaz, lät 1926 utropa sig till konung av Hejaz och 1927 till konung även av Najd. 1932 förenades Hejaz och Najd till Saud-Arabien. 1934 erövrades en del av Jemen. I:s rike omfattade nu större delen av Arabien. I. visade sig vara en skicklig regent. Han undvek att bestämt ta parti i 2:a världskriget men vägrade att stödja upproret i Irak år 1941. I. motsatte sig Ab-dullahs av Transjordanien önskan att bilda en storsyrisk federation men motsatte sig även invandring av judar till Palestina samt dess delning enligt beslut av Förenta nationerna 1948. — I. efterträddes av sonen Saud ibn Abdul-Aziz, f. 1902. Ib'sen. — 1. Henrik I., 1828'—1906, norsk författare, tjänstgjorde som apotekslärling under uppväxtåren och hade sedan anställning vid olika teatrar. Hans första skådespel behandlar historiska ämnen (Catilina, Kongsemnerne). Senare behandlade I. i sina skådespel psykologiska och sociala problem. Konflikten mellan ideella krav och verklighetens tvång samt innehållslösheten av genomsnittsmänniskans konventionella idealism utgör grundtemat i hans dramer. Kjærlighedens k o m e d i e behandlar brytningen mellan kärlekens idealitet och äktenskapets bekymmer och vardaglighet. Brand ger de ideellt religiösa kravens övermänskliga orimlighet vid sammanstötning med verkligheten. Peer Gynt skildrar drömmarens och fantasimänniskans flykt från verklighetens småaktiga begränsning. De unges förbund är ett angrepp på politikens förljugenhet. Ett duk-k e h j e m behandlar kvinnans omyndighetstillstånd i äktenskapet och Gengangere äktenskapet från degenerations- och ärftlighetssynpunkt. E n folkefiende är på sätt och vis ett självförsvar och angriper den demokratiska tron på att sanningen är detsamma som flertalets åsikt. I sina senare skådespel ger I. uttryck åt en bittrare pessimism och börjar använda ett mera symboliskt uttryckssätt. John Gabriel Borkman är övermänniskans tragedi, Na a r vi döde yaag-n e r det konstnärliga geniets. I. är en av världens förnämsta dramatiker och har utövat ett vidsträckt inflytande, framför allt i Skandinavien men även i Tyskland och på senare tid också i England. Hans åsikter har gett upphov till diskussion och opposition, men hans omutliga ärlighet, psykologiska skarpblick och sociala ansvarskänsla kan aldrig förnekas. — 2. Sigurd I., 1859—1930, son till I. 1. Norsk politiker, 1903—05 norsk minister i Sverige. I. C., förkortning för Jesus Christus. ICA, förkortn. för Inköpscentralernas aktiebolag. Icaria [ika'-], se Cabet. Ichthyo'1, ett tjärliknande ämne som framställs av skifferarter och används inom hudläkekonsten. Ichthyologi' el. iktyologi', vetenskapen om fiskarna. Ici [isi'], fr., här, kom hit, kommandoord till hundar. Icke krigförande, en ny form av neutralitet, som användes under 2:a världskriget av stater, som tog parti för den ena sidan utan att därför inträda i kriget. Icke vapenför kallades tidigare, dvs enl. 1925 och 1936 års värnpliktslagar, värnpliktig, som ej var oduglig till krigstjänst men på grund av kroppsliga