Idi Idisslarmage. M matstrupe. N nätmage. V våmmen. B bladmage. L löpmage. T tuggan. Tuggans väg före idiss-landet betecknas av pilen vid 1, vägen efter idisslandet av pilen vid 2. Idisslare (RuminanTia) utgör en grupp bland klövdjuren, vilkas förnämsta kännetecken är, att magen består av fyra (el. tre) avdelningar, våmmen, nätmagen, bladmagen (mångfällan) och löpmagen. Nätmagen saknas hos en del I. Våmmen är en utvidgning av matstrupen, och nätmagen är att anse som ett rundat bihang till denna utvidgning; bladmagen saknar liksom våmmen och nätmagen körtlar, och dess slemhinna bildar stora, bladlika veck. Löpmagen däremot har mjuk slemhinna och körtlar. — Den endast obetydligt tuggade födan kommer först in i våmmen och nätmagen, där den under inverkan av mikroorganismer underkastas en jäsnings-och uppluckrings-(macerations-)process, varigenom cellväggarna lättare söndermals vid den förnyade tuggningen, som äger rum efter en uppstötning (idisslingen) av våmmens och nätmagens innehåll. Då födan andra gången nedsväljs, förs den direkt ned i bladmagen, där uppsugande av vatten sker, och därefter bringas födan ned till löpmagen, där magsaften underkastar densamma en kemisk sönderdelning, som sedan fortsätts i tarmregionen, som hos I. är mycket lång (hos fåret ända till 28 ggr kroppens längd). Stor blindtarm finns hos alla I., vilket sammanhänger med arten av deras föda, växtämnen. — Framtänderna i överkäken har ersatts av en hornvalk hos flertalet (undantag kameldjuren). I underkäken finns mer el. mindre spadfor-miga framtänder, allt för att underlätta avbetningen av växter. Kindtänderna är på tuggytan försedda med emaljveck och cement, varigenom vid käkarnas rörelse i horisontell led söndermalningen av födan underlättas. — Idisslare förekommer i alla världsdelar med undantag för Australien, dit dock tama sådana införts av européer. Största spridningen har nöt- och hjortdjur samt antiloper, den minsta däremot giraffer och myskdjur. Flertalet lever i hjordar och i månggifte; honan föder merendels blott en unge. — I. kan indelas i kameldjur (Tylo'-poda), boskapsdjur (Pe'cora) och dvärg-myskdjur (TraguTidae). Idkerbergsfältet, järnmalmsfält i Stora Tuna socken, Dalarna. L D. N., förkortning för lat. In Dei Nomine, i Guds namn. I'do, se Världsspråk. Ido'l, avgud; avgudad människa. Idolatri', bilddyrkan, avgudadyrkan. Tdria, Idrija, område och stad i nv. Jugoslavien. I. tillhörde Italien till 1945. Stora kvicksilvergruvor. Idrottsföreningen Kamraterna (IFK), ett 1895 552 bildat idrottsförbund med föreningar över hela landet. Idrottsmärket instiftades för män år 1907 och utdelas antingen i brons, silver el. guld till den, som i vederbörlig ordning visat prov på viss färdighet i olika idrottsgrenar. För kvinnor instiftades I. 1916. Vidare finns I. för manlig och kvinnlig skolungdom samt slutligen speciella L för militär. Idrottsorganisationer. Bland de svenska I. märks främst Sveriges riksidrottsförbund, till vilket flertalet aktiva svenska idrottsmän är anslutna. Förbundet, som är uppdelat dels i distriktsförbund, dels i specialförbund för de olika idrottsgrenarna, räknade år 1955 över 9 500 föreningar och 875 000 medlemmar. Bland övriga L märks Sveriges centralförening för idrottens främjande, vars syfte är att i ekonomiskt avseende stödja idrottsrörelsen. Idrottsskölden, skolpremie, bestående av en silversköld, vilken sedan 1906 utdelas vid läroverk och sedan 1925 även vid folkskoleseminarier till lärjunge, som gjort sig känd för gott uppförande och är framstående i idrott och gymnastik. Lärjungarna väljer den som skall erhålla L 1'dun. — 1. Den eviga ungdomens gudinna i den nordiska gudasagan. I. var gift med Brage och hade i sitt förvar de äpplen, vilka gav gudarna evig ungdom. — 2. Samfund, bildat i Stockholm 1862 med syfte att sammanföra vetenskapsmän, konstnärer, författare och vanlig societet. — 3. Illustrerad veckotidning ”för kvinnan och hemmet”, grundad i Stockholm 1887. Idyll, herdedikt, en dikt skildrande enkla, fredliga förhållanden, oftast lantlivets behag i motsats till stadens förkonstling. I:s skapare var Theokritos (3:e århundradet f.Kr.). Exempel på moderna I. är Bernardin de Saint-Pierres ”Paul och Virginia” och Goethes ”Hermann och Dorothea”. — I. brukas även inom målarkonsten som benämning på en tavla, skildrande en liknande situation. Jfr Herdedikt. — Som I. betecknas i allmänhet en lugn, behaglig, smånätt situation, framför allt i motsats till en våldsam eller upprörd sådan. I. e., förkortning för lat. id est, det är, det vill säga. IF AP, förkortn. för eng. International Federation of Agricultural Producers, jordbrukarnas världs-sammanslutning. I. grundades 1946. Ifigenefa, lat. Iphigeni'a, enligt den grekiska hjältesagan Agamemnons dotter. Agamemnon ådrog sig Artemis’ vrede, varför han som försoning ämnade offra I. Innan offret hann sättas i verket, blev I. dock bortsnappad av Artemis, som ersatte henne med en hind. Ifi'krates, omkr. 413 f.Kr., grekisk härförare, berömd för sin förmåga att upprätthålla disciplin samt för betydelsefulla förbättringar av vapen och stridssätt. Ifvarsson, Karl, 1818—89, lantbrukare, riksdagsman från 1859. I. var ursprungligen konservativ och blev ledare av lantmannapartiet. Sedermera närmade han sig en mera liberal idériktning. Iföverken, AB, bedriver bruksrörelse för framställning av eldfast tegel och annat eldfast material. Aktiekap. 45 milj, kr 1956. I. är beläget i Bromölla, Kristianstads län. Igelkottdjur (Erinace'idae) tillhör insektsätarnas grupp och är merendels beklädda med taggar, kraftigt utvecklade hår, vilka lämnar djuret ett utmärkt skydd, då det vid angrepp rullar ihop sig. Den vanliga igelkotten (Erina'ceus europae'-us) förekommer i Europa och Asien. Den gräver hålor i jorden med två utgångar, någon fot under markytan, och tillbringar där, försänkt i vintersömn, den kalla årstiden. I. G. Far ben Industrie Aktiengesellschaft, tysk industrisammanslutning, bildad 1925 av Tysklands