Iso Lindbergh. I:s förnämsta organisation var American First Committee. Isolationsämnen, se Elektriska isolationsämnen. Isola'tor, anordning, vid vilken en elektrisk ledning fästs och som förhindrar, att ledningen kommer i ledande förbindelse med andra ledningar el. med jorden. I. tillverkas i allmänhet av porslin. Isole'ra. Värmeisolerande är ämnen el. anordningar, som förhindrar, att värme sprider sig från en kropp till en annan. Värmeisolerande anordningar krävs såväl för att bevara den höga temperaturen hos en uppvärmd kropp som för att bevara en kropp kall, som avkylts. Elektriskt isolerande är ämnen, som icke leder elektriciteten. Jfr Elektricitet och Elektriska isolationsämnen. Isomeri'. Kemiska föreningar, som har samma procentuella sammansättning och samma moleky-larvikt men ändock icke är identiska utan har olika egenskaper, sägs vara isome'ra. I. har sin grund däri, att det sätt, på vilket de olika atomerna och atomgrupperna inom molekylen binder varandra, icke är lika för de olika föreningarna. Deras struktur eller konstitution, som åskådliggörs genom deras strukturformler, är olika. I. är synnerligen vanlig bland de organiska föreningarna. Ett särskilt slag av I. är den s.k. stereoisomerin, där även föreningarnas struktur är lika. Olikheten är i detta fall jämförlig med olikheterna mellan höger och vänster hand. Stereoisomerin yttrar sig bl.a. som optisk isomeri. Föreningarna överensstämmer i alla kemiska och fysikaliska avseenden utom däri, att de vrider ljusets polarisationsplan åt olika håll. Så finns t.ex. en högervridande mjölksyra och en vänstervridande mjölksyra. Den vanliga optiskt inaktiva mjölksyran består av en blandning av lika många molekyler av vardera av de bägge optiskt aktiva mjölksyrorna. Isomorfi' kallas det förhållandet, att olika kemiska föreningar kristalliserar i samma el. varandra mycket liknande former. Då isomorfa föreningar förutsätts i allmänhet ha en likartad byggnad, har I. spelat en ganska stor roll vid fastställandet av kemiska föreningars formler, grundämnenas atomvikter m.m. Ison'zo, 140 km lång flod, upprinnande i Juliska alperna och utmynnande i Triestebukten, n. Adriatiska havet. Jfr Världskriget 1. I'sop (Hysso'pus officina'lis), en kryddväxt, härstammande från medelhavsländerna. I. är en buske med blommor i ensidiga klasar. Isopre'n el. metylbutadien, C5H8, ett kolväte som framställs exempelvis ur acetylen samt ur bergolja. I. är råmaterial för framställning av konstgummi. Isostasi', jordskorpans inställning (höjning el. sänkning) till ett jämviktsläge, som motsvarar dess tyngd; om denna ökas t.ex. genom avlagring av sediment över ett större område el. genom bildning av en landis el. genom sammanpressning vid bergs-kedjebildning, varigenom dess tjocklek ökas, sker en mot den ökade tyngden svarande sänkning av området; omvänt, om tyngden minskas, t.ex. genom denudation el. bortsmältning av en landis, höjer sig där jordskorpan till ett läge, som återställer den rubbade jämvikten. Dessa isostatiska (eller eusta-tiska) sänkningar och höjningar är bland de viktigaste faktorerna, som ger upphov till nivåförändringar, och har spelat en mycket framträdande roll i jordens historia och geografiska förändringar. Isoterimer, linjer, som på en karta sammanbinder orter med lika temperatur (jfr Isobarer) t.ex. juli—januari-isotermer etc. (månadsisotermer), som anger medeltemperaturen för respektive månader, årsisotermer, som anger årets medeltemperatur. Vid framställning av isotermkartor över större områden brukar de ifrågavarande orternas temperaturer reduceras till havets nivå, vilket innebär, att 576 man inför en korrektion för den av orternas höjd över havet förorsakade sänkningen av temperaturen. Isoto'nisk, se Osmotiskt tryck. Isoto'pa ämnen. En viss given atomvikt har tidigare ansetts vara det för ett grundämne karakteristiska. Senare forskningar har emellertid visat, att ett på kemisk väg odelbart grundämne kan bestå av blandningar av ända upp till tio element med olika atomvikt. Så utgörs t.ex. vanligt bly, vars atomvikt är 207,2, sannolikt av en blandning av radiumbly, atomvikt 206, toriumbly, atomvikt 208 och två andra slag av bly med atomvikten 204 resp. 207. Dylika element kallas I. Det karakteristiska för ett grundämne anses härefter icke ytterst vara dess atomvikt utan antalet elektriska kärnladdningar (elementets atomnummer), som avgör dess plats i det periodiska systemet och därmed dess kemiska karaktär. Ispaha'n, se Isfahan. Israel. — 1. Namn i Gamla testamentet, avseende 1) de n. israelitiska stammarna i motsats till Juda, 2) alla israelitiska stammar, stundom endast Juda, 3) israeliternas stamfader, 4) Israels rike i motsats till Juda rike. — I. tillhör den semitiska folkstammen. Den s.k. mosaiska tiden och Palestinas erövring inföll sannolikt mellan omkring 1450 —1200 f.Kr. Invandringen i Kanaan försiggick troligen både från s. och ö. Under den s.k. domartiden var de n. stammarna och Juda åtskilda men förenades av judakonungen David, vars regering medförde en kort storhetstid. Efter Salomos död lösgjorde sig nordstammarna (930-t.) och bildade ett eget rike, Nordriket (även benämnt I. el. Efra-im). Detta var större och mäktigare än Juda. På 800-t. började stridigheter med assyrierna, vilka 722 intog Nordrikets huvudstad Samaria. En stor del av landets invånare bortfördes i fångenskap till Assyrien. Till Nordriket sändes i stället främmande folk, som blandade sig med de kvarvarande israeliterna. Så uppkom biandfolket samariterna. Juda rike blev assyriskt lydland på 730-t. Slutligen föll Jerusalem 586 för kaldéerna och större delen av befolkningen bortfördes i babylonisk fångenskap. Om I:s vidare historia, se Judar. — 2. Judisk stat i Palestina, gränsar i v. till Medelhavet, i n. till Libanon och Syrien, i ö. till Jordanien och i s. till Egypten. 20 850 km2. 1 698 340 inv. 1954, varav 1,5 milj, judar, övriga mestadels araber. Huvudstad: Jerusalem (sedan 1950), 155 000 inv. (den israeliska delen) 1954. Andra viktiga städer är Haifa med 200 000 inv. och Tel Aviv/Jaffa med 400 000 inv. I. är en republik som styrs av en president, vilken vid sin sida har en ministär och ett folkvalt parlament. Sedan I. bildades har judar invandrat från många olika länder men huvudsakligen från Centraleuropa, Balkan och Nordafrika. Religionen är judisk, men religionsfrihet råder och mindre grupper kristna och muhammedaner förekommer. Jordbruket är huvudnäring. Landet är genom de judiska invandrarnas arbete och tack vare konstgjord bevattning numera ganska fruktbart och ger bl.a. stora apelsinskördar. Industrin står i snabb utveckling (livsmedels- och kemisk industri, tillverkning av jordbruksmaskiner m.m.). — Staten I. grundades 14/5 1948, då det brittiska mandatet upphörde. Arabförbundet hade motsatt sig bildandet av I., och landet kom genast i konflikt med de kringboende araberna. I. hade emellertid framgång i striderna, som slutade med nederlag för de anfallande staterna utom Jordanien, som besatte en del av ö. Palestina (I:s gränser var då ej ännu definitiva). Vapenstillestånd slöts genom FN:s förmedling 1949. Gränstvister har emellertid förekommit även senare. Sålunda företog I. raider mot Jordanien okt. 1953. Sammanstötningar ägde rum mellan egyptiska och israeliska trupper 1954. Från aug.