6i i Kakaoträd med frukter samt blommor. växande i Central- och nv. Sydamerika. Numera odlas K. även i andra tropiska länder. De direkt från stammen utgående, gurkliknande frukterna innehåller, inbäddade i ett svampigt fruktkött, ett stort antal frön, kakaobönorna, som till storlek och form närmast liknar mandlar. Fröna nedgrävs antingen direkt i jorden el. nedläggs i särskilda cisterner för att undergå en jäsningsprocess, som mildrar deras bittra smak, varefter de torkas. På sådant sätt erhålls jordkakao. Om fröna torkas direkt i solen, erhålls solkakao. Torkade och skalade kakaobönor består till ungefär hälften av fett, kakaosmör, till ungefär en tiondel av äggviteämnen och till ungefär lika stor del kolhydrat. De innehåller därjämte al-kaloider såsom koffein och theobromin. Världspro-duktionen av kakaobönor uppgick år 1953 till 750 000 ton. Främst kom därvid Guldkusten, med 240 000 ton, därefter Brasilien med 109 000 ton och Nigeria med 106 000 ton. Genom skalning och förmätning av de rostade kakaobönorna framställs kakaomassa, av denna framställs genom pressning samt efterföljande målning och siktning kakaopulver. Understundom används även behandling med alkalier. Samtidigt härmed erhålls kakaosmör, som används inom chokladindustrin, vid tvåltillverkning m.m. Kakel, plattor av fajans (glaserad, bränd lera). K. används till kakelugnar, till golv- och väggbeklädnader i badrum och affärslokaler m.m. Kakemo'no, jap. namn på målningar i höjdfor-mat, utförda på siden el. pappersrullar, vilka är försedda med en trästav på var kortsida. Utförd på bredden kallas målningen makimono. Ka'ki el. khaki, täta och starka, impregnerade, sandfärgade (kakifärgade) bomullstyger, som används till sport- och arbetsdräkter. Hit räknas numera understundom också vissa grova, klädeslik-nande ylletyger (kirsej). — K.-valen kallas de engelska valen efter boerkriget som försiggick under en nationalistisk stämning. Ka'kiplommon el. kakiäpplen, aprikosliknande frukter, erhållna från ett i Kina och Japan samt även i Medelhavsländerna odlat träd (Diospy'ros ka'ki). Kal Kakofoni', missljud, vanligen bildat genom stötande ljudförbindelser. Kaktusfikon el. indiska fikon, se Kaktus-växter och Fikonkaktus. Kaktus-växter (familj Cactaceae) växer i ökenområden. De har köttigt uppsvällda stammar av varierande form (klot-, pelar- el. skivform). Blad saknas el. är ombildade till taggar. De har vanligen stora, regelbundna, röda el. vita blommor och köttiga, bärliknande frukter. K. är huvudsakligen utbredda i de varmare delarna av Amerika, särskilt Mexiko, där de utgör ett karakteristiskt inslag i landskapsbilden. De är vanliga som prydnadsväxter. Opun'tia fi'cus in'dica har ätliga frukter (indiska fikon). Nopa'lea coccinelliTera odlades förr för Cochenillsköldlusens kultur. Ce'reus grandi'flo-rus är den s.k. nattens drottning. Kalabalfk, tumult, folkupplopp. — K. i B e n-d e r kallas den ryktbara strid, som Karl XII (1 febr. 1713) under sitt uppehåll i Turkiet utkämpade jämte sina 50 man mot en överlägsen trupp turkar och tatarer. Efter sju timmars strid måste konungen ge sig fången. KalabaTbönor, frön från en afrikansk ärtväxt (Physostig'ma veneno'sum), vilka är mycket giftiga. De används av infödingar till pilgift. Kalabar'kusten, område i n. delen av Guinea mellan berget Kamerun och nedre Niger, Väst-afrika. Kala'brien, halvö i sydvästligaste Italien, se Ca-labria. KaJaha'ri, glest bebott öken- och stäppområde i Bechuanaland, Sydafrika, med en ytvidd av omkr. 1 milj, km2 och med en höjd av 800—1 300 m ö.h. KalamiteT, olycka, missöde. Kalan'der, inom textil- och pappersindustrierna använd maskin, avsedd för glättning och pressning av vävnader och papper. Kalce'don, forntida stad i Mindre Asien vid Mar-marasjön. År 451 hölls här det fjärde ekumeniska kyrkomötet. Kalcedo'n, gemensam benämning på mycket finkorniga kvartsvarieteter med splittriga brottytor och vaxartad glans. Olika färgade varieteter går under olika namn och flera av dem betraktas som ädelstenar och halvädelstenar, såsom karneol (rödbrunrödgul), sarder (brun), krysopras (äppelgrön), jaspis (rödbrun-ockergul), järnkisel (blodröd), prasem och plasma (lökgrön), heliotrop (grön med blodröda fläckar), onyx, agat samt tigeröga, kattöga och avanturin, som har en skimrande glans, framkallad av inneslutna mikroskopiska nålar el. fjäll av andra mineral. Kalcine'ra, uisätta ett ämne för stark hetta så att kristallvattnet avlägsnas. Kalcft, se Kalkspat. KaFcium, en av de lätta metallerna. Kem. tecken Ca. Atomvikt 40,08. Atomvärde 2. Spec. vikt 1,55, smältp. 845°. Atomnummer 20. K. är silvervit, glänsande, smidbar, oxideras i fuktig luft och sönderdelar vatten under vätgasutveckling. — Av föreningarna märks: K-oxid [CaO], bränd el. osläckt kalk, som erhålls genom glödgning av K-karbonat (t.ex. kalksten); K.-hydrat [Ca(OH)2], släckt kalk, som erhålls om bränd kalk ”släcks” med vatten. Släckt kalk används i murbruk; K.-klorid [CaCl2] el. klorkal-cium, som erhålls genom att lösa karbonatet i saltsyra och som efter upphettning, så att kristallvattnet bortgått, används som torkmedel för vätskor och gaser; klorkalk [CaCl2O], som bildas om släckt kalk får uppta klorgas och som används som desinfektionsmedel och som blekningsmedel bl.a. för bomull; K.-sulfat [CaSO4], som utgör mineralet gips; K.-silikat, som förekommer i flera vanliga mineral och som ingår i glas; K.-karbonat [CaCO3], som utgör mineralet kalkspat, vilket uppbygger