Kal kalksten och marmor; K.-fosfat (Ca3(PO4)2], som bl.a. ingår i benstommen och som tillsammans med K.-fluorid ingår i apatit, vilket används som råmaterial vid superfosfatframställning. — K. är näst aluminium och järn den i jordskorpan rikligast förekommande metallen. Kalciumkarbi'd, kem. formel CaC2, erhålls genom upphettning av bränd kalk och kol i en elektrisk ugn. Av K. framställs acetylen och karbidkväve. Kaldéen, ursprungligen namn på s. Babylonien, blev senare liktydigt med Babylonien. En man av ”kaldéernas stam”, Nabopolassar, uppsteg på Babylons tron 625 f.Kr. och blev stamfader för en kal-deisk konungaätt. Jfr Babylonien. Kaldéer, invånare i Kaldéen. Kaldeiska språket, genom misstolkning av Daniels bok uppkommet namn på den arameiska dialekten. Kalebass'trädet (Crescen'tia cuje'te), ett sydamerikanskt träd, som har runda frukter med stenhårt skal varav förfärdigas hushållskärl (kalebass). Kaledo'nien, lat. namn på Skottland. Kaledo'niska bergskedjezonen, ett paleozoiskt bergskedjesystem, till vilket hör bl.a. den Skandinaviska fjällkedjan och de Skotska högländerna, överskjutningar av kolossala dimensioner är ett utmärkande drag inom denna bergskedjezon, särskilt vid dess skandinaviska ostsida och dess skotska västsida. Kalejdosko'p, en leksak, bestående av ett rör, innehållande två speglar, som bildar 60° vinkel med varandra. I botten på röret finns olikfärgade, rörliga glasbitar, vilka med sina spegelbilder bildar symmetriska, stjärnformiga figurer, om man betraktar dem genom rörets motsatta ända. Kalenda'rium, se Kalender. Kalen'der. — 1. Tideräkning, uppställd för praktiska ändamål (julianska K., gregorianska K. m.fl.). Jfr Tideräkning. — 2. En i tabellarisk form avfattad skrift, innehållande uppgifter för tideräkningen. K. kan gälla för ett bestämt antal år el. för ett enda (se Almanack), men den kan också vara avfattad för ett obegränsat antal år, s.k. beständig K. (calendaTium perpe'tuum). — 3. I vissa K. har så småningom inlagts officiella uppgifter, populära uppsatser m.m. Senare har K. blivit namn på enbart litterära publikationer el. skrifter, innehållande uppgifter av olika slag (statskalender, adresskalender, handelskalender m.fl.). Kalesch', halvtäckt vagn. Ka'levala, Finlands stora nationalepos, samlat och utgivet av E. Lönnrot 1835. Diktverket är uppbyggt av ett stort antal mindre folksånger, runor (de äldsta troligen från omkring 1300), vilka bland allmogen brukade sjungas till ackompanjemang av kantele, samt av förbindande delar, författade av Lönnrot själv. K. betyder ”Kalevas hemort”, Kaleva (smed) är i den gamla folkpoesin namnet på stamfadern för K:s hjältar. Av dessa är de förnämsta den tappre Väinämöinen och de frejdade kämparna Ilmarinen och Lemminkäinen, vilka far i fri-arärenden till jättelandet Pohjola. En av diktens övriga huvudpersoner är slaven Kullervo. I K. beskrivs även bl.a. Väinämöinens besvärjelsetävlan med Joukahainen, hans frieri till dennes syster Aino, hans färd till dödsriket samt Kalevalahjältarnas försök att röva bort sol och måne. KaFevipoeg, ”Kalevs son”, hjälten i Estlands nationella hjältedikt. Dikten, som är upptecknad och bearbetad av F. Kreutzwald, utgavs i 20 sånger under åren 1857—61. Kale'viska formationen, en till det yngsta urberget räknad lagerserie av kvartsiter m.m. som förekommer i ö. och n. Finland. 6l2 Kalfak'tor, soldat, som tjänstgör som uppassare åt officer. Kalfa'tra, täta ett däck el. en bordläggning av trä genom drivning, beckning, skrapning och tjärning. — I bildlig mening betyder K. skarpt kritisera, nagelfara. Kalga'n, Wanchuan, handelsstad och huvudstad i Chahar i n. Kina vid gränsen till Mongoliet. 70 000 inv. Kalgoorlie [kælgo'li], gruvstad i det inre av Väst-australien, 12 600 inv. 1953, belägen i ett av dess rikaste gulddistrikt. K. får vatten genom en från Perth utgående, 528 km lång vattenledning, den längsta i världen. Kali, kaliumoxid. Kali'ber, genomskärningen av ett eldvapens lopp. K. mäts i regel i mm el. cm. Det inom svenska armén använda mausergevärets K. är mest 6,5 mm, varvid mätningen såsom alltid i fråga om refflade vapen skett från upphöjning (bom) till upphöjning. Hos jaktgevär används understundom andra mått på K. Kalibre'ring, för en noggrann gradering erforderliga bestämningar av t.ex. ett termometerrörs el. barometerrörs inre diameter i olika delar av röret. K. kan utföras genom mätningar av längden av en kvicksilverpelare av känd vikt, som får utfylla olika delar av röret. Kalida'sa, Indiens förnämste skald, levde troligen i början av 400-t. e.Kr. De enda arbeten, som med säkerhet kan tillskrivas K., är två episka dikter, tre dramer och ett lyriskt diktverk. Mest känt är dramat S j a k u n' t a 1 a, vilket översatts till de flesta språk och även uppförts på västerländska teatrar. Kalifa't, namn dels på kalifvärdigheten, dels på kalifernas världsliga rike. — K a 1 i' f (arab, ”ställföreträdare”), benämning på Muhammeds efterträdare som det muhammedanska väldets andliga och världsliga överhuvuden. — De 4 första k a 1 i-ferna (632—661). Bland dessa var O'mar (634 —644) den förnämste. Han intog bl.a. Damaskus, Jerusalem och Caesarea och under hans tid erövrades även Egypten och Persien. Omar ägnade sig även åt den inre styrelsen, särskilt åt en enhetlig organisering av sitt väldiga rike. Efter en del stridigheter lyckades omajjadernas dynasti (661—750) erövra K. Omajjaden Moa'wija blev ka-lif efter Muhammeds måg Ali, som mördades 661. Damaskus blev nu huvudstad. Under den omajja-diske härskaren Walid I (705—715) var kalifernas välde störst i omfång. I ö. sträckte det sig till Indus och Turkestan och i v. över Nordafrika och hela Spanien. Efter omajjadernas fall övergick kalifvärdigheten till abbasiderna (750—1517), som flyttade huvudstaden till Irak, varigenom Persien blev medelpunkten. Under denna tid anlades Bagdad och där, liksom i Kufa och Basra, fick litteratur, konst och vetenskap en period ay stark upp-blomstring. Det abbasidiska väldets höjdpunkt nåddes under Harun-ar-Raschid (786—809), men förfallet var nära förestående. Inbördeskrig utbröt och ståthållare kämpade med varandra om makten. Ett av kalifen Mutasim värvat livgarde, bestående av turkiska legotrupper, blev småningom så inflytelserikt, att det egenmäktigt till- och avsatte kalifer. Slutligen blev kalifen endast islams andliga härskare, medan den världsliga makten övertogs av den turkiske generalen, emirernas emir. 1258 störtades K. i Bagdad av mongolerna. — Kalifatet i Kairo. I början av 900-t. grundade en ättling till Muhammeds dotter Fatima ett rike i Nordafrika, med vüket Egypten år 969 införlivades. K. i Kairo ägde fortbestånd till 1171. Efter Bagdadväldets fall 1258 flydde en abbasid till Egypten och erhöll titeln kalif i Kairo, dock utan världslig maktbefogenhet.