Kef Kefalo'nia el. Cephalonia, den största av de Joniska öarna, Grekland. 763 km2. 47 311 inv. 1951. Odling av vin och sydfrukter. Ke'fe, se Feodosija. Ke'fir, komjölk, som genom inverkan av ett enzym bringats att undergå mjölksyre jäsning. K. innehåller även 1 å 2 % alkohol. Keflavik, flygfält på Island, beläget 5 mil från Reykjavik. K. utarrenderades 1947 på 5 år till American Overseas Airlines. Från 1951 har K. disponerats av Atlantpaktsorganisationen och en amerikansk garnison har varit förlagd därstädes. Island krävde 1956 att amerikanarna skulle utrymma K. och förhandlingar därom inleddes. Jfr Island. Keitel [kaj'tel], Wilhelm, 1882—1946, tysk militär, som deltog i l:a världskriget. 1938 blev K. chef för tyska krigsmaktens överkommando och 1940 fick han titeln generalfältmarskalk. K. hade ett avgörande inflytande på de tyska militära operationerna under 2:a världskriget. Avrättad i Nürnberg 1946. Keith [ki'th], J., 1696—1758, skotsk krigare, gick i rysk tjänst och deltog i kriget mot Sverige 1741— 43. K. var en tid högste styresman i det av ryssarna besatta Finland. 1747 trädde han i Fredrik den stores tjänst. Kejsare, titel på monarker i vissa större stater. K. kommer av det romerska familjenamnet Caesar, som jämte imperator är ursprunget till olika språks form för denna titel. Titeln K. har förutom i det Romerska riket förekommit i det Väst- och östromerska riket, i det Tysk-romerska riket samt i Ryssland, vars härskare 1547 antog titeln tsar. Av senare kejsarriken märks Frankrike under Napoleon I och III, Tyska riket (1871—1918), Österrike (till 1918), Brasilien (1822—89), Mexiko (1863—67), Indien (1877 —1948). 1934—45 var Pu-yi K. av Manchukuo och 1936 utropades konungen av Italien till K. av Etiopien. K. var förut den kinesiska härskartiteln och är även titel för Japans och Etiopiens överhuvuden. Kejsargrönt, schweinfurtergrönt, en på grund av sin arsenikhalt giftig målarfärg, bestående av kop-pararsenit och kopparacetat. Kejsarhummer el. sjökräfta påminner om hummer men har spensligare byggnad och räkans färg. Köttet är en smula torrt. Längd upp till 25 cm. Förekommer vid västkusten. Kejsarkanalen, kin. Yün-ho, kanal i ö. Kina. Förbinder Hoangho och Jangtse-kiang. 1 400 km lång, världens största kanal. Fullbordades på 1200-t. Kejsarkrona benämns arter av Fritillaria och Li-lium, tillhörande familjen Liliaceae. Kejsarsnitt, operation, som företas, då förlossning ej kan ske på normal väg. Buken och livmodern öppnas ovanför bäckenringen. Kejsar Vilhelmskanalen, Nord-östersjö-kanalen*. Kekk'onen, Urho, f. 1900, finländsk jurist och politiker tillhörande agrarpartiet. Justitieminister 1936—37 och 1944—46, inrikesminister 1937—39. Stats- och inrikesminister 1950, från sept. 1951 endast statsminister. 1952 tillika utrikesminister. Denna ministär avgick nov. 1953. Maj—okt. 1954 var K. utrikesminister i R. Törngrens regering. Då denna avgick bildade han sin 5:e ministär. Febr. 1956 valdes han till Finlands president. Keksholm (Käkisalmi), stad vid Ladoga, Karelen. 4 300 inv. 1942. K. har förr varit ett fäste som spelat en viktig roll i Sveriges historia. K. erövrades av svenskarna första gången år 1293. Avträddes av Finland till Sovjetunionen i Moskvafreden 1940, erövrades åter av finnarna 1941, avträddes slutgiltigt till Sovjetunionen i vapenstilleståndsfördraget 1944. Ke'kule von Stra'donitz, F. A., 1829—96, tysk kemist, som lämnade betydelsefulla bidrag till klarläggande av frågan om de organiska föreningarnas struktur. 636 Kelanta'n, malajstat, tillhörande Malajiska federationen, på ö. kusten av Malackahalvön. 15 200 km3. 448 572 inv. 1947. Ke'ler, Bela, 1820—82, ungersk kompositör, som skrev populära danser, uvertyrer o.d. Använde namnformen Keler-Bela. Ke'lim, orientalisk vävnad, påminnande om rödlakan. På gränsen mellan färgytorna finns dock i varpriktningen öppna springor. KelFer, Gottfried, 1819—90, schweizisk författare, en av de förnämsta representanterna för modern tysk litteratur. K:s arbeten kännetecknas av en utomordentlig människoskildring och en personlig och fyllig, ofta humoristisk stil. Förutom självbiografin Gröne Henrik må nämnas folklivs-skildringen Folket i Seldwyla. Keller [kell'ö], Helen, f. 1880, blind och dövstum amerikansk författarinna. Bland hennes skrifter märks Mitt livs historia. Kellgren, Johan Henrik, 1751—95, författare, den gustavianska litteraturens främste man. Av Gustav III utnämnd till kungl. bibliotekarie 1780 och till kungl. handsekreterare 1785, Svenska akademiens förste direktör. K. var i sitt författarskap, som förenade stor formell elegans med tankeskärpa och kvickhet, tidens bästa tolk för upplysningsfilosofin och gav uttryck åt en materialistisk, något sensualistiskt färgad åskådning (Sinnenas förening, Mina löjen, Våra villor). Som medarbetare i Stockholms-Posten förde han en bekant polemik med Thorild och lät även i vers sin kvickhet gå ut över de allt starkare framträdande samtida mystiska strömningarna (Dumboms leverne, Ljusets fiender). Under sina senare år kom han under starkt inflytande av Milton och visade i sin produktion prov på en vidare och mera fördjupad livsuppfattning (Den nya skapelsen). K:s inflytande på den samtida litteraturen var synnerligen stort. Som litterär bedömare kan han sägas ha intagit en nästan diktatorisk ställning. Kellogg [kel'ög], F. B., 1856—1937, amerikansk politiker och advokat, utrikesminister 1925—29, 1928 lyckades K. genomföra en överenskommelse mellan de sex stormakterna om att tvister och konflikter aldrig skulle lösas med annat än fredliga medel (Kellogg-pakten). K. erhöll Nobels fredspris 1929. Från 1930 var han domare i Fasta mellan-folkliga domstolen i Haag. Kelp. — 1. Aska av tång, som används i kemisk industri. — 2. En brunalg, vanlig i sydliga hav, som kan nå en längd av 70 m. KeFter, ett förhistoriskt folkslag, som tillhörde den nordiska rasen. De äldsta uppgifter man känner tyder på att K. före år 1000 f.Kr. bott i mellersta Tyskland. Möjligen har K. utgjorts av stammar, som utvandrat från den nordiska rasens mera nordligt belägna urhem (s. Skandinavien, n. Tyskland). Den keltiska utvandringen skulle i så fall ha försiggått tidigare än den germanska. K. tycks ha varit blonda, ljusögda och storväxta och har således haft ungefär samma rasbeskaffenhet som germanerna. Naturligtvis blev de under sina vandringar mer eller mindre uppblandade med mörkare folkslag. I språkligt avseende (jfr Keltiska språk) Hksom i kulturellt företedde de en från germanerna avvikande karaktär. De anses ha varit bärare av Hallstatt- och La Tène-kulturerna (jfr Järnåldern). K. organiserade aldrig några egentliga stater. De var uppdelade på mindre stammar. Det skotska klanväsendet kan möjligen anses bottna i K:s släkt- och stamsamhällen. Från mell. Tyskland utbredde sig K. åt v. till Frankrike, England och Spanien. I England anses cornerna i Cornwall och kymrerna i Wales samt irerna på Irland ha keltiskt ursprung. De skotska gaelerna var K., som utvandrat från Irland. Manx-männen på ön Man samt bretonerna i Bretagne