637 räknas även till K. De K., som inträngde i Italien, kallades av romarna galler. Ö. ut nådde K. Balkanhalvön och Mindre Asien, där de slog sig ned i Ga-latien. De kallades av grekerna galater. K. hade sin största utbredning omkr. år 200 f.Kr. De underkuvades sedermera av de s. ifrån framträngande romarna och av de från n. kommande germanerna. KeFtiska språk hör till den andra stora huvudgruppen av de indoeuropeiska språken, vilken benämns centum-språk. K. kan indelas i två grupper: de ökeltiska och de kontinentalkeltiska. Till de förra hör 1) britanniska, som en gång talades i hela England och innefattar kym-riska (i Wales), corniska (i Cornwall, utdött omkring 1800) och bretonska (fordom talat av de britter, som omkring 400 utvandrade till n. Frankrike, numera endast i v. Bretagne), samt 2) gaeliska, innefattande iriska (på Irland), högskotska (i nv. Skottland och på Hebriderna) och manx (på ön Man). Av de kontinentalkeltiska, vilka sedan länge är utdöda, var galliskan det viktigaste. Kel'vin, se Thomson, W. T. Ke'mal pasch'a, Mustafa, 1880—1938, turkisk fältherre och statsman, tjänstgjorde under T.a världskriget som arméchef i Armenien (1916) och i Palestina (1918). S.å. blev han vid vapenstilleståndet överbefälhavare i Syrien. K. skapade en kraftig turkisk organisation i Mindre Asien och undanträngde grekerna från anatoliska kusten. Lausanne-freden 1923, vilken medförde ökade fördelar för Turkiet, var till stor del K:s verk. S.å. blev K. den turkiska republikens förste president. K. styrde sedan diktatoriskt och utförde ett omfattande reformarbete efter västerländskt mönster. Jfr Turkiet. Han tilldelades av Nationalförsamlingen namnet Gazi Kemal Atatürk (”turkarnas förste”). Ke'mi, stad nära Kemi älvs mynning i Bottniska viken, Österbotten, Finland. 24 000 inv. 1950. I stadens närhet stora sågverk. Export av trävaror. Kemi', vetenskapen om hur materien är sammansatt, av vilka enkla ämnen, grundämnen, den är uppbyggd, huru dessa förenar sig med varandra och huru de kan åtskiljas. Allmän kemi behandlar de allmänna kemiska naturlagarna, speciell kemi de skilda grundämnenas el. deras föreningars egenskaper. Syntetisk kemi behandlar kemiska föreningars uppkomst ur andra föreningar el. grundämnen; analytisk kemi däremot anger metoderna för undersökning av vilka grundämnen, som ingår i de kemiska föreningarna (k v a-1 i t a t i v analytisk kemi), och i vilka proportioner de ingår (kvantitativ kemisk analys). Den organiska kemin behandlar kolföreningarna, av vilka den levande materien i stort sett uppbyggs, den oorganiska kemin omfattar alla övriga ämnen. Fysikalisk kemi kan betraktas som en gränsvetenskap mellan fysik och kemi. Den behandlar särskilt energiförändringarna vid de kemiska processerna samt de minsta kemiska enheternas (molekyl, atom, elektron) byggnad och fysikaliska egenskaper. — Jfr vidare artiklarna Atomernas byggnad, Atomteori, Grundämne och Kemiska tecken och formler. Kemiska sediment, geol., se Bergarter. Kemiska stationer, se Lantbrukskemiska kontrollstationer. Kemiska strålar, kortvågiga ljusstrålar, liggande utanför det violetta området i spektrum. K. är vid fotografering mera verksamma än annat ljus. Kemiska tecken och formler. I kemin använder man sig av tecken el. symboler för att beteckna de olika kemiska elementen el. rättare sagt dessas atomer. Dessa tecken, vilka införts av den svenske kemisten Berzelius, utgörs av begynnelsebokstaven el., när för åtskillnad så är nödvändigt, denna tilllika med en annan bokstav i elementets latinska be Ken nämning. Då varje atom är karakteriserad av en viss vikt, vilken man brukar ange med väteatomens (el. rättare Vie av syreatomens) som enhet, innebär det kemiska tecknet även en viss viktsproportion. Kemiska föreningar betecknas med formler, vilka anger antingen enbart antalet i molekylerna ingående atomer (empirisk formel) el. därjämte även, hur man tänker sig dessa atomer bundna till varandra (strukturformel el. konstitutionsformel). För korthetens skull brukar ett flertal lika atomer anges blott med ett atomtecken, i nedre kanten åtföljt av en siffra, som anger antalet. Vattnets formel H2O anger, att vattenmolekylen är uppbyggd av två väteatomer (H2) jämte en syreatom (O). Svavelsyrans formel H2SO4 anger, att svavelsyremolekylen är uppbyggd av två väteatomer (H2), en svavelatom (S) och fyra syreatomer (O4). Samtidigt anger, som ovan framhölls, formlerna de olika elementens viktsproportioner. Vätets atomvikt är 1, svavlets 32 och syrets 16. I svavelsyran ingår därför 2 viktsenheter väte, 32 viktsenheter svavel och 64 viktsenheter syre el. tillsammans 98 viktsenheter; detta tal anger svavelsyrans molekylarvikt. — I konstitu-tionsformlerna anger man medelst streck, hur man anser, att de olika atomerna är bundna till varandra i molekylen, dessa streck betecknar atomernas valens el. värdighet: I vatten svavelsyra alkohol Kemisk frändskap, se Affinitet. Kemisk förening, ett sammansatt ämne med karakteristiska egenskaper, olika dem, som tillkommer de ingående beståndsdelarna i fritt tillstånd. K. bör skiljas från mekaniska blandningar, i vilka de ingående ämnena bibehåller sina egenskaper. Kemisk industri. Till K. i mera begränsad bemärkelse räknas färg- och fernissfabriker, olje-, tvål-, ljus- och parfymfabriker, konstgödningsfabriker, kolnings- och trädestillationsverk, tändsticksfabriker samt ytterligare en del liknande företag. Enligt Sveriges offciella statistik sysselsattes år 1952 vid dessa fabriker (förvaltningspers. inberäknad) 22 212 personer. Tillverkningsvärdet 1 894 milj, kr 1952. Kemisk process el. reaktion äger rum, då ämnen inverkar på varandra under bildning av nya ämnen. En K. sägs vara reversibel (omvändbar), då den kan förlöpa i båda riktningarna. I motsatt fall kallas K. irreversibel. Ett exempel på en omvändbar K. är ett ämnes dissociation. Av odissocierade molekyler kan joner uppstå, liksom jonerna kan sluta sig tillsammans under bildning av odissocierade molekyler. K. äger i regel rum antingen under avgivande el. upptagande av värme. Ke'mi älv, fin. Kemi joki, upprinner i nordligaste Finland, rinner genom Kemi träsk, upptar från höger bifloden Ounasjoki och utfaller i nordändan av Bottniska viken; 425 km lång. Kemotax'is, se Chemotaxis och Taxier. Kemoterapi', behandling av infektionssjukdomar med kemiska medel. Kemotronism, se Tropismer. Kem'pe, F., 1847—1924, svensk industriman, som haft stor betydelse för utvecklingen av det norrländska skogsbruket. Kempe, Roland, f. 1907, målare. Inspirerad av Goya och Picasso har han i sitt dova, virila måleri huvudsakligen varierat motiv från Spanien. Kem'pis, se Thomas a Kempis. Kendall [kenn'döl], Edward C., f. 1886, amerikansk biokemist, chef för biokemiska avdelningen