645 sexuella beteende (Sexual behavior in the human male, 1947), som innehåller intervjuer med ca 6 000 amerikanska män, samt genom en senare rapport (1953) över kvinnors sexuella beteende. Ki'os, se Chios. Kio'to el. Kyoto, Japans gamla huvudstad på ön Hondo. Med förstäder 1 832 934 inv. 1950. Under 216 årtusende krönings- och begravningsstad för Japans kejsare. Centrum för buddismen med flera hundra tempel. K. är fortfarande berömt för sitt konsthantverk och är den bland Japans storstäder, som, belägen som den är i det inre av ön, har minst påverkats av den moderna tiden och västerländskt inflytande. Kip'Iing, Rudyard, 1865—1936, född i Indien, engelsk författare. Kipling uppfostrades i England men återvände därefter till Indien som tidningsman och var efter 1892 bosatt i England med undantag för några längre resor. Han vann först berömmelse med sina originella skildringar från Indien (Hög-landsbilder från Hindustan. I den korta berättelsens form, som K. mästerligt använder, har han målat bilder ur anglo-indiskt liv, givna med briljant fantasi och humor och stor förmåga av psykologisk inlevelse. Av hans längre romaner är Djungelboken och Kim de mest berömda. I sina diktsamlingar (P å s j u h a v m.fl.) framträder K. som soldaternas och sjömännens skald. Framför allt i sin senare diktning lovsjöng K. det engelska imperiet, dess ordning, arbete och disciplin, dess gåpåaranda och erövringslust. 1907 erhöll K. nobelpriset i litteratur. Kipps apparat, en på laboratorier använd apparat för framställning av gaser (t.ex. vätgas genom inverkan av saltsyra på zink). Kirchhoff [kirsj'håff], G. R., 1824—87, tysk fysiker, känd framför allt för sina spektralanalytiska undersökningar, som bl.a. ledde till uppställandet av K:s absorptionslag, enligt vilken en glödande kropp absorberar ljus av de våglängder (färgsorter), som den själv vid samma temperatur utsänder. Kirgfser, en nomadiserande turko-tatarisk folkstam, som lever i v. Centralasien (Kirgisstäppen) och sö. Ryssland. K. tillhör den mongoliska rasgruppen och livnär sig av boskapsskötsel. Deras antal anslås till omkr. 5 milj. Kirgisistan', till SSSR ansluten sovjetrepublik kring övre loppet av Syrdarja i Västturkestan. 196 900 km2, 1,8 milj. inv. 1954, varav ca % kir-giser, resten ryssar, ukrainare och uzbeker. Kirgi'sstäppen, det stora stäppområdet kring s. Ural, i ö. nående fram emot Balkasjsjön och i s. mot Aralsjön. Se Kazachstan. Kiril, V., 1876—1938, rysk storfurste, sonson till Alexander II. K. var den, som på sin tid närmast gjorde anspråk på Rysslands tron. Kirin. — 1. Skogrik povins i Manchuriet vid Sun-garifloden. 119 000 km2. 11,3 milj. inv. 1955. — 2. Huvudstad i provinsen K. (Kih-lin-fu) vid Sun-garifloden. Omkr. 139 000 inv. Betydande handel med skogs- och bergsprodukter. Kirk, Hans, f. 1898, dansk författare, som skrivit arbetarromaner (Fiskerne, De nye tider). Kirike (lat. Circe), i den grekiska mytologin en skön och mäktig trollkvinna, omtalad bl.a. i Odys-séen. KFrkenes, stad s. om Varanger fjord, ö. Nordmark fylke, Norge. 3 300 inv. Hamnstad, järnmalms-export. K., som under 2:a världskriget var ockuperat av tyskarna från 1940, blev under de tysk-ryska striderna 1944 fullständigt ödelagt. Kirkholm, stad vid Düna i Lettland, känd genom en seger, som polackerna där vann över Karl IX 1605. Kirkwall [kö'koål], stad, belägen på Pomona, en av Orkneyöarna. 4 000 inv. 1951. Under de båda Kis världskrigen infördes till K. neutrala fartyg för undersökning. Kirma'n el. Kerman, stad i ö. Iran. 53 000 inv. 1949. Bekant för tillverkning av utomordentligt värdefulla mattor. Kirmansjah, se Kermansjah. KirograT, handskrift. Kirologi', läran om fingerspråk. Kiromanti', konsten att ”spå” i händerna. Kiropraktfk, från Amerika härstammande kvack-salveri, som utgår från antagandet, att alla smärttillstånd, särskilt i rygg och ben, beror på att nerver blivit inklämda i ryggraden. Genom tryck och handgrepp kring ryggraden skall man söka rubba kotornas läge (vilket lyckligtvis är omöjligt att göra med handkraft och skulle medföra risk för förlamningar). På så sätt skall man enligt K. kunna befria ”nerven ur klämman” och bota sjukdomen. Kirov, S. M., 1886—1934, rysk politiker, vilken tillhörde Stalins meningsfränder och från 1926 var partisekreterare i Leningrad. K. mördades av politiska motståndare, vilket medförde ett flertal häktningar och avrättningar. Ki'rov, stad vid floden Vjatka i K.-området, mell. Ryssland. 143 000 inv. 1939. K. intogs av tyskarna 1941 och återerövrades av ryssarna 1942. Kirov-området, förvaltningsområde i RSFSR, Ryssland, kring Kamas biflod Vjatka, omfattar 122 000 km2. 2,2 milj. inv. 1939. Kirs (Aegopo'dium podagra'ria), en umbellat, vilken allmänt förekommer som ogräs. K. har mycket utbredda rötter och är därför svår att utrota. Kiruna, stad vid Lule-Ofotenbanan, n. Lappland. 22 427 inv. 1956. Inom stadsgränsen ligger Kiruna-vaara, Luossavaara och Tuolluvaara järnmalmsfält. K. är till arealen världens största stad. Kirunavaara (finska ”snöripberget”), Sveriges förnämsta järnmalmsfält, inom Kiruna stad i Jukkas-järvi socken. Malmen, som är mycket högprocentig, utgörs av en apatitförande magnetitmalm. K. bearbetas av Luossavaara—Kiirunavaara AB, i vilket Trafikaktiebolaget* Grängesberg—Oxelösund äger hälften av aktierna och svenska staten hälften. Stats-inlösen kommer att äga rum 1957 av majoriteten av Grängesbergsbolagets aktier i LKAB. K. inmutades redan på 1700-t.; malmbrytningen började först år 1900. Malmtillgången beräknas till bortåt tusen milj, ton och K. är världens största fyndighet av högprocentig järnmalm. Endast i Ryssland finns järnfyndigheter av motsvarande värde. Kisel (sili'cium), ett icke metalliskt grundämne. Kem. tecken Si. Atomvikt 28,06. Atomvärde 4. Atomnummer 14. Spec. v. 2,34. Fritt K. kan erhållas dels som ett brunt pulver och dels som hårda, glänsande kristaller. K. är kemiskt besläktat med kol och spelar inom den oorganiska naturen en liknande roll som kolet inom den organiska. — K.-dioxid [SiO2] förekommer synnerligen allmänt i jordskorpan som mineralet kvarts. K.-dioxiden motsvaras av K.-syror [H2SiO3, HdSiCh], vilkas salter kallas silikat. Alla silikat utom alkalisilikaten är olösliga i vatten. Kiselsyra med växlande vattenhalt bildar sålunda de i naturen förekommande mineralen flinta, agat, opal m.fl. Olika kombinationer av silikat uppbygger de flesta bergartsbildande mineralen och därigenom den största delen av den fasta jordskorpan, i vilken K. näst syre är det rikligast ingående grundämnet. Kiselalger (Diatoma'ceae), små encelliga, fria el. i kolonier förenade, gulbrunfärgade organismer med förkislad cellvägg, som består av två vanligen olikstora och karakteristiskt skulpterade sköldar. K. förökas genom längddelning. De lever i insjöar och i havet och anträffas därjämte såsom fossila avlagringar (kiseljord). Jfr Kiselgur, se även bild sid. 646.