Kom Kommunstyrelse är i stad drätselkammare eller stadskollegium och i landskommun och köping kommunalnämnden. KommunaTstämma var förr den beslutande myndigheten i mindre landskommuner. K. bestod av röstberättigade kommunmedlemmar. Kommunicera, stå i förbindelse, meddela sig med (varandra). KommuniceTande kärl, kärl, som nedtill står i förbindelse med varandra. Om i dessa kärl fylls olika vätskor, ställer sig vätskorna så, att vätske-höjderna över den gemensamma ytan är omvänt proportionella mot vätskornas specifika vikter (lagen för kommunicerande kärl). Härav följer att om samma vätska fylls i kärlen, den fria vätskeytan ställer sig lika högt i dem alla. Kommunikationsdepartementet tillkom år 1920 vid civildepartementets uppdelning. Under K. hör bl.a. förvaltningsärenden, som rör järnvägar, spårvägar, post, telegraf, telefon, kanaler, hamnar, vanliga vägar, automobiltrafiken, lufttrafiken, statens vattenfall, stadsplaneväsendet och byggnadsväsen-det. Inom K. handläggs också ärenden, som rör lagstiftningen angående byggande och underhåll av vägar på landet och lufttrafiken samt koncessions- och trafiksäkerhetslagstiftningen för järnvägar. Under K. sorterar Generalpoststyrelsen, Telestyrelsen, Järnvägsstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadskåren, Vattenfallsstyrelsen, Byggnadsstyrelsen m.m. Kommunikationsverken statens kommunikations-verk, sammanfattande benämning, under vilken inbegrips Statens järnvägar, Postverket, Televerket och Statens vattenfallsverk. Kommuniké, meddelande, särskilt från ett lands regering el. offentligt ämbetsverk; offentligt tillkännagivande, avsett att intas i en tidning. Kommunio'n, nattvardsgång. — Kommuni-k a n t', nattvardsgäst. Kommunism. — 1. Beteckning för den samägan-derätt, särskilt i fråga om jorden, som enligt äldre åskådningar ansågs ha funnits i de äldsta, enkla samhällena, ur vilken samäganderätt den enskilda äganderätten så småningom skulle ha utvecklat sig. — 2. En grupp socialistiska samhällsåskådningar, vilkas karakteristiska drag brukar anges vara att de förutsätter upphävande av den enskilda äganderätten ej blott, såsom socialismen i mera begränsad bemärkelse, till produktionsmedlen utan även till konsumtionsmedlen. Numera avser man med K. detsamma som bolsjevism eller den åskådning, som företrädes av Sovjetunionens anhängare i och utom Ryssland. Kommunistiska internationalen, se Intemationa-lerna. Kommunistiska manifestet, ett av Marx och Engels år 1848 utsänt upprop, innehållande de socialistiska grundtankarna (den materialistiska historieuppfattningen, klasskampen m.m.) med en maning till internationell samverkan (”proletärer i alla länder förenen eder”). Kommunitet, gemenskap, samegendom. Med K. avses medeltida härbärgen, där studenter vid ett universitet erhöll gemensam bostad och visst underhåll. Särskilt talrika var de i Paris, där 1290 även svenska K. upprättades. En K. finns ännu i Köpenhamn. Kommuta'tor, apparat, med vars tillhjälp riktningen av en elektrisk ström omkastas. Komo'rerna, se Comoro-öarna. Kompakf, tät, fast. Kompani'. — 1. Sällskap; en förening el. ett bolag med industriella el. kommersiella syftemål. Då ordet K. ingår i firmabeteckningar förkortas det till Ko, Co, Komp m.m. — 2. Den minsta administrativa och taktiska enheten i ett regemente. 660 Kompaniofficer. Under denna beteckning sammanfattas fänrik, löjtnant och kapten (ryttmästare). Kompanjo'n, egentligen följeslagare, delägare i en firma. Kompara'bel, jämförlig. Komparation, jämförelse, gradförhöjning; språkv., adjektivets el. adverbets förändring i avseende på grad (stor, större, störst). Komparativ. — 1. Jämförande. — 2. Den andra graden vid komparation av adjektiv el. adverb (stor, större, störst). Kompass'. En kompassnål är en i horisontalplanet fritt rörlig magnetnål, en deklinationsnål. Den vanliga sjökompassen består av magnetnålar (två, ibland flera) fästa på en skiva, kompassrosen el. vindrosen, som är försedd med 32 streck, betecknande de olika väderstrecken. Kompassrosen är rörlig i kompasskålen. Fartygets kurs avläses med tillhjälp av ett på skålen anbragt streck, styrstrec-ket. Korrigeringar måste vid avläsningarna göras för deklination och deviation. K. började användas i Europa på 1200-t. För kineserna var den känd redan före vår tideräknings början. Kompatibel, förenlig. Kompatrio't, landsman. Kompen'dium, kort sammandrag, kortfattad lärobok, handbok. Kompensation, ersättning, skadestånd. — Kompen s e' r a, ersätta, uppväga. Kompensationspendel, en pendel, som består av metaller med olika utvidgningskoefficienter och som är så konstruerad, att pendellängden ej förändras, när temperaturen ändrar sig. Kompetens', behörighet, befogenhet; erkänd skicklighet. — Kompetent', behörig, befogad, skicklig. Motsats: Inkompetens och Inkompetent. Kompilation, sammanställning, grundad på andras arbeten och ej innehållande en självständig mening el. nya bidrag. Komplement', fyllnad, passande tillägg. Komplementfärger, se Färg. Komplemenfvinklar, vinklar, vilkas summa är 90°. Komplett, fullständig, fulltalig. Komplex, ett samhörande helt, uppbyggt av sinsemellan självständiga delar. — K. används speciellt om en grupp av föreställningar, som uppträder relativt självständigt och som påverkar tänkandet och handlandet. Man talar exempelvis om minder-värdeskomplex och avser med detta överdrivna föreställningar om egen obetydlighet. Komplex'a föreningar kallas inom den oorganiska kemin föreningar, som innehåller komplexa joner. Med komplexa joner förstås joner, som uppkommit genom sammanslutning av två el. flera eljest som självständiga uppträdande joner. Ex. på en K. är kaliumsilvercyanid, kemisk formel K(CN)2Ag, som uppkommer, då silverbromid och cyankalium inverkar på varandra. Komplex'a tal utgörs av summan av ett reellt och ett imaginärt tal. K. har varit av en mycket stor betydelse för matematikens utveckling. Komplice'ra, inveckla, förvirra, tilltrassla. Komplikation, förveckling, intrasslad svårighet; med., tillstötande sjukdom. Komplimang', artighet, hövlighetsbetygelse, berömmande yttrande. Komplotf, sammansvärjning, stämpling, hemligt anslag. Komponent', del, som samverkar till något helt, exempelvis en kraft, som i samverkan med en annan kraft ger ett visst resultat. Kompone'ra, tonsätta, skapa ett musikstycke; sammanställa (t.ex. ett mönster). Komposant', se Resultant. Komposition, sammansättning, blandning, grup